# Vänner utan barn? Author: Mitralis Fortsätter du att umgås med dina vänner som inte har barn när du själv har fått barn? Jag har märkt en tydlig trend att man som barnlös blir bortglömd och att föräldrar bara umgås med andra föräldrar. Jag har själv inga barn men alla mina vänner har fått barn och nu hinner dom bara träffa mej 2-3 gånger per år. Andra föräldrar hinner dom träffa oftare. Är jag egoistisk dom vill träffa mina vänner lite oftare? Jag förstår givetvis att det inte bli som förut, men det känns lite sorgligt att inte träffa vänner som man haft i 15 år oftare. ## Comment 1 Author: [Borttaget] Jag tror att dom söker sig till andra mammor för att dom är på samma väg i livet, men att bara träffas 2-3 ggr per år låter väldigt lite om man varit nära vänner sen tidigare. kanske känner dom att dom behöver andra mammor att prata blöjor o välling med och som inte du kan på samma sätt ? det är svårt, har inga barn jag heller men jag känner ju för egen del att jag inte bara vill prata om deras ungar hela tiden som jag vet många gör som får barn. Och jag tycker inte alls du är ego. Förr dom i så fall. ## Comment 2 Author: AusaBausa absolut! Min bästa vän o hennes sambo är barnlösa men jag umgås lika gärna med dem som andra par m barn, singlar. Visst är det kul för barnen att man umgås m folk som har barn men jag väljer inte bort mina vänner bara för att dem ej har barn.. sen var jag först i kompisgänget att få barn så man var ju van o umgås m barnlösa rätt så länge innan alla andra fick..o dem jag umgås m nu är mga av dem gamla barndomskmpisar så man har följt varandra hela livet..i alla stadier.. ## Comment 3 Author: Cappi Lite grann kan det bero på att en del barnlösa är mer eller mindre likgiltiga för barn!! Att duka barnvänligt i köket eller "fint" gör skillnad, liksom att hänga med på en fika i lekparken eller vilja sitta  och hänga på ett fik. ## Comment 4 Author: [Borttaget] För mig var det så att jag umgicks mest med sånna jag alltid umgåtts med och det var många utan barn. Men nu då min dotter blivit äldre så har man mer kontakt med andra föräldrar då barnen gärna vill leka med varandra, sen blev det kontakter på förskolan och nu till skolan. Men mina vänner utan barn har jag givet kvar kontakten med, men oftast så är det dom som hör av sig då dom har lite mer tid till "överst". Tyckte oxå det lät lite med bara några gånger per år ## Comment 5 Author: [Borttaget] Att dom är likgiltiga för barn tror inte jag på. Däremot att dom blir trött på att höra om blöjor och välling, nattning o vad det nu än är. ## Comment 6 Author: regskylt Jag är ganska ung, 21 år och fick barn när jag var 20. Jag är den enda i min vännerkrets som har barn. men jag märker av att vännerna drar sig bort från mig och min man när vår dotter var nyfödd. nu är hon 1 år och vi har bevisat att vi kan umgås ialla fall.. Visst är det roligt att umgås med folk som har barn också, men jag skule aldrig skita i mina vänner för att de inte har barn. ## Comment 7 Author: AnnaLundin Jag tror att det lite är så att man får andra värderingar när man får barn, så det är lätt att föräldrar o barnlösa glider ifrån varandra - utan att skylla på bara den ena eller den andra parten. ## Comment 8 Author: Moonick Jag träffar alla mina vänner lika mycket, med barn som utan. Jag kan till och med känna att det är dom som inte har barn inte har tid att träffas lika mycket men dom har ju sina hobbisar att syssla med. :) ## Comment 9 Author: filifjonk #3 och #5 ni har antagligen båda rätt. Det är ju olika för olika människor: det finns de barnlösa som älskar allt som har med barn att göra, och så finns det de som upplever ett direkt obehag i näreheten av barn. kanske samma typ av obehag/osäkerhet som somliga kan känna inför katter, hundar eller hästar.  (Det är givetvis inte en ond människa bara för att den har svårt för hundar, barn eller katter.) ## Comment 10 Author: [Borttaget] \# 3 och 5 Tror inte heller på att det är likgiltighet i första hand, utan snarare att barnlösa inte är vana vid det stoj som barn genererar per automatik. För min del träffar jag både barnlösa och kompisar med barn, men för framför allt barnens skull blir det nog att jag ibland prioriterar att vi mammor med barn ses, när tid och ork inte räcker med till så mycket annat och barnen behöver leka av sig tillsammans. Ofta är det en ganska bra lösning, för medan barnen leker tillsammans, hinner också mammorna med att få en "paus" i barneriet till viss del. Barnen stojar runtomkring en, men man kan ändå koppla av lite den stunden. Sedan har ju jag det lite lättare, genom att jag har ett barn som bor med mig halvtid, då hinner jag umgås med barnlösa den andra halvan och kan på så sätt få vuxentid också. Tror inte att vi mammor som träffats har varit så fokuserade på blöjprat. Däremot har det varit en del prat om hur det funkar på dagiset men vi kan lika gärna prata om något helt annat, som exempelvis träning och "komma igång", filmer och inredning. ## Comment 11 Author: bebbe Jag har inte märkt att Lisette umgås mindre med mig sen hon fick Loke, det är nog snarare tvärt om, vi ses så ofta vi kan, och vad jag har förstått så blir Loke alldeles lycklig när han ska till "bebbeinge" och det beror inte på att han får göra som han vill hos oss, tvärtom så försöker vi att hålla samma regler som han har hemma. ## Comment 12 Author: [Borttaget] För min del så blev det ingen skillnad när jag fick barn. Jag tog med barnen dit man var bjuden och bjöd folk till en. Och det spelar ingen roll om dom hade barn eller inte, alla är lika välkomna :) ## Comment 13 Author: martdat jag umgås nog mer med vänner som inte har barn än de som har barn, även fasst jag har barn, däremot tar jag inte med dottern till de som inte har barn för hon får så tråkigt då, då blir hon bara jobbig, ## Comment 14 Author: CarolaCarro Jag tappa kontakten med mina vänner när ja fick barn.. Men nu när sonen är 2år så har vi börja umgåtts igen.. Jättekul.. Kevin anpassar sig jättebra och alla vänner bara gillar han..