Annons:
Etikett26-omröstningar
Läst 2538 ggr
LM
2009-03-10 09:47

1,5 åring på begravning?

Tycker ni att det passar sig att ta med 1,5 åring på begravning? I det här fallet gäller det hennes gammel mormors begravning?

Annons:
LM
2009-03-10 09:51
#1

Jag själv svarar Nej av den anledningen att hon är så liten och inte skulle förstå varför alla i rummet är så ledsna. Det känns som om att man skulle ta med henne till en "konstig" miljö och för hennes del skulle de inte ge henne något eftersom man inte kan förklarara för henne att man är där för att säga Adjö.

Nu ville min sambos föräldrar att alla barnen skulle vara med så om hon skulle blir rastlös så är hon nog inte ensam. Jag känner mig dum som säger Nej, jag vill inte att hon ska med! Men samtidigt så är ju han där för att ta farväl, hur lätt är det när man har en vildunge med sig? Han kommer ju inte känna att han kan vara ledsen framför henne. Så på många sätt tycker jag inte det är lämpligt än.

Motivera gärna varför ni tycker som ni gör! Glad

elyse
2009-03-10 09:55
#2

Ja, om det finns någon som enbart tar hand om bara henne och vet att denne inte blir überledsen. Vill barnet t.ex. gå ut och leka utanför kyrkan så måste det få göra det.

Jossan86
2009-03-10 10:11
#3

Jag skulle inte ha tagit med ett så pass litet barn på en begravning…
Jag tog inte ens med vår då 4-åring på begravning i sommras då jag anser att det inte är en passande stämning för ett barn…
Tyckte inte att han skulle behöva se så många vuxna sitta och gråta..

På fikat efteråt fick han däremot följa med då alla inte var lika ledsna och det inte var lika spännt bland alla Glad

LM
2009-03-10 10:14
#4

#3 Vi var på begravning nu i torsdag (många som somnar in nu) och då bestämde vi tillsammans att hon inte skulle gå på själva begravningsakten men på fikat. Som du skrev på fikat är det ju en trevligare stämmning, det är då man passar på att prata med familj man inte sätt på länge :-)

Susanne
2009-03-10 10:27
#5

Nej. Man ska inte ta med mindre barn på vare sig begravning eller vigselakt. De vuxna är där för att ta farväl eller för att fira och det är inte snällt mot barnet eller de vuxna att låta dem vara med.
Vuxna behöver faktiskt få vara ledsna själva/ifred ibland utan yttre påverkan från i det här fallet barn.

Susanne Glad

Susanne Glad

Inget är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid.

JohannaMax
2009-03-10 10:42
#6

Nej jag skulle inte tagit med.

Mode & Skönhet.iFokus -sajten om mode, skönhet, smink, glitter & glamour!

Annons:
sandra1977
2009-03-10 11:13
#7

håller med resten av folket..mina barn har aldrig varit med på begravning,tycker som de flesta, att det inte är en lämplig miljö för barn.

Telefonkontakt
2009-03-10 11:55
#8

små barn på begravningar känns fel i mina ögon. möjligen om det skulle vara syskon eller mamma och pappa/de man har bott hos hela uppväxten.

// Lowe. Medarbetare på hår.ifokus.se

CBA
2009-03-10 12:01
#9

Vi har inte tagit med någon av våra pojkar på begravning när de var små men när deras farfar gick bort fick våran stora pojke följa med, då var han 9 år.
Vi frågade om han ville följa med så han fick välja själv och vi förklarade att det kommer vara många som gråter och är väldigt ledsna och att kistan med farfar i kommer stå i kyrkan så han viste vad som skulle hända.
Han grät och var jätte ledsen och ville aldrig mer gå på begravning sa han efteråt så med facit i handen, så hade det bästa varit att han inte hade följt med.

Vi pratade mycket med honom efteråt om hur han kände och hade upplevt det så han fick prata om det och det tror jag hjälpte honom mycket.
Jag var lite orolig att han skulle ha mardrömmar om nätterna efteråt men som tur var slapp han dom, kanske tack vare att vi hade pratat så mycket med honom.

Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt.

mattiz73
2009-03-10 13:43
#10

Vi var på begravning när sonen var 3 och han fick vara på dagis då och sen hämtade vi honom till fikat som var hemma hos hans farmor och farfar. men i kyrkan får inget gå fel tycker jag! Han var med på en begravning när han var 16 dagar gammal men då satt jag längst ut och vi hade pratat med prästen innan. Det är svårt att lämna bort då!

han var även med på en begravning i höstas när han var 6 år och 4 månader men den var i Göteborg och vi hade åkt långt! han ville följa med och träffa sin mormor som han ionte träffar så ofta. han satt inte ens hos mig under akten utan hos sin mormor och var knäpptyst hela tiden! Kanonduktig!

Gullan402
2009-03-10 16:27
#11

När min farmor (barnens gammelfarmor) skulle begravas så tog jag mina barn med mig på begravningen. Barnen var då 2½ resp 6 år. Det var ingen stor begravning. Jag fick höra att det var fel att ha barnen med både före och efter begravningen. Men eftersom jag innan visste att vi inte skulle bli så många och det därav inte skulle bli så stelt så fick de följa med. Lillan hittade en kompis i min gamla farfar. Han var överlycklig för att barnen var med. För farmor och farfar har alla barn alltid kommit i främsta rummet.

Knappt en månad senare dog barnens egen farfar. De hade redan varit på en begravning så lite vana (om man nu kan få det) hade de. Denna begravning var stor, vilket jag tyckte var lite jobbigt. Jag tillhörde ju de närmast sörjande och skulle ta i hand med alla för mig okända människor när det var slut i församlingshemmet.

Ytterligare 1 år senare dog barnens pappa och självklart var barnen med på begravningen.

Givetvis är det upp till föräldrarna att bestämma om barnen ska med eller inte. Men om man som vi i vår familj pratar om det mesta så tror jag att det ger rätt signaler till barnen. Jag tror det är mer skrämmande att släpa med barnen till sjukhuset när en svårt sjuk människa ligger kopplad till massa maskiner och kanske inte ens är kontaktbar. Döden i sig är något naturligt och visst är det hemskt aldrig få träffa sin älskade anhörig mer men ändå tror jag på att barnen lättare kan bearbeta det om de får vara med hela vägen.

Fånga dagen - i morgon kan det vara försent!!!

Lenore
2009-03-10 20:51
#12

Jag tycker att barn ska få följa med på begravningar i vilken ålder dem än är i. Döden är en naturlig del av livet och jag tycker det är fel att hålla undan en så viktig sak från barnen även om dem inte kan förstå allt. Jag tror dessutom att döden upplevs skrämmande och "konstig" för dem om man gör så, då signalerar man att det är något man ska undvika.
Att dem vuxna är ledsna tror jag knappast heller att barnet skulle må dåligt av, jag tror att det är viktigt att barn får se alla våra känsloyttringar.
Det enda negativa som jag kan se är väl att småbarn kanske kan ha svårt för att sitta still i kyrkan men jag tycker ändå inte att det hade varit hela världen om dem hade sprungit omkring lite och inte för allt för mycket oväsen.

När min gammelmormor dog för två månader sen hade jag med mig min 4 månaders i kyrkan. Hon satt hur fint som helst i vagnen och lekte med en leksak men hade hon börjat skrika hade jag helt enkel bara fått gå ut. Tror knappast att någon hade tagit illa vid sig om det hade blivit så.

MIRJAMI
2009-03-10 22:29
#13

Mna båda söner var med på min pappas begravning. Den store var då 7 år…och han visste att morfar var sjuk och skulle dö. Den lille sonen var då under året så han visste inte så mycket om att morfar var borta eller vem morfar var. Den lilles pappa tog hand om den lille under begravningen. Jag satt och tröstade min store son. Jag tyckte att det var vigtigt för min 7 åring då få vara med på begravningen. Morfar har betyt så mycket för han. Vigtigt att han fick säga adjö på sitt sätt.

Jag tycker att har man små barn med på begravningen så ska det finnas en vuxen som orkar/kan vara mera med dem. Kankse en som inet hsr ståt den som har gått så nära så att den orkar med barnen den stunden begravningen är. Sedan döden tillhör livet…och det är en naturlig sak. Även barn behöver bearbeta om någon som står dem nära går bort. Sedan rigtigt små barn förstår ju inte vad som har hänt.

Annons:
Annette
2009-03-10 23:36
#14

Jag jobbar med sånt här och har nyligen varir på kurs i Sorg och sorgehantering. Vi fick lära oss att barn är aldrig för små för att vara med på en begravning. Det är bättre att de får vara med än att undra efteråt varför de inte fick vara med. Även om de är så små att de inte kommer att minnas att de var med, så är det ändå bra att man som vuxen senare kan berätta om den anhörige som dött och att barnet faktiskt var med vid begravningen.

Som det skrevs här ovan är döden en naturlig del av livet, precis som att det är naturligt med att vara ledsen. Om barnet får se sina föräldrar gråta lär det sig att man får vara ledsen och visa känslor. Mycket bättre än att stänga dem inne.

elyse
2009-03-11 15:06
#15

Jag har pratat om detta med en pastor och det var hon som gav tipset med att ha en vuxen som bara har ansvar för barnet. Sedan vet man med sig själv om folk kommer att gråta okontrollerat eller hur det kan se ut. Kanske behärskar man sig en aning om det finns barn med. Jag tror som #14.

Annette
2009-03-11 15:29
#16

#15. Jag tycker inte man behöver behärska sig. Jag tror det är bra för barn att se att sorg kan uttrycka sig på många sätt.

Zebben
2009-03-11 18:12
#17

Håller med Annette. Sorg är väl inget man ska hålla borta från barnen. Sorg och gläjde är fullt naturligt och barnen måste ju få ta del av dem båda.

Var själv på begravning förra fredagen då min farmor gick bort. Nu valde jag iof att låta min 3½åring  vara hemma med sin farmor. Dels för att farmorn ändå skulle passa vår nyopererade hund och dels för att Linnéa inte haft någon kontakt med min farmor. Så jag kände det som onödigt, hon visste inte ens om att hon dött och det är ingen människa hon kommer att sakna.

Men jag tycker det är fel att säga att barn egentligen inte är välkomna på en begravning. Vad skulle de störa? Visst är det väl inte så lämpligt om man som förälder själv är så otroligt ledsen att man inte kan prata och förklara för barnet under tiden man är i kyrkan. Då är det bättre att någon som är mindre "påverkad av sorg" tar sig an barnet under begravningen. Naturligtvis någon som känner barnen väl och som de känner sig trygga med.

Just nu är dottern inne i en period där vi pratar väldigt mycket om döden och det är ett ämne hon valt att ta upp. Hon har en kanin och en katt som fått fara till himmlen och detta talar vi helt öppet om. Hon får jättegärna fråga och jag försöker förklara för henne om döden och vad som händer. Tror det är bäst för barnen. Hon tar det väldigt bra under våra samtal och senast idag så när vi sprang i mataffären och skulle köpa mariekex så sa hon - Dessa kex tyckte Peggy (kaninen) om! Nu får hon äta såna i himlen istället. Sen var det inget mer med det utan hon knallade vidare.

mattiz73
2009-03-11 22:06
#18

Jag håller med er oxå men samtidigt som jag måste reservera mig. Jag tycker det handlar mycket om vilket barn det är. Min son skulle inte fixat en begravning när han var 3 år (kunde inte vara tyst och inte sitta still). Han var på dagis mellan 10 och 12 den dagen. När vi åkte till Göteborg ville han följa med (han fick välja) och den begravningen fixade han lätt men han var oxå 6 år då. Jag tycker det är en mognadsfråga.

Av respekt för de sörjande så tycker jag att ett barn ska klara av att sitta stilla och tysta under ceremonin. Men vi har alltid pratat mycket om döden oxå och han frågar än idag vart min morfar är eftersom det var den begravningen han var med på.

LM
2009-03-11 22:17
#19

Jättekul att så många vill svara och det är verkligen jämnt. Det är en väldigt svår fråga med hur man ska introducera döden för ett så litet barn.

Jag håller fortfarande fast vid att ett barn på 1,5år är för liten för att förstå vad en begravning innebär och får inte ut så mycke av att närvara vid begravningsceremonin. Det hade kanske känts annorlunda om det varit närmare släktskap och relation som någon skrev. 

Man kan inte vänja barn vid begravningar och kontakt med sorg och död genom att närvara vid ceremonier. Att lära sig att alla känslor är OK och att vi alla känner dom är något som man lär barn i vardagen inte genom begravningar.

Sen är jag lite tveksam till vad jag tycker om (som ett flertal skriver) att man ska ta med sig någon som kan ta sig an barnet. De begravningar jag har gått på så är de närmast anhöriga som gäller och jag skaffar ju inte en "barnvakt" till min 1,5åring för att hon måste närvara vid begravningen. Det känns helt fel på många sätt! Att vara med vid fikat och träffa sin släkt känns däremot som en självklarhet.

Annette
2009-03-11 22:23
#20

Jag tycker inte alls att man behöver lämna barn hemma av respekt för de sörjande. Vad skulle det göra om barnet inte kan sitta stilla eller inte vill vara tyst?

Ett barn på 1,5 år kanske inte får ut så mycket av begravningen just då, men senare i livet kan det vara bra att veta att man varit med. Nu pratar jag om begravningar av människor som barnet har en relation till och behöver ta ett avsked av.

Annons:
Gullan402
2009-03-11 22:31
#21

#19 naturligtvis är det upp till föräldrarna om barnen ska närvara eller inte vid begravningscermonin.

_…Man kan inte vänja barn vid begravningar och kontakt med sorg och död genom att närvara vid ceremonier. Att lära sig att alla känslor är OK och att vi alla känner dom är något som man lär barn i vardagen inte genom begravningar. …
_Där är vi inte ense du och jag. Naturligtvis pratar man om sorg och död i vardagen med barnen men de kan få hemka tankar om vad som händer under just en begravning om de inte vet hur det går till. I min familj som jag växte upp i pratades det väldigt lite om detta och jag hade som jag ser det idag hemska föreställningar om hur en begravning går till. När jag var 5 år dog min fasters man i en olycka och denne person var något speciellt för mig. Han hade alltid tid att leka med mig när vi träffades och hade alltid med sig någon present till mig.

Hade det blivit problem med barnen vid svärfars begravning hade jag helt enkelt tagit barnen under armen och smygit ut. Den begravningen hade inte gjort något om jag missat kändes det som. Men när min man begravdes så hade jag en person som var med under begravningscermonin ifall att barnen skulle tycka det var jobbigt att sitta hyfsat stilla och lugna. Som en extra trygghet för mig utifall om. För mig var givetvis min mans begravning otroligt viktig för mig.

Fånga dagen - i morgon kan det vara försent!!!

mattiz73
2009-03-11 22:34
#22

Jag själv skulle bli fruktansvärt irriterad om mitt i min sorg när jag tar avsked av någon i min närmaste familj/släkt ett barn skulle börja prata högt, skrika, springa runt eller annat. Det är inte respektfullt! Vi föräldrar måste visa hänsyn till de som sörjer. En annan sak om man pratat med ALLA innan och ALLA tycker det är ok!

Jag tror inte att en 1,5 åring när han/hon blir 16-17 eller nåt undrar "varför fick inte jag vara med på gammelmormors begravning när jag var 2 år?"

Och även om barnet inte deltar i begravningen så kan jag ju prata om döden och förklara till ett barn som har den förståelsen.

elyse
2009-03-11 22:36
#23

#16 Barn kan ta väldigt stora intryck av att en vuxen är mycket ledsen, har ont etc. Att det finns en vuxen som kan ta hand om barnet under begravningen, som kan förklara vad som händer etc (det kan man ju inte om man bryter ihop under begravningen) är viktigt.

LM
2009-03-11 22:45
#24

#23 Nu antar jag att det var riktat mot mig fast det står till inlägg #16. Men jag tror att du missuppfattat det jag skrev. Jag menar att jag skaffar ju inte en "barnvakt" till ceremonin för att min dotter prompt ska följa med på en begravning.

#22 Håller med om det du skriver.

#21 Även här tror jag det uppstått missuppfattningar. Givetvis så kommer mitt barn att få närvara vid begravningar vid rätt ålder, mognad och relation till den som somnat in. Men jag anser inte att det är viktigt för dom, av den anledningen att lära sig om sorg och känslor som hör dit till. Min sambo kommer gå på sin första begravning nu i Mars och han är 26år. Jag är hemsk ledsen att du har behövt förlora din man! Det måste vara en sån oerhörd sorg.

Gullan402
2009-03-11 22:45
#25

#22 Ok jag förstår din uppfattning. Men på gammelfarmors begravning var vi gammelfarfar, min pappa och mina 2 syskon, min faster med man + 2 barn samt pappas kusin + jag med 2 barnn.
Dels var vi inte många och dels var alla medvetna om att barnen skulle med. (Gammelfarfar och faster propsade på det)

Svärfars begravning får jag väl räknas som "innersta kretsen" av sörjande (svärmor, min svåger + fru, min man +jag) övriga 80-talet gäster frågade jag inte.

Min mans begravning var jag definitvt närmast sörjande tillsammans med mina barn. (svärmor + svåger med fru också) men övriga begravningsgäster ett 70 tal frågade jag inte.

Fånga dagen - i morgon kan det vara försent!!!

mattiz73
2009-03-12 14:20
#26

#25 Vide den första begravningen ville alla att barnen skulle med och då tycker "jag" att det är ok!

Och vid din mans och även barnens fars begravning är det väl självklart att barnen var med. Jag tycker oxå det är tråkigt att du förlorat din man.

Men den här frågan är svår! Det finns alltid undantag från regeln, eller hur?

Gullan402
2009-03-12 14:35
#27

#26 Ingen regel utan undantag heter det ju…Skrattande

Som förälder känner man sitt barn bäst och vet på ett ungefär hur barnet kommer att uppfatta det hela och om barnet har svårt att vara hyfsat tyst och lugn. Mina barn är "tåliga" borta och från första stund vana att följa med i stort sett överallt. Många tittar snett när jag kommer dragandes med barnen på föräldramöten etc. Men jag har heller ingen barnvakt att ta till så för att jag ska kunna gå måste barnen med. Däremot efteråt kommer många fram och undrar hur jag kan ha så lugna barn etc. De skulle bara veta hur det är hemma tänker jag då i mitt stilla sinne.

Men jag tror på att avdramatisera tankarna på döden och även begravningscermonin för barnen. Liksom andra svåra situtationer i livet.

Fånga dagen - i morgon kan det vara försent!!!

Annons:
sasha-
2009-03-12 17:47
#28

Nej. De ser bara sina nära vara jätteledsna utan att veta varför de gråter.

Gullan402
2009-03-12 17:51
#29

#28 Alla gråter inte på en begravning!!! Jag fällde inte en tår i kyrkan. Det är inget måste och faktiskt ganska vanligt att man inte gör.

Fånga dagen - i morgon kan det vara försent!!!

Annette
2009-03-12 17:53
#30

#29. Jag har samma erfarenhet från mitt yrke.

sasha-
2009-03-12 18:42
#31

Nej ,men det gör väl ändå de flesta när en släkting? Även om de inte gråter tror jag att det är en obehaglig situation för en liten bebis, stämningen är ju inte på topp precis. Dessutom är det helt onödigt.

AusaBausa
2009-03-12 19:46
#32

#14 Håller fullständigt med dig. Tror på öppenheten..

ElinKee
2009-03-12 20:08
#33

Jag hade tagit med, men suttit längst bak om barnet börjat skrika så vi kunde gå ut. Sorg är en känsla och tyvärr en del av livet.

elyse
2009-03-12 23:23
#34

#24 Du missuppfattar även mig. Jag har inte skrivit något om en barnvakt, men att det ska finnas en vuxen som kan vara där för barnet och inte vara helt uppslukad av sin egen sorg. Kanske är det en förälder eller mor- eller farförälder som vet mig sig att den fixar detta, om man nu tagit beslutet att se om det fungerar för barnet. Vill barnet inte vara med helt plötsligt så får man ju ta det och kanske gå ut och leka istället. (Detta exempel fick jag från den pastor jag en gång intervjuade om detta, när jag gick i gymnasiet)

Annons:
Upp till toppen
Annons: