Det första jag tänker på är dåligt bemötande. Efter att ha arbetat inom skola och förskola i några år vet jag precis hur fördomsfullt både personal och andra föräldrar kan agera och tänka.

Ekonomin?

Jag fick min pojke strax innan jag vart 18 och jag tycker det har varit mest fördelear

• 
  *Man har mer ork till lek
  *Man har en större chans att hinna se barnbarn och barnbarns barn växa upp
  *Man har mer förståelse till förhållanden på förskola och skola, man fattar vad barnet menar med att "alla har ju det", i de flesta fall är det faktiskt sant…

-
*Det är inte alltid kompisarna har förståelse varför man inte vill vara med på fest varje helg = Man tappar kontakten
*Man får ge upp en ganska stor del av sin ungdom, vilket inte betyder att den inte går att ta igen när ungarna flyttat ut
*Det är inte alla som har råd att ge ett barn en värdig uppväxt vid 18-års ålder

Listan kan göras lång på båda sidor, själv anser jag att det finns flest fördelar med att skaffa barn ung och hade tagit samma beslut om jag fått leva om mitt liv…
Jag är minst lika barnslig som barnen och älskar att avra ute och åka pulka och gräva kojor hela dagarna…

Saknar inte att jag missat allt festande och att jag inte kunnat resa…
Allt sådant kan vi göra när barnen flyttat ut då vi har hunnit spara ihop en mindre förmögenhet och kan lyxa till det ordentligt

Sen är det ju så att det inte passar alla att skaffa barn så ungt, alla mognar ju olika…

#3 Men detta med ork, det är alltid med som argument, men är det verkligen så? Kan faktiskt tänka mig att en vältränad 35-åring har mer energi än en otränad 17-åring.

Det första jag tänker på är, precis som #2, ekonomin. Det blir så väldigt mycket enklare att leva med barn om man har haft en bra inkomst innan föräldraledigheten så att man faktiskt kan leva på föräldrapenningen - och gärna då utan att behöva ta ut fullt (7 dgr/v). Och även efter föräldraledigheten är det så mycket enklare om man har ett jobb med hyfsad inkomst.

Det går givetvis att klara sig ändå, men jag hade inte valt medvetet att skaffa barn utan att ha en stabil ekonomisk grund att stå på från början.

#4 Jag anser inte att man behöver vara speciellt vältränad för att leka, men det är jag det

Jag har iaf upplevt det som att yngre föräldrar leker mer och bättre med sin barn än äldre, detta grundar jag på efter att ha gått 5 år på öppen förskola och åkt på diverse lekland…

Jag och de få andra som varit bland de yngre har lekt i snöhögar, grävt i sandlådor och varit mer aktiv med barnen än de andra mammorna som suttit på sidan om och fikat…

Men det är ju som med allt annat, väldigt olika, det finns säkert massor av "gammlingar" som också orkar lägga mer energi på att leka med sina barn, men jag har upplevt att det är vanligare bland yngre…

Allt jag skriver kan jag ju bara utgå från hur jag tycker och känner..
Jag slår vad om att det sitter en massa folk runt om i världen som tycker att det är fullkomligt idiotiskt att skaffa barn under 30 medan jag tycker tvärtom, jag är 22 nu och tycker att jag är för gammal för fler barn…

Alla tycker olika

#6 Jo, man kan ju bara gå efter egna erfarenheter. Jag har jobbat en del inom skola och förskola samt att jag snart är färdig förskollärare och min erfarenhet av föräldrar och pedagoger är att det hänger på personligheten om man har intresse av att leka med barn eller inte. När du skrev "Man har mer ork till lek" tolkade jag det som att du menar att yngre har mer energi/är mer vältränade än äldre, men det var kanske inte så du menade?

#7 jaha, ja det var kanske klumpigt formulerat, var naturligtvis inte så det var menat

Vad jag menade var ju att av vad jag upplevt har yngre mer ork=lust, men det kan ju självklart också vara olika…

Som jag skrivit i andra trådar tycker jag inte åldern har någon betydelse, huvudsaken är ju att man är villig att ge upp en ganska stor del av sitt gamla liv för att starta ett nytt och ta hand om och ge barnet en trygg och stabil uppväxt..
Att finnas där och stötta livet ut, har man dom möjligheterna får ha vilken ålder man vill

Jag är 20 år och har en son som snart fyller 2 år.

Jag tycker att nästan allt med att ha barn är fördelar, älskar att vara mamma och det är helt underbart!

Vad gäller kompisar och undom tycker jag inte man missar något om man inte vill. Är man två som tar hand om barnet tycker jag att man har rätt att få umgås någon kväll i veckan själv med sina vänner, man behöver egen tid med !

Det jag ser som negativt är att alla andra ANTAR att man inte har tid, därför har jag tappat kontakten med många. Dom hör inte av sig för att dom fått för sig att livet är slut när man fått barn vilket absolut inte är sant. Men dom vänner jag har kvar träffar ja någon gång i veckan både med och utan min son och har jätte skoj med.

En annan negativ del är som dom innan sagt, fördommar mot unga föräldrar. Man märker även på dagis bland vissa fröknar, vissa fröknar är väldigt glada och trevliga medans andra bara är trevliga mot de äldre mammorna.

#3 Vad menas med en "värdig" uppväxt? Hela kläder? Att inte vara hungrig? Att ha den nyaste tuffaste barnvagnen och spelkonsolen?

#10 Att ha tak över huvudet och mat på bordet varje dag…

Är man 18år är det inte alla som har råd att ge sig själv och ett barn det…
Jag tycker inte att man ska bo hemma och leva på mamma och pappa, bestämmer man sej för att man är så mogen att skaffa barn, då bör man kunna klara sig på egen hand…

#11 Tack för svaret.

#12 Så lite så

Efter att ha sett alla säsonger av Unga Mödrar på 5:an förstår jag varför folk har fördommar mot yngre föräldrar, en del i programmet skulle jag rent utsagt bara vilja vrida nacken av

Har också sett lite av det. Tittade med min mor och hon bara: -Va? Sitter de och röker inne vid barnen!?! Sånt slutade vi ju med på 70-talet!

Haha ja du ser…

Den här Malou Stella som är med nu, bor hemma hos mamma och tar inte hand om sonen ett dugg klarar jag bara inte av…
Den stackars mormorn matar, byter blöja, hämtar och lämnar på dagis och istället för att ta hand om sin son köper tjejen en hund…

Ja, folk gör ju som dom vill och han verkar ju inte må dåligt, men som jag skrev tidigare tycker jag inte att man skaffar barn om man inte har förutsättningar att ta hand om dem själv

Det Bästa är innan man skaffar barn är tycker jag att man har pluggat klart eller har arbetat i många år så man slipper lägsta inkomsten. Jag hoppa av gymnasiet när jag va 16 och träffa min kille vid 17årsålden och började jobba med en gång. Efter ett halv år köpte vi hus och bil byggde upp en "liten" familj innan vi skaffade barn och efter 4år så bestämde vi oss för att skaffa ett liten barn:) vi viste då att vi hade god ekonomi fasta jobb mm och vi kunde ge den framtiden till barnet som vill ville ge fast vi va så unga. så mitt råd är att försöka bygga upp nått innan och jobba så mkt du bara kan så du får upp dina timmar så du kan få ut så mkt pengar som möjligt.. sedan är det bara att njuta…
nu har jag en dotter på 20 månader och om tre veckor han jag en liten till och det är helt underbart. vi vet att vi klaras oss och inte behöver oroa oss för framtiden…
För nått man måste se det är ju barnets behov och inte sitt eget!!..
Det va lite va jag tyckte om det hela..
Lycka till med dina beslut..
Kramar Jessica

Själv ville jag "leva livet" innan jag skaffade barn. Innan man har barn kan man aldrig föreställa sig vilket åtagande och ansvar det innebär (även om man tror det, jag trodde jag visste vad jag gav mig in på…). Det är bara att lägga sitt eget ego åt sidan och bara ägna sig åt en annan liten individ.

Det är underbart med barn, men mycket jobb och minst sagt krävande!

Även jag tror att ekonomin kan vara en nackdel när man är så ung. Något annat som jag tänker på är hur stabilt ditt och pappans förhållande är. Visst finns det de som håller ihop hela livet och träffas unga, men det blir mer och mer ovanligt. Kanske är man mer stabil när man blivit lite äldre.

Jag hade väntat, men såklart måste du känna efter vad som känns rätt för dig! Längtar du efter barn så är det väl bara att sätta fart!

Lycka till!

Kanske kan man behöva en hel del mer livserfarenhet av diverse upplevelser som att ha jobb, ansvar, inkomst osv innan man klarar av den faktiskt stora bedriften att bli förälder. Hellre vänta och göra det bra än att snabba på och känna att man sen inte orkar och vill kanske.

Vad säger ni andra om detta att resa? Många unga har argumentet att det kan man göra sedan när barnen är stora. Men jag som har rest en del (men kan inte jämföra med hur det är att ha småbarn, för jag är ingen förälder) känner att just resandet utvecklat mig som person, gjort mig starkare och mer vuxen, dvs mer redo för ett föräldraskap. Ska tillägga att jag inte hade särskilt bra självkänsla i tonåren och har man det så går det säker utmärkt att utvecklas på hemmaplan, så att säga.

Jag måste väl få säga att Unga Mödrar är väldigt överdrivet. Dom har tagitt dom mest överdrivna misslyckade fallen. Jag är ung mamma och känner många andra unga mammor och alla har vi tak över huvet, mat och kläder. Visst finns det gånger då det är lite tuffare men det handlar om att prioritera.

Jag tycker Unga Mödrar är ett dåligt program, som att folk inte har tillräckligt med fördommar vad gäller unga mammor. Dessutom finns det ju mammor i alla åldrar som inte klarar av att ta hand om sina barn.

De största skillnaderna mellan då för 14 år sedan och idag (har barn med den åldersskillnaden) är pengarna och att jag inte har samma pappa till minstingen.

Susanne

Kan bara säga + och - för hur det är att vara mamma till en 4-veckors bäbis:

+   Bäbisen är bara din (er) och den är grymt söt och gullig och ger dig många mysiga stunder.

-   Du måste amma måååånga timmar (vissa dagar ligger han kanske vid bröstet 10 h/dygn) och resterande tid ägnar du åt att ha bäbisen i famnen (nästan iaf, det känns som om man har honom konstant i knät). Egentid handlar om minuter och under dessa minuter kollar du konstant på klockan och lyssnar efter gnyn eller skrik.