Annons:
Etikett01-allmänt-om-barn
Läst 1439 ggr
Love-
2009-01-29 07:26

Har länge funderat på på barn men,,,,

Har under en lång tid funderat på att skaffa barn och jag vill ha barn (inte nu utan senare i framtiden) Men min kille vill inte ha barn har är rädd för att skaffa det. Han säger att han kommer skaffa för min skull, för att jag vill ha barn, men jag vill ju att han också ska vilja ha barn och inte bara jag och jag vill inte tvinga han att skaffa barn om han inte vill. Så jag vet inte vad jag ska göra

Besök gärna min FB:sida:http://www.facebook.com/RosaliesDesign och min hemsida http://www.rosaliessmycken.n.nu/
 Medarbetare på återbruk , trädgård och Feminism

 

  

Annons:
emsems
2009-01-29 10:27
#1

Ofta tror jag att när bebisen kommit, så faller alla pappor pladask för det lilla knytet.

Jennifersthlm
2009-01-29 10:34
#2

Varför vill han inte ha barn? Eller vad är han rädd för?? Allt sådant brukar falla på plats efter ett tag.

Vad har han för ålder??

Love-
2009-01-29 14:57
#3

#1 Jag hoppas det vill ju inte skaffa någon som han ej vill ha

#2 Han vill inte ha barn för han e rädd för att han inte ska kunna ta hand om dem. Han e 22 snart 23

Besök gärna min FB:sida:http://www.facebook.com/RosaliesDesign och min hemsida http://www.rosaliessmycken.n.nu/
 Medarbetare på återbruk , trädgård och Feminism

 

  

AlbaStiffler
2009-01-29 15:04
#4

Kan ju vara bra att reda upp om han "inte vill ha barn just nu" eller om han inte vill ha barn alls, det är ju rätt stor skíllnad.

Mina erfarenheter av min karl och mina killkompisar är att de behöver några år (!!!) på sig att vänja sig vid tanken på att skaffa barn. jag fick pressa min karl i kanske 2 år innan han tyckte att tidpunkten var rätt. Killar kanske är mer praktiskta i sitt tänkande på att skaffa barn, de vill att tiden ska vara rätt osv. Medans vi tjejer mer drabbas av babyfrossa och bara måste ha barn nuuuuuuu när vi väl kommit på tanken. Hormoner? ;-)  Sen kanske vi tjejer funderat på detta i år och därmed mentalt förberett oss rätt väl när vi väl kläcker tanken för våra ovetandes karlar som kanske inte alls tänkt i de banorna ÄN. Så då har alltså vi förberett oss mentalt i år och de inte alls, alltså behöver de sina "år" på sig att förlika sig med tanken att de faktiskt är redo att skaffa barn.

Kan såklart vara karlar som funkar annorlunda, men jag tror många karlar funkar såhär. Så mitt tips är att prata om det, värm upp karln sin, ställ honom lite mot väggen och fråga svart på vitt, när ska vi skaffa barn? Jag fick svaret "om ett halvår", sen när den tiden löpt ut fick jag "om ett halvår", sen "när vi hunnit gifta oss" och sen när vi väl gift oss var han äntligen redo och då blev vi gravida på första försöket… hehehe… Såhär i efterhand var väntan värd det då vi hann långt i vår relation och våra liv under denna tid.

Lycka till! :-)

Love-
2009-01-29 22:06
#5

#4 han säger att han aldrig vill ha barn för han tror inte att han kommer klara av det och jag har sjäv sagt till honom att jag inte vill ha barn inom dem närmsta 2-3 åren

Besök gärna min FB:sida:http://www.facebook.com/RosaliesDesign och min hemsida http://www.rosaliessmycken.n.nu/
 Medarbetare på återbruk , trädgård och Feminism

 

  

Mads
2009-01-29 22:24
#6

Eftersom ingen av er egentligen vill nu så vänta några år då och ta sen upp det igen. Kanske känner ni båda helt annorlunda då, det är ju svårt att veta idag vad man kommer att känna om 2 år för nåt. Han kanske vill jättegärna längre fram.

Kram M

Amor Vincit Omnia

Annons:
Kimpa
2009-01-30 20:22
#7

Som ovan säger, vänta lite och se.
Det klart det är lite läskigt att ge sig in i en ny "värld" och bli förälder. Men det är ett väldigt glädjande äventyr också.

Har själv aldrig haft så mycket till övers för barn. Nästan så jag kan säga att jag inte tyckt om barn speciellt, men ändå visste jag att jag skulle ha två stycken, och så blev det.
Och det finns inget på denna jord som jag älskar så mycket som dem.

skuggspel
2009-01-31 02:28
#8

#0 Hej!
Ha barn är verkligen helt fantastiskt, roligt, jobbigt, tröttsamt härligt..Glad

Jag minns att jag funderade MYCKET över barn,Obestämd är han den rätta pappan, när, hur osv. när jag var runt 18.(Oj, det känns som alldeles nyss men det var 11 år sedanFörvånad)

Det som är helt fantastiskt med att vara 18 är dock att vara en helt ung vuxen som eg bara har sig själv att ta hand om. Nu när jag har barn så kan jag sakna det ibland. Självklart ångrar jag inte min son ett ögonblick men nu måste jag verkligen lägga migsjälv åt sidan. Nästan helt. Vad de innebär och vilken stor förändring det är hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Tex inte kunna gå på toa när jag vill. Svårt att duscha. Inga fester. Knappt hinna med kompisar. Fika, svårt. Sova, lite då och då. Kräks på alla kläder. Ett riktigt projekt att ta sig utanför dörren ibland, kläder, mössa overall..ooops nu kräktes han ner allt- börja om..Obestämd

Vad jag egentligen vill säga är ta vara på tiden när du är en ung vuxen med full frihet! Passa på att leva så att du kan känna dig ok med att inte göra så mycket för dig själv några år. Passa på att vara romantisk och se till att relationen är stark innan. Gör allt detdär roliga du ska berätta för dina barn om!Glad Det är ju självklart ett plus att ha en ok ekonomi och ett ok boende före så passa på att bo i en hundkoja, en grotta på teneriffe, ett tält i himalaya och även hemma hos föräldrarna lite då och då( det gjorde jag) innan.

Lycka till med livet både innan och efter bebiserietFlörtGlad

Upp till toppen
Annons: