Tänkte liksom när ska man berätta och hur?!

Vi berättade nästan direkt. Vi blev så överraskade att vi blev gravida igen så fort när det tagit fler år första gången.

Tror vi var typ i vecka 5 eller så när vi berättade. Och det var ungefär då vi fick reda på det själva också.

Hade det inte blivit något hade man ju ändå berättat varför man var ledsen.

#2 nej men grattis! när är det dags?

#2 Grattis! Undrar med när det är dags?

#3, #4: Beräknat datum är 22 januari, men med Meja gick vi över precis två veckor, så vi räknar kallt med att gå över lite den här gången också.

Ska bli spännande. :)

Oj! Då är det ju inte lång tid kvar!

Dottern kom dagen efter beräknat och jag räknade kallt med att denna skulle komma tidigare eller allra senast sagt datum men jag gick över två veckor…morr…

Ok är nog i vecka 5-6 nu började ana eftersom illamåendet och tröttheten kom.

För min mamma, syster och kompis berättade så fort jag plussade. Något senare på jobbet. Men sen har jag inga svårigheter att berätta om det blivit ett missfall eller som det hände en gång Missed abortion.

fördelen med att berätta tidigt är att det är lättare för omgivningen att förstå varför man mår dåligt/är aptrött och varför man är ledsen vid ett ev missfall.

nackdelen är att man kanske inte vill att hela världen ska veta

Vi har väntat med att berätta till efter vecka 12 ungefär, alla fyra gångerna. Det har känts bra så.

Vi berättade för alla samma dag som vi plussade precis som med första barnet. En sådan nyhet kan jag inte hålla mig ifrån att berätta och ser ingen anledning att vänta heller eftersom dom ändå hade fått veta om ett ev missfall.

Jobbet ringde jag en vecka efter plusset (jag plussade sent, i vecka 13) då jag fick veta hur långt gången jag var eftersom det innebar att jag inte hann återgå till arbetet innan bebisen kom.

När vi väntade vårat första barn så väntade vi till efter 18 veckor innan vi berättade, men nu känner jag att jag vill berätta tidigare. Har inte gjort det än men efter första mötet på MVC kanske det blir av.

Min dåvarande partner ville hålla de hemligt. Hennes föräldrar reagerade så starkt när hon blev gravid första gången. Klockan var lite över 12 på natten. då lånade jag hennes mobil och smsade att hon var med barn. Tänkte att hennes föräldrar sover ju de ser ju inte de förrän dagen efter och då pratar de ju med henne när jg är på jobbet. Jag hade givetvis fel. De ringde direkt

#12 haha hur reagerade din partner? Hur hur reagerade hennes föräldrar?

Har själv börjat bli lite orolig då mina föräldrar reagerade negativt på vårat första barn, men har ändå tänkt att det är annorlunda med andra barnet.

Jag berättade för partnern. Hon blev lite konstig. Hennes föräldrar blev däremot glada. De enda de oroade sig för var ekonomin

#12 du gjorde vad, säger du?? Berättade du för hennes föräldrar utan hennes vetskap? Hade min sambo gjort det hade jag blivit vansinnig, det är väl ändå ett beslut som man tar tillsammans.

När man ska tala om är upp till var och en. Vi berättade ganska tidigt, alla visste ju att vi försökte bli med "syskon" =)

Nr 3 berättade vi om ganska sent, av olika anledningar. Man får helt enkelt känna efter NÄR det känns rätt =)

Bättre att få de överstökat. Då får de väl bli sura då

#16 Tyckte din tjej likadant?

De gick ju bra efteråt…

Kan förstå Tummisa´s situation när partnern vill berätta men kanske inte vågar, och det är ju fel. Man ska inte behöva vara rädd för att berätta tycker jag. Då kan det nog vara skönt att få en spark i rumpan och jag tycker att Tummisa visade att han fanns vid sin partners sida även om hennes föräldrar blev sura och arga.

Som partner ska man ju alltid stötta varandra…