13 - Barn med funktionshinder

16 åring med snuttefilt!

2010-01-29 14:39 #0 av: [kvasthilda1972]

Hej allihopa!

Min fråga till er är hur vanligt är det att en 16 årig tjej sover med nallebjörn och snuttefilt i sängen?

Flickan har diganosen lätt DAMP men det känns som något mer..

Hon har stora svårigheter i skolan och är väldigt lat och bekväm av sig (väger 108 kg och ca 173 cm lång)

Hon försöker smita från läxor och säjer att hon inget kan fast det kan hon visst...

När hon ritar så påminner teckningarna om en 8 årings.

Käner ni fler med detta?

Anmäl
2010-01-29 19:50 #1 av: Trollhassel

Mobbad i skolan?

Anmäl
2010-01-29 20:10 #2 av: [kvasthilda1972]

Ja, hon har inga nära vänner heller endast en kusin som hon har kontakt med..

Anmäl
2010-01-29 20:38 #3 av: Trollhassel

Ok, det är ine helt omöjligt att hon kännr sig utanför, retad eller rent av mobbad i skolan. Då kan jag förklara nalle och filt med att hon söker trygghet. Hon är kanske rädd att säppa taget om barndomen och tryggheten. Det är inte konstigt att en utfryst och lite "udda", ev mobbad flicka har svårt att släppa in tonår och vuxevärlden i sitt liv eftersom det hon vet om denna nya värld är negativt.

Kan vara en bra idé att fundera på var skolkurator eller bup kan göra. Det är ju viktigt att hon får känna stöd någonstans ifrån. Att hon har någon vuxen, opartisk person att prata med är viktigt.

Anmäl
2010-01-30 17:39 #4 av: [veralera]

Haha jag är 17 år, MAMMA och sover fortfarande med mitt gosedjur jag haft sedan jag var liten... Eller ja, senaste veckorna har han tyvärr legat nerpackad:( Så just den biten om snuttefilt tycker jag inte är konstigt. Det är vääääldigt många som ända upp i vår ålder sover med filt/gosedjur/gosekudde. Men få som vågar erkänna det. (Folk är väldigt tysta om det, men är jag tex på en fest och erkänner att JAG sover med gosedjur är det enklare för andra att erkänna det, då svarar alltid 5-10 andra att de OCKSÅ har filt/gosedjur)

 

;)

Anmäl
2010-01-30 22:35 #5 av: Trollhassel

Jag har ett gosedjur också, men han är mest prydnan liksom. Jag har haft honom hela livet och min pappa hade honom innan mig. Nu föds snart vårat lilla barn och då byter han ägare igen.

Anmäl
2010-02-01 01:11 #6 av: HannaM

I damp ingår koncentrationssvårigheter om jag inte missminner mig. Då behöver det inte vara lathet som hindrar att hon gör läxor. Jag har adhd och led under samtliga skolår av en fruktansvärd ångest runt läxor för jag kunde helt enkelt inte komma igång, själva sättigångknappen och startmotorn finns inte hos mig. Jag ville verkligen men klarade inte av det. Det var för mig lika svårt som för en rullstolsbunden att gå upp och ta en promenad. Bara en annan synvinkel på det hela.

Att teckningarna ser ut som en åttaårings kan ju bero på motorikproblemen som är en del av diagnosen?

Sen, jag är 23 och sover med flera mjukdjur och har gjort hela mitt liv.

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2010-02-01 09:45 #7 av: [kvasthilda1972]

#6 det var intressant, ja hon är väldigt långsam i det hon gör om det inte är jätteintressant eller något spännande som väntar efter uppgiften, då går det fort!

Med skolan så säjer hon att hon inte behöver några godkända ämnen för att komma in på gymnasium eftersom det finns individuella program.

Hon kommer igång med läxor men vill gärna titta på tv eller skicka sms samtidigt och så tappar hon focus.

Jag visste inte det där med teckningarna....

Själv har jag ett barn på 1 år så att få en tonåring med damp är en utmaning och jag har läst lite om damp för att försöka hjälpa henne.

Tack HannaM

Anmäl
2010-02-01 15:52 #8 av: AnnaLundin

#7 - Jag kan inget om DAMP specifikt, men om hon tappar fokus på läxorna med tv på och sms och sånt, då är det bara att plocka undan mobiltelefon och fjärrkontroll till tvn tills läxan är klar. Det är ju inte fel att vara tydlig och konsekvent oavsett om det finns en diagnos eller inte. Har ni möjlighet att sitta med henne så hon dessutom kommer igång med läxan och gör den klart så kanske det underlättar.

Att hon inte behöver ha godkänt i några ämnen är rent skitsnack, som hon säjer bara för att slippa ta tag i läxläsning och sånt. Det är ju liksom inte för att komma in på gymnasiet som man ska vara godkänd i ämnena utan faktiskt för att man behöver kunskaperna i det verkliga livet - allmänbildning helt enkelt. Individuella program på gymnasiet ska ju inte vara något att sträva efter utan det är en sista utväg. Kan det möjligen finnas något särskilt hon skulle vilja lära sig som finns på gymnasienivå, som skulle kunna motivera henne till att läsa lite mer?

Att det kan bli smärre utbrott nr man skärker kraven får man nog räkna med, det förekommer ju även hos barn utan diagnoser.

Anmäl
2010-02-01 18:29 #9 av: [veralera]

Individuella programmet på gymnasiet är ju ingen riktig linje eller hur man ska säga, det är väl bara som en "förlängning" av grundskolan då man läser vidare på det man missat/inte förstått, för att sedan söka in till en "riktig" gymnasielinje?

Anmäl
2010-02-01 23:31 #10 av: HannaM

#7 Är du mer intresserad av att disskutera kring damp och det här med koncentrationssvårigheter finns bokstacsfolk.ifokus. Där tas diagnoser som adhd, asperger, damp osv upp. Finns både föräldrar med barn med svårigheterna och människor i alla olika åldrar med egen diagnos.

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2010-02-02 10:48 #11 av: [kvasthilda1972]

#10 tack det ska jag göra!

Anmäl
2010-02-26 17:42 #12 av: Mainebusters

#9  IV är ett bra program. Där man kan läsa upp de ämnen som man inte fått godkänt i, man kommer ju inte in på nationella program annars. Fast undantag finns naturligtvis!

IV kan även vara bra för dem som inte riktigt vet vad de vill utbilda sig till. Där kan man få praktisera några dagar i veckan, samtidigt som de läser andra ämnen. Då kan de prova på olika yrken, och det är ju toppen!

Och sedan kan man ju även gå där i tre år om man vill, men som sagt det är ju inte att sträva efter, men möjligheten finns.

Anmäl
2010-02-26 17:50 #13 av: [veralera]

#12 Klart det är underbart att iv finns - för dom som behöver det.

 

Men att säga "Jag-behöver-inte-plugga-för-det-finns-ändå-IV", är väl långt ifrån något man bör sträva efter...?

Anmäl
2010-02-26 19:12 #14 av: Mainebusters

Nej, nej.. men det kan passa dem som är skoltrötta med. En del utbildar sig bättre genom praktik än teori.

Anmäl
2010-03-08 12:06 #15 av: [Mova]

Berättar min "hemlighet" här bakom dataskärmen. Jag är 20 år och har en snuttefilt och suger på tummen när jag ska sova. Visst så suger jag inte lika mycket på tummen nu som jag gjorde när jag var yngre, men det händer. Och snuttefilten måste alltid ligga i sängen. Jag tar dock aldrig med mig snutten när jag ska sova någon annanstans än hemma. (Mest rädd för att glömma den) Tror detta handlar mycket om trygghet och för mig är det mest en vana.

Anmäl
2010-03-09 14:47 #16 av: Mirjami-78

Jag har en son på 11 år som kommer nu att utredas om han kan han ADHD eller AS m.m Det du skriver om svårigheterna att koncentrera sig stämmer. Han vill inte heller göra sina läxor, eller kan inte pga. att han får ingen ro. Skicka sms, titta på teeven osv. gör han gärna.

Sajtvärd på Singelföräldrar och medarbetare på Misshandel samt på Svåra tider.

Inget är omöjligt det kan bara vara mer eller mindre besvärligt!!Cool

Anmäl
2010-03-10 00:38 #17 av: [Golgadoth]

Det är inget fel med en 16åring som har snuttefilt eller gosedjur.
Det kan vara som många säger, om hon inte har vänner och kanske ser tröst eller så, i djuret/filten.

Jag fyller 17 och har fortfarande gosedjur, snuttefiltar och allt möjligt, dock inte i sängen, utan dom står på min skrivbordshylla som prydnad.

Ända tills jag var 14-15 tog jag alltid med mig mitt favoritdjur "snobben" som var en liten grå hund med mörka öron, överallt. sedan har jag samlat på mig så kallade "risdjur" med rispuffar i. sist köpte jag 3 kaniner med ris i, en gul, rosa och blå. tog med mig dem överallt.

tror inte det har nånting med att göra med att man inte "vågar" lämna barndomen, jag känner ju klart och tydligt att jag börjar bli vuxen, det känns ju liksom i kroppen..

Och egentligen, ett gosedjur kan väl vem som helst ha.. det är ju egentligen bara som en väldigt mjuk tröja i djur-form. Vad är det för fel med det, egentligen?

Anmäl
2010-03-20 03:14 #18 av: sandraxea

Jag är 23. Och helt ärligt, så fort jag känner stress eller oro så vill jag gärna dra fram en gammal elefant och täcket över huvudet.
Jag har ADHD. (så koncentrationsproblem och stress är "vardagsmat")


Jag KAN INTE kasta den där elefanten, för det är den enda "tryggheten" när stressen kommer. (nu har sonen fått den och jag tar den inte från honom... Men ni förstår... ;) )

 

Anmäl
2010-03-20 23:04 #19 av: exitingsvillemo

#15 jag sög nog på tummen tills jag var 17-18 jag med, så du är inte ensam =)

Gosdjur hade jag hela sängen full, tills jag flyttade hemifrån och skaffade mig levande gosedjur =)

Anmäl
2010-04-13 12:44 #20 av: Waka

Jag är 17 och sover med en nalle och har med mig "honom" när jag ska åkta bort och sova.
inte bara en natt men när det blir längre så följer han med.
Det är inte ovanligt att ha snuttefilt eller liknande när man är äldre.
Väldigt många av mina vänner har det, eller något liknande.

Anmäl
2010-04-15 14:17 #21 av: Veero

Men IV ska läggas ner nu, gäller att gå om 9an om man inte kommer in i gymnasium.

Anmäl
2011-01-11 20:29 #22 av: Izra

Jag är 21 år och sover med gosedjur, så jag tror inte du behöver oroa dig på den punkten då massor av tonåringar och vuxna gör det av ren vana eller för att få trygghet.

Och angående teckningarna.. Det kan ju bero en del på hennes diagnos, men alla sextonåringar är faktiskt inte så duktiga på att rita. Beroende på intresse så kan man vara fulländad konstnär i tolvårsåldern eller inte ens kunna rita en streckgubbe i trettioårsåldern.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.