# Låta bebis ligga och skrika. Author: Ketang Nu är min lilla tös snart 2månader och när man har små barn blir man ju som dom flesta vet bombarderad med tips och råd, vare sig man ber om dom eller inte. Nu är jag så innerligt trött på detta "bebisar behöver träna lungorna" och "att låta henne skrika är inte farligt" osv. Hur fan rent ut sagt tänker man när man tycker att det är okej att bebisar ligger och förtvivlat skriker efter mamma? Ni som tycker att detta är okej (nu menar jag inte om man ex sitter på toaletten och skyndar sig så fort man kan utan att man helt enkelt ignorerar bebisens skrik i kanske 5-25 minuter bara för att "det inte är så farligt") förklara gärna hur ni tänker! För i min värld skriker en liten bebis för att den vill något, den är ledsen, rädd, har ont, är hungrig, vill ha närhet osv. Om jag då som mamma struntar i det ger jag ju bebisen signaler om att jag inte finns där för den. Att jag inte bryr mig om hennes behov osv. Men om jag kommer när hon börjar skrika, tröstar, tar upp henne, matar osv så ger jag en trygghet, hon vet att jag alltid finns i närheten och finns där om hon behöver mig.  Sen det här med att "ära barnet somna ensam". Föräldrar som går ut och stänger dörren medan barnet skriker sig blåa i ansiktet. För mig är det tortyr. Och jag är övertygad om att dom slutar skrika efter ett tag för att dom antingen är så utmattade att dom slocknar av det, eller för att dom ger upp. Ger upp för att mamma eller pappa ändå inte kommer när jag behöver dom, DET är inga signaler jag vill ge mina barn i alla fall. Förklara gärna hur ni tänker som gör så här, för jag förstår verkligen inte! ## Comment 1 Author: Lorita För mig behöver ett barn närhet och trygghet, jag fattar inte hur man kan låta det liga och skrika sig trött ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag tänker precis som du, jag förstår inte hur man resonerar om man agerar på det sättet med sin lilla bebis, eller ger det rådet till andra spädbarnsföräldrar. Jag hoppas att det är en gammal föråldrad teori som håller på att försvinna hos de flesta människor. ## Comment 3 Author: JossanH För mig kryper det i hela kroppen när min dotter börjar skrika och jag skulle aldrig klara av att bara ignorera det. Jag vill vara den som är hennes största stöd och som alltid finns där tillsammans med hennes pappa. ## Comment 4 Author: Ketang Det känns ju lättande att många vill ge sina barn trygghet på samma sätt som jag. Då känns det som jag inte är helt ute och cyklar. Men jag har fått för mig att det är ganska vanligt med folk som kör fem minuters metoden osv. Hade varit intressant att höra hur man tänker när man använder sig av sånt. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Barn under 1½ år skulle jag inte låta skrika men efter den åldern måste man som föräldrar/anhöriga/personer nära barnet börja lära sig vad för sorts skrik betyder vad och utefter orsak till skriket ignorera. ## Comment 6 Author: Lorita #5 varför? ## Comment 7 Author: [Borttaget] #6 därför att barn fort lär sig att skrika för att få fel uppmärksamhet. Jag jobbar dagligen med barn som tar till skrik så fort nått går fel (skon inte passar, dörren öppnas inte tillräckligt snabbt, nått annat barn ser på deras spade och så vidare)  därför att dom är vana att mamma/pappa direkt kommer springande så fort dom piper det minsta.  Jag jobbar även med barn vars föräldrar tar det lugnt, ger skrikandet ett 5-150 minuter och sen är allt bra utan att dom behövde springa dit Man kan istället till exempel prata med sitt barn utan att direkt ta upp det i famnen.  Detta beror såklart på situation, har du en sjuk/får tänder/ sovit dåligt osv barn så måste man ju vara lyhörd för det. ## Comment 8 Author: Lorita #7 jag är liten….jag är frustrerad….jag behöver hjälp….jag är 1½ år…….jag har inte ett utvecklat språk och ingen vuxen ser/ lyssnar på mig 😭😢![Galen](http://barn.ifokus.se/images/empty.gif "Galen")![Arg](http://barn.ifokus.se/images/empty.gif "Arg") Jag har vuxna barn nu som jag lyssnade på när dom var små och jag är stolt över vilka underbara individer dom blivit. Jag har tagit upp dom kramat dom get dom kärlek, förstått att dom inte kan sova på befallning osv När barnen är så stora så man kan resonera då tröstar man och sen pratar man vuxet med barnet om vad som händer, då växer barnen och lär sig att pappa/mamma älskar mig alltid och kan ge mig goda råd hur man fixar knivigheter. När barnet blir ännu större då löser dom problem och pappa/mamma ger beröm hur bra dom fixade det hela. På så sätt får man tänkande barn som löser problem och vet att dom är älskade. När man skaffar och "uppfostrar" barn är inte målet **små förnekade barnungar som håller käften**, _målet är_ **blivande vuxna människor som kan lösa problem och får visa känslor och som kan överösa sina egna barn med kärlek, tålamod**, för det var det dom fick naturligt från sin pappa/mamma och andra vuxna i sin närhet. Låter man barnet gråta bara för att det är 1½ år så sviker man barnet, man lär det att svälja sina tårar för ingen hör och ingen ser och kan trösta. ## Comment 9 Author: Ketang #8 SÅ klokt skrivet!!! ## Comment 10 Author: PogoPedagog Vad min mor sa till mig som jag tytckte var klokt är att så fort man får mer än ett barn kommer ju inte bebisen i familjen kunna få lika mycket uppmärksamhet och man kommer inte alltid kunna komma med en gång när bebisen skriker. Skulle detta vara farligt för dem skulle ju alla som inte är ensambarn /förstfödda vara förstörda människor.  Ett exempel på när jag inte omedelbart tar upp min son är när jag lägger ned honom på golvet efter att ha burit honom. Han börjar ofta gnälla då men om jag inte omedelbart plockar upp honom tar det kanske 10-30 sekunder innan han börjar roa sig själv istället. Skulle jag omedelbart plockat upp honom igen skulle han aldrig få någon motorikträning. Med  detta sagt menar jag inte heller att ett barn tar skada av för mycket uppmä'rksamhet men de gånger man inte kan plocka upp med en gång tror jag absolut inte bebisen tar skada av och man behöver inte känna sig som en usel förälder fölr det. ## Comment 11 Author: Ketang Fast det är ju skillnad om man inte kan ta upp bebis på sekunden och om man ignorerar ett barn som behöver hjälp! Jag tror inte att ett barn tar skada av själva skrikandet utan av situationen. Känslan av övergivenhet, rädslan och känslan av att ingen bryr sig är det jag tror skadar. ## Comment 12 Author: Ria74 Allt beror ju på situationen. Självklart ska man inte låta en liten bebis ligga och skrika. Men det kan ju finnas en situation när man inte kan/hinner bort till bebisen på sekunden när den blir ledsen. Jag tror ju inte att det är farligt om den får skrika ett par minuter om jag t.ex sitter på toaletten och inte kan springa dit på sekunden. När sen barnet blir större måste de ju få lära sig att det inte alltid kan få exakt vad den vill. Det blir ohållbart om man ska lyda barnets minsta vink. Nu menar jag inte om barnet är ledset, mår dåligt, är hungrigt eller liknande. Då ska man självfallet trösta sitt barn. Men det finns gånger när man är t.ex i affären och man ser barn som vill ha en leksak och föräldern säger nej med konsekvensen att barnet slänger sig på golvet och skriker för fullt. I det läget så anser jag att man inte alltid ska ge efter och ge barnet leksaken. Det kommer ju bara att få konsekvensen att barnet lär sig att skriker jag tillräckligt så får jag vad jag vill. ## Comment 13 Author: Lorita #12 om barnet skriker i butiken efter en leksak, då pratar man med barnet och är stenhård på att inte köpa leksaken, då lär den ju sig ett dåligt mönster. Bara för att man ger barnet uppmärksamhet så betyder det inte att barnet får allt det barnet pekar på.  Men att medvetet tex lämna barnet och låta den skrika sig till söms det tycker jag är helt förkastligt. Mina barn har nog fått lika snabb respons från mig när dom behövde hjälp eller tröst. Eftersom jag var helt ensamstående med barn nummer ett och nummer två har en underbar och barnkär pappa. ## Comment 14 Author: Ria74 #13 Det var ju precis så jag skrev. Det finns faktiskt föräldrar som hellre ger efter i affären än att prata med barnet. Sen går det inte alltid att resonera med ett litet barn som vill ha något. Det har jag egen erfarenhet av. Ibland kvittar det hur pedagogisk man är när man förklarar att det inte kan få just den här leksaken. Barnet har bestämt sig och skriker i högan sky. Att låta ett barn medvetet skrika sig till sömns är aldrig okej enligt mig. ## Comment 15 Author: Ketang #12 Att inte ge efter för skrik i affären är inte alls samma sak som att låta barnet skrika och ignorera. Ett yngre barn som skriker i affären förklarar man för. Hjälper inte det får man prova något annat. Att motivera varför och kanske säga att barnet får något nästa gång eller att man ska hitta på något roligt när man kommer hem. Att bara strunta i det tycker inte jag är okej. ## Comment 16 Author: Ria74 #15 Åter igen, det var precis det jag skrev i mitt inlägg. Jag skrev att det var skillnad på situation och situation. Att låta ett barn skrika i sängen och ignorera är aldrig okej enligt mig. Men att det finns situationer när äldre barn använder skrik för att få sin vilja igenom, t.ex då i en affär. Att då försöka motivera varför barnet inte kan få godiset eller leksaken den vill ha just då är inte alltid så enkelt. ## Comment 17 Author: Ketang Jag menar inte att det är enkelt. Men man måste försöka. Att ignorera är aldrig okej. ## Comment 18 Author: Ria74 #17 Självklart ska man inte ignorera när barnet skriker oavsett anledning. Men som i mitt ex med affären så hjälper det kanske inte att förklara utan då får man helt enkelt ta med sitt barn och gå ut från affären utan att handla något. ## Comment 19 Author: JossanH Att göra så barnet alltid får sin vilja igenom är inte det samma som att visa att man bryr sig och finns där när barnet blir ledset. Att trösta är inte heller samma sak som att alltid ta upp barnet i famnen. Min dotter kan tex bli ledsen på kvällen när hon sovit en liten stund och då räcker det med att ge henne nappen och stoppa om henne igen så somnar hon om direkt. Då tar jag ju förstås inte upp henne för då störs hon i sin sömn. Blir hon ledsen så att hon inte vill ha nappen då måste jag ta upp henne så hon får somna mot mig istället. Kanske hade hon en mardröm och fick ett extra stort behov av närhet. ## Comment 20 Author: Lorita Alla som haft kolikbarn vet att det är inte alltid man kan få tyst på barnet och det är inte heller nödvändigt, man ska bara finnas där som vuxen och trösta eller förklara. ## Comment 21 Author: Ketang #20 Precis. Det handlar inte om att alltid göra barnet nöjt/tyst utan att finnas där och ge trygghet.