Annons:
Etikett01-allmänt-om-barn
Läst 2512 ggr
MagicPaws
2009-04-23 16:51

När beslutade ni er för att skaffa barn?

Nu menar jag ju dem som haft "turen" att ha kunnat planera in en graviditet…

Jag är 26år och har hela mitt liv älskat barn (och djur), och har drömt om barn i många år men har inte känt att det varit rätt läge.

Det bästa hade ju varit att ha ett hus, fast partner och fast ekonomi, men för mig som långtidssjukskriven som aldrig jobbat så känns det inte som om det kommer hända allt det inom en snarare framtid (inom 5år iallafall)

Jag har gått igenom flera förhållanden där jag funderat på barn men har av ekonomiska och psykiska skäl valt att inte skaffa barn ännu utan vänta.

Jag har, som säkert många andra, gått igenom perioder av att vara babysjuk och jag har tagit det med ro då det gått över på 1-2 veckor varje gång. Dock inte denna gång… nu har jag frekventa drömmar om barn varje natt i ca 5 veckor och ser jag bebisar på TV blir jag tårögd…
Känns väldigt jobbigt just nu…

Jag har en fast pojkvän som jag nu även är sambo med, vi har dock bara varit tillsammans i 8 månader men det är det bästa förhållandet jag någonsin haft. Han har fast jobb och två barn sen tidigare, men vill ha flera som småning om, dock har han stora lån som han betalar av men inte kommer bli fri från på väldigt många år som det ser ut nu.

Jag mår psykiskt bättre än någonsin förr även om jag fortfarande inte klarar av att sättas på arbetsmarknaden, jag har erfarenhet av barn av alla de åldrar då jag dels praktiserat som dagisfröken i ett halvår, har även en guddotter jag haft hand om sen hon var 5 månader främst under helger men ibland även 5 dagar i sträck.
Jag har gjort allt jag kunnat för att lära mig så mycket jag kan om barn och många anser att jag har mycket god hand med barn och är väldigt kunnig trotts att jag inte har egna.

Jag och min kille diskuterar om att skaffa barn men jag vill självklart inte ha för bråttom då det är ett livslångt beslut som inte går att ändra sen. Jag är inte den som kastar mig in något stort bara sådär utan är noga med att tänka mig för före för att försöka så långt det går att vara säker.

Jag är VÄL medveten om vilken psykisk och fysisk påfrestning det är att få/ha barn men vet oxå att det är känslomässigt värt det i slutändan. Är oxå väl medveten om att det kostar en hel del pengar, som tur är har jag många i min omgivning som har småbarn så jag kan få mycket hjälp och råd både om omvårdnad och hälsa men även vid inköp av grejer, men såklart allt kostar ju.

Hur har ni andra resonerat kring beslutet att skaffa barn?
Är det något ni önskar att ni hade tänkt på? Är det något ni insett i efterhand inte var SÅ viktigt som ni först trodde?

Tacksam för alla svar.

//Christine mamma till Orion *160123
med S*Magic Paw's Cornish Rex Katteri och Storpudeln Spike

Annons:
MagicPaws
2009-04-24 08:49
#1

Ingen som har något svar? Hur ni själva har gjort/tänkt??

//Christine mamma till Orion *160123
med S*Magic Paw's Cornish Rex Katteri och Storpudeln Spike

Kimpa
2009-04-24 22:18
#2

Vi hade (och har ) en väldigt bra ekonomi, bor i stor villa utan lån osv.
Jag kände mest att min biologiska klocka började ticka iväg så jag tog upp barnskaffande med min blivande man.
Nu har jag även massa hästar som jag trodde att det inte skulle bli några problem att hinna med då man är hemma hela dagarna, men tji fick jag.
Den största förändringen är nog att man får väldigt lite tid för annat.
Är man en riktig barnälskare kanske inte det gör något, men har man andra intressen oxå, kan man nog få räkna med att lägga det på is ett tag framöver.
Vi passade även på att skaffa vårt andra barn ett år och åtta månader efter den första för att kunna behålla föräldrapengen. Jag blev tråkigt nog permiterad när jag gick på min första mammaledighet, så det är tur att vi klarar oss på en lön.

Förhållandet har oxå fått sig några ordentliga törner, och ibland så man nästan funderat på att gå skilda vägar( iaf från min sida), men det behöver ju inte betyda att det gör det i andras förhållanden.

DG
2009-04-24 23:38
#3

När jag hade fått fast jobb så bestämde jag och min make att skaffa första barnet.
Nu väntar vi på att jag ska få fast anställning igen (bytte jobb efter föräldrarledigheten) innan vi funderar på syskon.

Hus har vi tänkt köpa sen när barnen blir lite äldra och man har redan varit föräldrarledig :)

elyse
2009-04-25 12:29
#4

Tänk på att hormondalar- och toppar kan leda till depressioner och att du som har/haft psykiska problem har större risk för att drabbas av depressioner efter förlossningen. Det är något jag tänker på i.o.m att jag var deprimerad under större delen av tonåren (har inga barn ännu).

Zahara
2009-04-28 13:04
#5

ekonomin är det som tagit mest stryk för våran del. leber "fattigt" nu men det gör mig inte så mycket, vi klarar av råkningarna och det är det viktiga. tid till annat har man klart mindre av men dottern får hänga med på allt och är nu van vid det och tycker bara det är kul med lla nya ställen man kommer till :)

inget är omöjligt. Det tar bara lite längre tid! gottoblandat

medarbetare på scrapbooking.ifokus

MagicPaws
2009-04-30 09:51
#6

#4 Jo det är jag ju mycket medveten om och även min kille, men det tror jag kommer bli oavsett när jag skaffar barn då jag har en medfödd hormonrubbning som påverkar mitt psyke starkt.

#5 Jo ekonomin är ju en stor del när man skaffar barn men det brukar ju oxå gå att lösa det mesta som sagt med lite finurlighet och hjälp och tips av andra med barn.

//Christine mamma till Orion *160123
med S*Magic Paw's Cornish Rex Katteri och Storpudeln Spike

Annons:
elyse
2009-04-30 11:38
#7

#6 Man känner sig själv bäst. Mitt intryck är att du redan har bestämt dig för att skaffa barn, är det så? ;)

Veronica
2009-04-30 15:00
#8

Jag har velat ha barn sedna jag var runt 20, men fick vänta länge innan min sambo tyckte som jag. Vi fick vår lilla Elina förra året och allt flyter på bra då vår ekonomi är bra och förhållandet stabilt, de två saker som jag anser är viktigast efter att verkligen vilja ha barn.

Amor vincit omnia

MagicPaws
2009-05-04 18:49
#9

#7 Nä jag har faktiskt inte bestämt mig än även om jag väldigt gärna vill… jag och killen diskuterar emellan åt men vi har inga planer just nu att skaffa ännu. Men som småning om.

Det trixiga är ju att helt vill vi ju ha fast jobb båda två men min psykolog och andra kontakter säger att det är möjligt att jag aldrig kan ha ett heltidsjobb så då vet jag inte riktigt hur jag ska resonera om ekonomin.

//Christine mamma till Orion *160123
med S*Magic Paw's Cornish Rex Katteri och Storpudeln Spike

Tussebus
2009-05-05 14:58
#10

Jag har alltid velat ha barn till och från. När jag blev tillsammans med min nuvarande fru la jag de planerna på hyllan eftersom jag inte kunde bli med barn om jag var med en tjej. Dessutom hade hon redan en son sedan ett tidigare äktenskap, så jag ägnade mig åt honom istället.

Men nu kan man ju skaffa barn även som två tjejer genom insemination och då min biologiska klocka började ticka väldigt högt för ca två år sedan ställde vi oss i kö till insemination. Så nu väntar vi på att jag ska bli gravid…

Båda är f.ö fast anställda sedan några år tillbaka.

// Tussebus, Sajtvärdinna på HBT ifokus

"Amor vincit omnia et nos cedamus amori" - Kärleken övervinner allt, så låt oss besegras av kärleken

Sarah-
2009-05-24 23:15
#11

Hej hej…Jag och min sambo funderar på att skaffa barn till våren 2011…någon mer?

MagicPaws
2009-05-24 23:33
#12

#11 Ja det var ju ett tag kvar så det kan nog vara svårt att veta… själv skulle jag på ett sätt vilja ha barn nästa år, men om det blir så eller inte det återstår att se

//Christine mamma till Orion *160123
med S*Magic Paw's Cornish Rex Katteri och Storpudeln Spike

Paltn
2009-05-25 03:19
#13

Jag och min sambo kände båda mycket starkt för att skaffa barn, men då vi flyttade runt mycket under en tid och jag hoppade mellan jobb och hon på deltidsjobb så sköt vi en aning på det.
Partnermässigt så är vi båda 110% säkra på att vi är rätt för varandra efter 3 år tillsammans och drygt 2 år samboskap.

Vi hittade tillslut en gård som vi kände vi kunde rota oss på och båda fick någorlunda stabila jobb i närområdet (svajjigt nu pga alla kriser dock).

Nu idag och skrivande  stund sitter jag i sängen brevid min sambo och hennes 38veckor och 2 dagar gamla kula mellan midja och bröst.

Rådet jag kan ge är att, känn efter! Och känns det rätt, så är det nog också rätt!

// Paltfan

Annons:
MagicPaws
2009-05-25 21:17
#14

#13 Åååå grattis!! Jo jag och min sambo känner oxå att det känns rätt mellan oss att skaffa barn, bara inte just nu, men när det blivit tryggare kanske det blir nått.

//Christine mamma till Orion *160123
med S*Magic Paw's Cornish Rex Katteri och Storpudeln Spike

Betiz
2009-05-26 14:00
#15

hej!

jag och min sambo har precis beslutat att vi ska skaffa barn. Eftersom jag precis fått min mens, får vi se när jag blir gravid. jag har inget fast jobb vilket som egentligen alltid varit min prioritet. Men jag har flera utbildningar och letar jobb nu. Men har vikareijobb. Min sambo är egenföretagare och där går det bra. vi ska flytta till hus nu i sommar.

även om min jobbsits är si så där, så känns det ändå jätta bra, så nu väntar jag bara tills den dagen det visar ett + på stickan =)

MagicPaws
2009-05-27 12:37
#16

#15 Åååå va härligt, håller tummarna för er då!

//Christine mamma till Orion *160123
med S*Magic Paw's Cornish Rex Katteri och Storpudeln Spike

Betiz
2009-05-27 15:17
#17

#16 tack så mycket =) ja jag hoppas allt går bra, men vi ska ju inte stressa det,  det blir när de blir.

Sihle
2009-05-28 03:16
#18

Hej,

Jag tillhör den lyckliga lilla skara som inte har planerat något av mina barn men som har välkomnat dom med öppna armar. Det jag har lärt mig av egna och andras erfarenheter är att ekonomi osv brukar lösa sig även om man inte har ett fast jobb. Jag tror att mycket har med inställningen till den att göra, barn kostar pengar men inte såå mycket pengar (allt behöver inte vara designat och nytt), det gäller att spara och vända på slantarna men det gör man så gärna så eftersom barnet är så otroligt mycket viktigare än stabil ekonomi.

En annan sak som jag tycker är viktig (jag vet att det låter otroligt cyniskt men men) är att innan man bestämmer sig för att skaffa barn tänker på om man skulle orka ta hand om barnet själv, utan sin partner. Mycket kan hända även i väldigt stabila förhållanden, men jag menar inte att att alla går åt skogen. Olyckor som kan försvåra vardagslivet kan hända osv…

Om man har hus eller inte, stabil eller instabil ekonomi, partner eller ingen partner så handlar det ju ändå till sist om kärlek till barnet. Har man det så klarar man allt det andra oxå!

Upp till toppen
Annons: