03 - Barn 1-3 år

Bits, rivs och slåss

2009-06-02 20:10 #0 av: Kattmatte

Har en bekant som har en dotter på ca. 1,5 år som ibland bit, rivs eller slåss. Barnet är väldigt aktivt och mycket älskad av sin familj och släkt. I hemmet finns inga syskon ännu men katt. Denna drar hon i svansen när katten skall äta men får naturligtvis tillsägelse att inte göra så.

Någon som har någon bra lösning på hur dom skall vänja dottern av med dessa saker och då speciellt bitandet?

Anmäl
2009-06-02 20:45 #1 av: AlbaStiffler

Hmm, råd om barnet har jag knappt. Men däremot kan jag berätta hur det kanske kommer gå med katten: den kanske flyttar till grannen. Det har vår grannes katt gjort... till oss. Den hänger här stup i kvarten och gillar inte alls barn då deras barn verkar ha varit taskiga mot den. hehehe...

Anmäl
2009-06-03 00:17 #2 av: CarolaCarro

De kan inte göra mer än att säga till dottern att man inte får göra så.,.. DOttern testar gränserna nu....

Anmäl
2009-06-03 02:29 #3 av: Bunn

Små barn testar så det bästa är att vara tydlig och att man står fast vid det som är sagt.

Ang. katten så kommer den antagligen att säga ifrån när den fått nog och katter har vassa klor så då bör barnet lära sig att om man inte är snäll med katten så är inte katten heller snäll, eller så flyttar den, som AlbaStiffler skriver, men jag tcker helt klart att föräldrarna ska fortätta att säga åt barnet att man inte får slåss, bitas och rivas eller dra i kattens svans.

Men be förälder/föräldrarna göra det på en gång, så de inte väntar  tills det går för långt och man blir arg, på riktigt.

En bekant till mig sprättade sin dotter på fingrarna då hon gjorde fel, men om det gav någon vidare effekt eller inte vet jag ingenting om.

Anmäl
2009-06-03 03:18 #4 av: magma

Det har ju inte med barnets rivande/bitande att göra, men jag ville bara föreslå att istället för att säga "nej, gör inte så" så bör man som vuxen stryka ordet "inte" ur sitt vokabulär. Istället kan man visa med barnets hand hur det ska behandla katten, och förstärker samtidigt handlingen med ord, som t.ex "se här, så här klappar du katten, känner du vad den är mjuk? det här tycker katten är skönt!"

Typ:) Hur som helst mycket mer effektivt och vänligt än att hojta "nej" eller knäppa på fingrar. Om jag knäpper på barnets fingrar, varför ska då barnet sluta göra katten illa? När mamma får göra mig illa?

Anmäl
2009-06-03 10:45 #5 av: Cattha

Anmäl
2009-06-03 10:50 #6 av: Kattmatte

Tack för Era svar. Jag vet ju efter att ha varit där att föräldrarna säger till barnet direkt när den drar katten i svansen och detta är ju inget som händer hela tiden. Men de gånger det gör det så är det ju i vilket fall som helst fel och måste åtgärdas direkt.

Föräldrarna är jätte noga med att visa hur barnet skall klappa katten och låter henne också göra det så det är svårt att förstå varför det ibland händer att barnet gör på detta sätt. Men ... de måste ju testa allt och till sist så säger säkert även katten ifån. Katten är annars väldigt glad i barnet efter vad man kan se. Utom just dessa gånger då den skall äta och tösen drar den i svansen.

Kanske är det så att barnet inte tycker att katten ger henne uppmärksamhet då den är i full färd med att äta???

Knäppt tösen på fingrarna har jag aldrig sett att föräldrarna har gjort och inget annat heller i den vägen och jag är där ganska ofta. Det sägs bara till och förklaras varför man inte får göra si och så.

 

Anmäl
2009-06-04 14:55 #7 av: Bunn

Jag tror att barnet är ute efter att se vad som händer, testa gränser helt enkelt.

Okej, mamma/pappa säger att jag inte får den här gången, men vad händer nästa gång?

Anmäl
2009-06-04 17:59 #8 av: Kattmatte

Ja kanske är det så.

Anmäl
2009-06-05 00:52 #9 av: elyse

Är man 1,5 år så är det inte bara så att man testar gränser utan man glömmer också bort sig. Man kan inte begära att ett barn under två år förstår eller kommer ihåg konsekvenser, enligt utvecklingspsykologin. Vi hade nyligen en liten tjej på snart två år här hemma och även om hon just efter tillrättavisning var noga med att inte skrika efter katterna (de blev skiträdda) eller leka med dem hårdhänt så tar impulser och exaltering över. Det är bara att fortsätta markera och vara bestämd samt uppmuntra när flickan klappar katten etc. Men det är viktigt att flickan inte förväntar sig att katten alltid ska vilja leka etc. Hon måste förstå att katten är ett levande djur med behov och intressen. Ibland måste t.ex. katten vila och då är det bara att respektera att katten inte kan leka just då.

Och samma med katten gäller såklart med andra människor. Det är viktigt att lära sig att andra människor inte bara är till för att tillfredsställa ens behov och vilja och att man inte kan slå sig till det man vill ha.   

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.