# Visa hänsyn Author: [Borttaget] Hur ser ni på det där med att lära barnen visa hänsyn till andra? Jag avbryter inte mina barn när de pratar med mig eller med andra, och jag vill inte bli avbruten när jag talar med någon heller. Vi har varit ganska hårda vad gäller t ex att man inte får avbryta när andra pratar, att man inte får sitta bakochfram och uppochner när man äter middag, att man inte stör när någon talar i telefonen o s v.   Men en del föräldrar, har jag märkt, bryr sig inte ett dugg. Står man och pratar med någon och barnen kommer fram så vill jag inte att de skall hoppa in och avbryta, utan brukar säga att "nu pratar jag, kan du vänta?" medan andra slutar mitt i en mening och vänder hela sin uppmärksamhet till barnen. Jag känner att man fokuserar så oerhört på barnen hela tiden ändå, att när jag samtalar med andra eller gör något för egen del så behöver jag inte ha dåligt samvete för att barnen inte får bli medelpunkten just då. Eller är det bara jag som är grinig? ## Comment 1 Author: Annette Vi gör likadant. ## Comment 2 Author: Pomperipossa Samma här. ## Comment 3 Author: CBA Samma här. ## Comment 4 Author: Lullan1 Kan bara hålla med om vad ni skriver, så funkar det här hemma också. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Skönt att höra! Man börjar ibland tro att man är värsta knäppmorsan... ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 6 Author: Pomperipossa #5 Nejdå!!! Som mamma har man konstant dåligt samvete..![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 7 Author: lisette det är bland det värsta jag vet - när barn avbryter ett samtal. som bara tjatar och tjatar och tjatar hela tiden. svaret blir "ser du att vi pratar? du får vänta lite." ## Comment 8 Author: magma Instämmer! Ännu ett exempel: när man pratar i telefon, och den man pratar med avbryter mitt i samtalet för att tala med sitt barn istället som kommer vill något. Arrgh!! ## Comment 9 Author: [Borttaget] #0. Instämmer!. Det finns inget värre än barn som avbryter vuxna hela tiden. De måste få lära sej vänta. ## Comment 10 Author: AusaBausa Håller fullständigt med er andra ovanstående! Måste få prata till punkt oavsett stor eller liten! ## Comment 11 Author: Nicka Sajberlena![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif)..från Mig..hihi..Du är en Toppen-Mamma![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 12 Author: [Borttaget] Määääh.... Äsch.... Inte då... ![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif) Tack ändå... ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 13 Author: GuPpY Håller till viss del med, men ändå inte, jag är en av de där föräldrarna som du skriver om, de som inte bryr sig ett dugg. Men till mitt försvar så säger jag faktiskt att jag tar hänsyn till mina barn då dom har diagnosen ADHD. Hade jag däremot varit förälder till barn utan detta funktionshinder så håller jag kanske med och har full förståelse, men jag struntar också i om någon annans barn avbryter eftersom jag inte vet om detta barn har en diagnos eller inte. Då tycker jag att jag visar hänsyn till det barnet och dess föräldrar som kanske känner sig väldigt misslyckade. Som förälder till barn med ADHD så känner man sig misslyckad och ensam, vad har jag gjort för fel, har jag varit för generös eller skulle jag varit strängare? på många andra forum tror ju folk att ADHD kan man få bara för att man spelar för mycket tv-spel eller sitter framför tv´n eller dator för mycket "trams säger jag" Jag ville inte verka gnällig med detta inlägg, men jag vill få er att se detta ur ett helt annat perspektiv och inte dömma hunden efter håren. Det finns många barn med dessa symptom och föräldrar som sliter sitt hår för att dess barn uppför sig sämre än tex vänner, kollegor eller släktingars barn. // Johan ## Comment 14 Author: Cattis #13 Fast det måste ju inte vara så. Att barnen med diagnos däremot fortsätter att avbryta samtal, gång på gång, fast man sagt till dem är en annan sak. Men jag har alltid sagt ifrån till mina ändå, trots diagnos, och till slut så lär de sig - även om det ibland är så de skruvar på sig av otålighet. Och nej, inte alla gånger - de faller ju lätt tillbaka om de blir ivriga. Men med barn med diagnos tycker jag det är ännu viktigare att man tjatar om detta, att de får lära sig att vänta. Min åsikt. ## Comment 15 Author: Sidentass Du är inte alls grinig...så gör vi också...hur ska barnen annars lära sig att umgås socialt på ett bra sätt..när de blir äldre...visst har man nog missat många gånger o låtit barnet avbryta, men det är inget vi står efter att göra...samma sak i andra riktningen..pratar min son så bör han få tala till punkt.. Sidentass ## Comment 16 Author: Benjamin Vad skönt att få läsa denna tråden. Jag har en dotter på tre som gärna avbryter och vill vara i centrum. Jag har varit osäker på hur jag ska hantera detta men känt att jag velat påpeka att hon får vänta tills vi pratat färdigt. Anledningen är att vi har släktingar och bekanta som låter sina barn alltid bli uppmärksammade och tycker det är viktigast att barnen får komma till tals när de önskar. ## Comment 17 Author: Gullan402 Beror lite på, o i vilken situation det händer. Jag brukar å andra sidan "förvarna" mina barn att nu ska mamma ringa ett viktigt samtal, nu MÅSTE ni vara tysta. Men sitter jag bara o tjattrar med min väninna så ok...låt dem avbryta. ## Comment 18 Author: magma #17: Även "kompistjatter" tar ju en andhämtningspaus ibland.![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) Jag brukar vid sådana tillfällen åtminstone kräva att få avsluta meningen jag påbörjat, _sedan_ kan jag ta reda på vad mina barn vill. Tar bara några sekunders väntan för barnet, men visar att man respekterar både sig själv och den man talar (tjattrar:) med. Naturligtvis gäller det också tvärtom! Talar jag med mitt barn om något, så slutar jag inte mitt i en mening bara för att en annan vuxen kräver min uppmärksamhet utan talar klart med barnet först. ## Comment 19 Author: Gullan402 #18 håller med dig! ## Comment 20 Author: Kittentotts Vi har en pojke med utvecklingsstörning, och så har vi en pojke med Adhd, vi har alltid lärt dem nu pratar vi, du får vänta tills vi är klara. Men vi brukar avsluta den meningen fortare vi vuxna så väntan för dem inte ska bli lång, sen tar vi barnets fråga el vad det är imellan. Oftast kommer de tillbaka och ska prata, men då brukar jag säga nu får du hitta på något så länge så ropar jag på dig sen. Visst har den minste med utvecklingsstörning varit mkt ledsen några ggr, men han blir bättre o bättre på förstå detta med inte avbryta i ett. ## Comment 21 Author: Stravaganza Jag har inga barn, men min mamma har lärt oss barn att inte avbryta någon när den pratar i telefon eller bara pratar med någon. Vi måste göra våra läxor, vilket är självklart för mig, och så får vi inte svära, rättare sagt; Mamma gillar inte när vi svär. Och så ska man vara artig, ge plats till äldre, och gravida i bussen. ## Comment 22 Author: skruttan31 håller med att barn inte ska avbryta,, ,, Men sen kanske jag är en hemsk mamma,, men jag är lite hård på en sak med min son som är 9-år,, har jag en kompis hemma på kaffe,, så brukar sonen få komma o ta fika men sen ska han gå från bordet,, han ska inte sitta med i vuxen snacket,,  vi har haft många dispyter han o jag om detta,, men när hans kompis kom på besök o dom satt med lego,, gick jag in,,  o tog över sonens kompis,, o frågade vad vi skulle bygga,, bil eller hus,, varav sonen tittade med stora ögon o sa,, men mamma,, de är ju min kompis,, varpå jag förklarade,, men jag hade ju min kompis här innan då satt du ju med oss o tog över henne,, varav sonen säger,, förlåt mamma ,, ska inte göra de mer,, för detta var inte roligt när du tog min kompis,, ## Comment 23 Author: [Borttaget] Men det tycker jag var en strålande idé! För jag kan också känna mig väldigt irriterad över att ha ungarna hängande vid fikabordet när jag vill umgås med mina kompisar. Det är i och för sig sällan det blir några dispyter, de lommar iväg när man ber dem hitta på något, men jag ska ha din metod i minnet om det händer! ## Comment 24 Author: skruttan31 ha gärna de,, men observera ansikts uttrycken,, man kan få sig ett garv man knappt kan hålla inne,,  precis som om dom skulle sett ett spöke,, ## Comment 25 Author: lisette skruttan, jag tyckte det var ett väldigt bra knep! ska försöka komma ihåg det. ;) ## Comment 26 Author: skruttan31 Lisette,, ja i bland kan de ju vara så att de inte förstår i ord,, utan ser problemet i handling,,  men som sagt var du har några år innan du kommer dit,, ![Cool](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cool.gif) ## Comment 27 Author: AusaBausa #22 Ha ha vilket bra förslag! ## Comment 28 Author: skruttan31 har en kompis som kom till mig i går o vi satt o prata om personligheter på barn,, o hon sa att hennes son som är 4 år,, vägrar dela med sig av sina leksaker,, o allt heter,, DE ÄR MITT! o sedan gallskrik,, Kom då på hur jag gjorde när sonen var barn,,  de är ju INTE konstigta att ett ensam barn får den känslan att de är MITT,, eftersom vi föräldrar sliter ju inte leksaken ur näven på barnet o säger,, nu ska mamma/pappa låna,, då skapar sig inte barnet heller de att dela med sig,,  Men de jag gjorde var,, när jag skulle gå till en kompis som hade barn,, sa jag till sonen att ta med en 3-4 leksaker,, när vi kom dit sa jag,, då får du dela med dig,, vilket blev,, NEJ MITT,,  bra sa jag o tog leksakerna från honom , la dom i min väska så han slapp dela med sig,, MEN dock med orden att han inte fick låna de andra barnens leksaker,, dvs,, sonen stod o tittade på medans dom andra lekte  o de var inget roligt kan jag säga,, men till slut kom han,, - Mamma mina leksaker,, o så delade han med sig,, o fick även låna andras saker,,  För mig fungerade de bra,,