Annons:
Etikett03-barn-1-3-år
Läst 3680 ggr
Tangotime
8/27/10, 4:18 PM

Trottsar allt!

Ella fyllde två den 15é och dom senaste månaderna har hon blivit stört omöjlig! Hon ska bråka om nästan allt. Men våra största problem är nattningarna och bilåkning.

Numera är det bara jag som kan natta henne. Hon sparkar och skriker och gråter i timmar om pappa lägger henne. Och hennes protester börjar långt innan hon ska sova. Hon har sten koll på mig och vad jag gör. Börjar pappa gå in i badrummet och fixa tandborste osv slänger hon sig runt halsen på mig och säger "nana mamma!" upprepade gånger. Vaknar hon på natten är det samma visa. Pappa duger absolut inte! Hon har alltid varit väldigt mammig, men nu är det extremt.

Ska vi åka bil krånglar hon som bara den. Jag försöker ha så mycket tålamod jag bara kan! Sätta mig på hennes nivå, förklara vart vi ska åka osv. Men hon ska INTE åka bil! I bland stänger jag dörren och säger att jag åker själv och då blir hon jätte ledsen men går med på att åka bil i alla fall. Väl i bilen är det lugnt så jag har svårt att tro att hon skulle vara åksjuk eller något sånt.

Är det här ålders relaterat? Hur hanterar vi det på bästa sätt?

Annons:
AnnaLundin
8/27/10, 5:43 PM
#1

kort svar på din fråga, då jag är på språng…

Det brukar inte vara minsta lilla idé att resonera med dem när de får såna där utbrott.

Tålamod och att vara dödskonsekvent ger resultat i slutänden, men det ÄR skitjobbigt medan man är där! För ja, det är åldersrelaterat…

SannaHolmgren
8/27/10, 8:01 PM
#2

Hm… Jag har för mig att min ena var sådär, men då jag en period hade tre "bebisar" i trotsålder och med blöjor  så tog jag det inte så hårt. Det försvann i mängden om man säger så. När min mellersta var i tvåårsåldern - hon fick värst - fick utbrott så tog jag de andra med mig till annat rum och hon slutade strax, mer eller mindre. Det försvann med tiden. Den minsta har varit svår att natta, men en period  - också i tvåårsåldern så fick hon somna på soffan och vara uppe med oss och detta försvann också efter en period.

Men som anna sa: Det kan vara SKITJOBBIGT när man är mitt upp i det, men med tålamod och att vara konsekvent kommer man långt.

Tangotime
8/27/10, 9:46 PM
#3

Tålamod är mitt "andranamn" så det känns ju bra! Men som sagt, det är skitjobbigt. Men men, min man är kanon på att hjälpa så gott han kan.

AlbaStiffler
8/28/10, 11:04 AM
#4

Min 1.5åriga son är så där trotsig, eller som dagmamman så fint uttrycker det "han bkir VÄLDIGT arg om han inte får som han vill".

Bilproblemen har vi trollat bort helt med en bildvdspelare framför hans stol, matad med flera filmer av Nicke nyfiken. Numer vill han knappt gå ur bilen. :-)

Sänggående får man nog försöka dramatiasera av så att man inte tvingar dem i säng. Gör något trevligt varje kväll, ha lite mys. Kanske kan det vara värt att vänta en halvtimme/timme/2h till så hon är riktigt trött o "foglig" innan ni börjar sängproceduren. Istället för att spendera dessa timmar åt att bråka med henne. Sen när ni fått det att funka bättre kan ni flytta fram sovtiden sakta igen.

Men visst, det mesta är nog en fas. Gäller som förälder att bara inte traumatisera sovandet o bilåkandet under tiden. :-)

Tangotime
8/29/10, 10:24 AM
#5

Lägger jag henne så är det aldrig några som helst problem. Men när pappa ska lägga henne blir det livat. Och jag orkar inte lägga henne jämt. Sen kommer jag att vara borta varje torsdag kväll nu så då måste det ju fungera här hemma. Min man är väldigt lugn och försöker ta det i hennes takt. Han tvingar henne aldrig att lägga sig. Men när hon klättrat upp i sängen och lagt sig så kan hon börja slå honom och skrika efter mig. Jag har sagt till honom att varna henne en gång. "Om du slår mig igen så går jag ut här i från, så får du sova själv" det svåra är att få honom att inte upprepa detta utan gå direkt efter att hon slår honom igen! Han klarar inte av att lämna henne. Men när han väl gör det så brukar det fungera MYCKET bättre! Hon blir ledsen och när han kommer in igen efter kanske 1minut så säger hon "nana pappa" och så är han okej att sova med. Men om han bara ligger kvar och försöker avleda henne och pratar om något annat så går det i våger. Hon lugnar sig 5-10 minuter tills hon kommer på att hon var arg och så är det igång igen. Ofta somnar hon glad men av utmattning för att hon bråkat med honom så mycket.

Och då brukar pappa sova av samma anledning Glad

Upp till toppen
Annons: