# Barn med alhoholist Author: Sjalen Är det någon här som har barn med en alkoholist? Jag undrar om spermier som kommer från en alkoholist kan ge friska barn, eller om dom blir fysiskt eller mentalt handikappade. ## Comment 1 Author: magma Eeh... Klart de kan bli friska. Sedan hur barnen blir om de tvingas växa upp med en alkoholiserad förälder, det är en annan femma. Det innebär antagligen en större risk för både kropp och själ. ## Comment 2 Author: Ketang Dessutom klassas väl alkoholism som ganska ärftligt. Inget man vill sina barn kanske. ## Comment 3 Author: Sjalen Ibland blir det som det blir och det är inte säkert att pappan är med i bilden längre fram. Tänkte mest om det är någon som har egna erfarenheter och vet om det är några medfödda skador som är överrepresenterade bland dessa barn. ## Comment 4 Author: Ketang Min man har en nära vän vars pappa är gravt alkoholiserad. Dom är 7 eller 8 barn i den familjen och ingen har något fysiskt handikapp. Däremot är ju den psykiska biten svår för dom och två av pojkarna har själva problem med alkoholen nu. Personligen tror jag att ålder kan medföra mer skador på foster än om pappan dricker. Men det är vad jag tror. ## Comment 5 Author: KimE Det är nog en ganska stor del av barnen som är tillverkade under berusning. Det har större betydelse om kvinnan dricker under graviditeten. ## Comment 6 Author: Sjalen #5 Nu var det inte precis befruktningsögonblicket jag tänkte på utan om det har blivit något fel i tillverkningen av spermierna. Spermierna tillverkas ju ca 2-3 månader innan. ## Comment 7 Author: Ladydragon jag har själv barn med en man som va tung missbrukare och alkolist och visst min son har handikapp men dom tros komma enbart ifrån mig jag tror mycket mer på att det är uppväxten som är det avgörande att växa upp i en familj med missbruk är mycket värre för min del så sparkade jag ut mitt barns pappa strax efter min son föddes för att min son skulle slippa uppleva missbruket sen att alkolism ärvs det visste jag tyvärr inte då men det är något man får diskutera och det enda man kan hoppas på är att min son är förnuftig och tar det lugnt med alkoholen ## Comment 8 Author: AnnaLundin Ett av våra barn blev till några (4-5 tror jag) månader efter att maken fått strålning mot de nedre regionerna och vi sökte då information om detta, om utifall att det skulle kunna vara skadade spermier som befruktat. (och strålning kan nog göra betydligt värre skada än lite alkohol...) Det sades då att eventuella defekta spermier sannolikt inte skulle vara friska nog för att kunna befrukta ägget så att det blev ett livsdugligt embryo. #7 - alkoholism är ärftligt ja. Frågan är bara vad som är arv och vad som är miljö i den frågan... ## Comment 9 Author: Ketang #8 Jag tror att det kan vara någon gen som gör att vissa människor på något sätt har lättare att bli beroende av saker. Att det sen blir just alkohol i alkoliserade familjer tror jag har mycket att göra med just miljön. Ett exempel är en gammal klasskompis till mig som är adopterad. Hon började röka tidigt trots att hennes adoptivföräldrar inte röker. Senare började hon dricka sprit och nu knarkar hon och sitter på behandlingshem. Någonstans i "mitten" sökte hon efter sina föräldrar och hittade sin mamma. Hon hade varit död länge och enligt barnhemmet hon kom ifrån hade hon lämnat in henne där för att hon kostade för mycket och hon behövde pengarna till knark i stället.... Hennes adoptiv föräldrar tar på sin höjd ett glas vin en lördag kväll... Sen kan det givetvis handla om så mycket annat! Men min teori är att det är "lätt att bli beroende" syndromet som är ärftligt, sen vad det blir dom missbrukar har mer att göra med tillgång, och framförallt miljön i uppväxten. Sorry TS att jag snöade in på detta ;-) ## Comment 10 Author: Linn Vad jag har förstått det som är det beroendepersonligheten som är ärftlig, inte just vad det är man blir beroende av. Men de som är barn till missbrukare av någon form har större risk att själv fastn i någon form av missbruk om det så är alkohol, shoppig, sex, mat eller något annat. ## Comment 11 Author: Ketang #10 Precis det jag menar ;-) ## Comment 12 Author: Sjalen Misstänkte starkt att beroendebiten är ärftlig. Är det någon som vet om risken för bokstavskombinationer eller psykisk sjukdom som exempelvis bordeline är större även om det inte ligger i släkten? ## Comment 13 Author: AnnaLundin psst, Borderline och liknande diagnoser är inga sjukdomar, varken fysiska eller psykiska, utan det är neuropsykiatriska funktionshinder... ## Comment 14 Author: Sjalen #13 Okej ![Glad](http://barn.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Här det någon som vet om risken för neuropsykiatriska funktionshinder är större? ## Comment 15 Author: sarwen Jag tror det hänger ihop så att människor som har neuropsykiatriska funktionshinder är överrepresenterade bland alkoholister för att droger blir ett sätt att självmedicinera. Däremot finns det naturligtvis många som hittar andra sätt att hantera sin problematik, likaväl som det finns alkoholister som inte har några såna problem. Att det finns en ärftlighet för  adhd till exempel (vilket det gör) betyder inte att alla barn till en eller två föräldrar med diagnosen får det.  Jag har inte läst någon statistik för det, men det går säker att googla om man är nyfiken. Vad gäller alkoholrelaterade fosterskador så är det ju främst mammans drickande under graviditeten som påverkar. ## Comment 16 Author: vildkatta Jag är själv ett av tre syskon till en alkoholiserad förälder. Jag har även en hel del vänner med liknande bakgrund. \- Alkoholism är en sjukdom som genetiskt kan ärvas till barnen. Personligen tror jag att utöver det genetiska arvet har uppväxten i sej en stor roll i hur vida dessa missbrukar-beteenden överförs till barnen eller inte. \- Vad jag "vetenskapligt" vet är risken för fosterskador av olika slag (detta har även kopplats till tex ADHD och liknande) större om mamman dricker under graviditeten. Jag har aldrig hört någonting om att sperman skulle vara en stor riskfaktor (DOCK finns självklart risken för genetiskt arv kvar). \- För mej, mina syskon och en hel del vänner med denna slags bakgrund har det blivit tvärt om - dvs att vi inte använder droger eller dricker alkohol överhuvudtaget (är nykterister alltså) Detta pga att vi sett baksidan och att alkohol inte är förknippat med trevligt socialiserande, trevliga kvällar, en god middag eller liknande utan för oss betyder alkohol någonting helt annat som varit väldigt destruktivt. \- Men risken är oxå att barnen tar efter beteendet - blir "missbrukar-personlighet" - dvs använder olika saker för att tillgodose "behovet" av att hantera kännslor på detta felaktiga sätt. Det kan handla om alkohol, droger, destruktivt sexliv, självskadebeteenden, ätstörningar mm. \- Min personliga åsikt är väll först och främst att man kan inte förändra en person med denna sorts problematik, oavsätt hur många vackra ord man blir lovad, oavsätt hur mycket personen säjer sej behöva en, oavsätt hur många "förlåt, det ska aldrig hända igen" man får.. Självklart kan missbrukare av olika slag ta sej ur missbruket men det kommer alltid vara en del av personen, det är någonting missbrukaren kommer få jobba med resten av livet. I vissa fall har säkert detta att få barn fått missbrukare att tatag i sin situation när de plötsligt fått någonting värt att LEVA för å inte bara överleva. Men man ska inte tro att det är en självklarhet - långt ifrån. Att växaupp i en sk. dysfunktionell familj formar ens personlighet på många sätt - på gott och ont. Personligen har jag bearbetat min uppväxt och är nu tacksam för mina erfarenheter och använder dom till att hjälpa andra i liknande situationer. För mej kände jag att jag försonats helt när jag var 19år, jag är nu 25 och flyttade hemifrån när jag var 16år. Men det kännslomessiga följer med en genom livet, trots att jag helt försonats med själva händelserna så har jag spår kvar - som tex att jag fått jobba med att lita på att människor kan mena sina ord när de säjer någonting positivt - lite på att de inte bara är ord utan även i praktiken. Jag ser ingen tjusning i krogmiljö eller fester där alla dricker mer än lagom. Detta har gjort så att jag ägnat mej åt andra saker. Eftersom samhället idag bygger mycket på alkoholrelaterat socialiserande leder det ju till att man svårare "träffar vänner" - när jag var yngre kände jag mej väldigt ensam och att jag inte passade in någon stans, men när jag flyttat hemifrån märkte jag att det finns personer som inte kopplar socialt umgänge med alkohol. Jag skulle aldrig skaffa barn med varken en aktiv eller nykter alkoholist om personen skulle vara delaktig i mitt och barnets liv.. ## Comment 17 Author: exitingsvillemo #16 Varför skulle du inte kunna leva ihop med en nykter alkoholist? ## Comment 18 Author: vildkatta #17 Såklart beror det på hur länge han/hon varit nykter, hur beroendepersonligheten ter sej i övrigt, jag har haft förhållanden med fd missbrukare som varit "nyktra" / "rena" i åratal men även om de inte använt sitt substitut på åratal har de suttit fast i beroendet endå, livet byggs upp runt NA / AA möten, platser är kopplade till drogandet, musik är kopplat, personer är kopplade, situationer är kopplade, kännslor är kopplade etc till drogen de använt.. SJÄLVKLART finns det många som klarat sej ur sitt missbruk och hittat ett tryggt kärleksfullt sätt att leva där själva "beroendepersonligheten" har blivit en väldigt liten del av personen.. Men det tar TID, visst - det finns en början på det oxå men det arbetet är tungt för missbrukaren - visst behöver personen stöd runt omkring sej, men jag tror inte att man hjälper en missbrukare genom att stå ut med återfall om och om och om och om igen, då stöttar man snarare missbruket.. Jag personligen kan inte vara där i dessa stormar och få lovord som jag inte vet kommer besannas eller bli ännu en besvikelse.. Pga min barndom och mina senare erfarenheter av män med alkohol / drog -problem så har jag personligen inte förmågan att finnas för en sådan man på det sättet (vänner - ABSOLUT!!!!) jag har inte förmågan att släppa in en sådan man i mitt hjärta som livskamrat - som man till mina(våra) barn.. Detta är såklart min kännsla och definitivt inget som jag ser som riktlinjer för andra, detta är enbart mina tankar om ämnet.. ## Comment 19 Author: Ladydragon Vildkatta jag instämmer i det du säger för min del så är jag själv nykter alkolist och det skulle kännas svårt att leva med någon som oxå är det det blir lätt för mycket då risken finns väl oxå att man kan trigga igång varandra jag skulle inte heller vilja leva med en man som är ute och festar ofta eller som måste ha en öl varje helg jag vill leva med någon som är sparsam med alkholen eller som inte alls dricker dessutom har jag insett att leva med någon som inte alls har någon beroende problematik är bra man kan få lite extra stöd när det behövs om det behövs jag vill leva så långt ifrån alkol och droger som det bara går för det mår jag bäst av själv så håller jag mig ifrån AA och liknande saker är rädd att det ska trigga jag är så nöjd med mitt "tråkiga" liv utan alkhol fester och liknande  ![Skrattande](http://barn.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 20 Author: vildkatta LadyDragon #19 - Jag skrev ett jäääääätte långt inläggs-svar till dej i natt men precis när jag tröck på skicka dog mitt internet ![Obestämd](http://barn.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Först och främst vill jag ge dej en stor säck med lyckostoft för din styrka, ditt mod å din livskraft som fått dej att välja "rätt väg".. Jag har ju själv haft ätstörningar i snart tio år vilket med stor sannolikhet är sammankopplad med både mina genetiska och miljöpåverkade förutsättningar.. Inget beroende är det andra likt - jo på många sätt men varje person har sina demoner.. Jag tror att ätstörningar är ganska likt alkoholmissbruk då både mat och alkohol är så lätt-tillgängligt och att samhällets sociala norm dessutom bygger på både mat och alkohol, så som nykter alkoholisk och så som personer med inneboende ätstörningar finns trigger överallt och normen av människor motverkar (inte med flit) sitt tillfrisknande genom att peppa "jo men ett glas kan du väll ta" "men ska du inte ha en bit kaka när jag har stått å bakat bara för att jag skulle få besök" osv osv.. Angående AA, har du läst "[Jaget och Missbrukaren](http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9171188339)" (klicka för att komma till nätbokhandel och bokinfo). Den är otroligt bra och inte alls som klassisk AA-literatur, inte heller så uppbyggd på att man inte har förmågan själv utan använda "gud" som hjälp osv, jag har svårt för den biten, gud/allah/budda/osv är för mej någonting som bor inom varje person - jag kallar det livskraft, DU kan ändra DITT liv, JAG kan ändra MITT. Visst behöver man olika stöd och att se upp till "gud" är ett bra stöd för vissa men jag tycker man ska uppmärksamma sin egen styrka och tillåta sej använda den.. Jag trodde att jag aldrig skulle kunna ha en relation till en "normal" man med ett stabilt förflutet utan liknanade erfarenheter. Trode inte att jag skulle kunna känna mej förstådd med någon som inte gått igenom liknande saker. Men för 1½ år sedan träffade jag en man som är min raka motsats på många sätt, han är helt stabil, lugn, trygg, stabilt känsloliv osv medan jag är ganska impulsiv, har extremt stora känslor som jag har svårt att hålla distans till, den ena dagen är aldrig den andra dagen lik för mej, mitt humör skiftar hundra ggr om dagen vilket oxå har fördelar - jag är väldigt kreativ, använder känslorna till att göra saker - har många projekt, som iof inte alltid blir slutförda ![Oskyldig](http://barn.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") Från första helgen var jag säker på att jag inte skulle tveka en sekund om att dela min vardag med honom. Jag har ALDRIG känt så förr, jag har inte velat vara med någon ett helt dygn äns förän jag kände mej trängt, med Z känns allting så självklart från första stund. Jag har inte känt mej så förstådd som jag gör med Z någonsin.. Lika barn leker inte alltid bäst. Jag har behövt bestämma mej för att relationer med personer med sådan broblematik inte är konstruktivt för mej - vilket har tvingat mej att många gånger säja "tack och hej" såfort dessa sidor börjar skymta fram - det har inte alltid varit lätt, för det är så otroligt fina människor och så har dom detta problem vilket jag egoistiskt inte är berädd att stötta - pga mina erfarenheter. Kan skriva så mycket om ämnet, känns dock som det är lite offtopic så jag vill inte spåra ur någons tråd :o) ## Comment 21 Author: Ladydragon Tack Vildkatta för dina uppmuntrande ord ![Glad](http://barn.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") den boken har jag inte läst men den ska köpa och läsa den låter väldigt intressant jag har oxå ätstörningar och varit väldigt sjuk i Anorexia så jag vet vilket helvete det är och så sant man får bestämma sig vilket liv man vill leva och med vilka har haft några förhållanden med "bra män" det har funkat bra tyvärr så slutade det mindre då jag ansågs inte fin nog med tanke på min bakgrund med trasig familj m.m väldigt trist men men och så bra att du har hittat en bra man håll hårt i honom och jag hoppas att du oxå orkar välja ett bra liv hehe nu har den här tråden fullständigt spårat ut sorry trådstartaren ## Comment 22 Author: MPSH Min pappa var alkis och missbrukare.. Visst kan de vara ärftligt, men de betyder inte att man blir det bara för att pappan är/var det..Jag är inte det, dricker sällan, och dricker jag så dricker jag med måtta.. Och jag har ingen sjukdom av att han var alkis..  Idag har min pappa varit nykter i 17år.. ## Comment 23 Author: Sjalen **Stort tack till er alla för att ni delat med er av era tankar och erfarenheter.** Känns lugnande att läsa inläggen där allt gått bra till slut i alla fall. ![Glad](http://barn.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Mamman dricker lyckligtvis ingenting och hon drack bara lite före graviditeten. Pappan har lugnat ner sig betydligt, men inte slutat helt än. Magen är inte så stor än så ju större den blir desto mer ser han nog allvaret i det hela, få man hoppas...