# Ångrar du ditt moderskap? Author: Loris M När Orna Donaths, en israelisk forskare, publicerade sina studier i en vetenskaplig artikel förra året, blev det många olika reaktioner. Hon djupintervjuade 23 israeliska kvinnor som menade att de ångrade sitt moderskap. Vet inte om ni känner till studien och om ni följt debatten, men det blev [stora reaktioner](http://www.svd.se/att-bli-mamma-har-inte-tillfort-mig-nagot/om/att-angra-foraldraskapet) och inte bara i Israel. Många upprördes och menade att det måste vara hemskt för barnen att känna sig oönskade. Men mödrarna menade att de inte ångrade sina barn utan bara sitt val att bli mamma. Forskarens intention var att väcka debatt i Israel eftersom ämnet är väldigt tabu där.  Jag upplever inte att ämnet är mindre tabu här i Sverige. Jag har då aldrig träffat någon som sagt att hon ångrar sitt moderskap. Därför tycker jag att det skulle vara intressant att veta hur det ser ut här.  **Ångrar du ditt moderskap?** ## Comment 1 Author: VildaVittra Svarade annat då jag inte har barn eftersom jag inte vill. Men kan berätta att min mamma sagt till mig flera gånger att hon ångrat att hon skaffade barn. Så jag tror faktiskt att det förekommer en hel del, men att det är tabuatt berätta det för utomstående. ## Comment 2 Author: Loris M Synd att det inte går att redigera undersökningar. Hade tänkt ha med alternativen: "Har inte barn" "Har valt att inte ha barn" Men glömde bort 😕 ## Comment 3 Author: Loris M #1 Jag tror också att det förekommer. Men att någon säger det högt känns nästan lite fel. Både för den som hör det och den som säger det. I vissa kulturer är det otänkbart att inte vilja ha barn. I Sverige har vi kanske kommit lite längre än så, men jag upplever att det fortfarande finns en förväntan när två personer gifter sig eller blir sambo, att de kommer att ha barn. Samma sak när en ung person säger sig inte vilja ha barn i framtiden, kan hen mötas av frågande blickar men också många som säger: "Du kommer säkert att ändra dig...". ## Comment 4 Author: VildaVittra #3 Om jag skulle fått en krona varje gång någon klappat mig på handen och sagt "Din tid kommer". 🤪 Tycker det är dags att folk inser att vi alla är olika och att man inte är egotrippad bara för att man är frivilligt barnlös. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Hur en än gör blir det fel. Jag fick kritik när jag skaffade första barnet, jag fick kritik för att jag inte ville skaffa ett till, sen fick jag kritik när jag skaffade nästa barn ... mina väninnor som aktivt väljer bort barn får kritik för det. Folk ska alltid lägga sin näsa i blöt. I alla fall svarade jag nej, men å andra sidan har jag planerat alla mina barn. Det är jobbigt då och då, men sånt är livet och jag var medveten om det innan. Fast nog händer det att jag skriker JAG BEHÖVER SEMESTER!! 😂Och när barnen blir stora kommer jag att längta tillbaka till den här tiden ... ## Comment 6 Author: Loris M #5 Visst är det så. Det inte så svårt att göra fel i andras ögon. 😃 ## Comment 7 Author: [Borttaget] Hahaha, nä. Det hjälper inte ens att låta bli att göra något, för då får du kritik för det också ... 🤦‍♂️😂 ## Comment 8 Author: Ria74 Jag ångar mig inte för en sekund :) Älskar att vara mamma och att ha barn, har iofs alltid älskat barn och passat vänners barn innan jag fick eget. Sen ska man ju inte sticka under stol med att det är skönt att vara barnledig ibland. Jag är ju fortfarande Maria som har egna intressen och som bara vill vara jag för en stund. ## Comment 9 Author: Destany Nej jag ångrar inte att jag blev mamma men kan inte neka att det e skönt att vara barnledig korta stunder då o då o när man e sjuk är det ingen höjdare att inte få vila. Men han berikar mitt liv på ett sätt jag inte trodde var möjligt ## Comment 10 Author: [Borttaget] Det finns dagar då jag känner så fast jag älskar min son och skulle aldrig önska bort honom. Ibland är bara vardagen jäkla tuff. Så jag kan ångra moderskapet men aldrig sonen själv. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Jag har ögonblick då jag kan ångra att jag valde att bli mamma, ögonblick då jag fantiserar om att få en timme ifred för att kunna greja med mitt, men jag skulle aldrig vilja vara utan barnen. Nu när de är så små, 20 och fyra månader, så är det ju dem allt kretsar kring men det har ju sin charm det med såklart :) ## Comment 12 Author: JossanH Nej, ångrar inte mitt moderskap men fantiserar förstås ibland om hur livet hade sett ut om jag aldrig skaffat barn, men inser alltid att jag inte hade helat vara där och fortsätta det livet. Pratade förresten med en tjej som aldrig skaffat barn om inte hennes kille velat ha barn så mycket. Hon hatade graviditeten, hatade förlossningen och ville börja jobba så tidigt som möjligt efter förlossningen. Jag tror att det är färre mödrar i ett land som Sverige som ångrar hela sitt moderskap då det inte ligger riktigt lika stort fokus på barn i vår kultur som i andra. Självklart ligger en press på kvinnor även här i Sverige men här är det ändå accepterat att välja bort barn (vet flera i min omgivning som aktivt valt bort barn). ## Comment 13 Author: tlover Jag svarade "Nej" Däremot finns det dagar då jag önskar att jag kunde lämna bort dottern och bara sova eller att jag fantiserar över hur det var/skulle vara utan barn men jag älskar att vara mamma. Det kan också vara värt att tilläggas att jag har ganska många fantasier tex så har jag varit drottning i antika Egypten och varit magiskt och haft evigt liv (i mina fantasier) så bara för att jag fantiserat om att inte ha barn så betyder det inte att det är det jag vill. ## Comment 14 Author: malinroth Mitt barn var högst oplanerat men jag ångrar inte en sekund att jag blev mamma. Jag har alltid längtat efter att bli mamma och jag trivs verkligen som fisken i vattnet med att ha barn. Tänker snarare hur trist det ska bli när barnet/barnen är utflugna. Men då får man väl skaffa fler hundar så man har någon att ta hand om! ;) ## Comment 15 Author: teezan Absolut inte, dottern är dock bara tre månader ännu :) ## Comment 16 Author: soundtrack Svarade "annat". Jag ångrar absolut inte att jag blev mamma, det har jag längtat efter sen jag var tonåring. Men, det finns dagar då jag kan sakna vårat barnfria liv för vissa saker var helt enkelt lite enklare då. ## Comment 17 Author: Emelie-E Ju äldre sonen blir desto mer ångest får jag och tänker "vad har jag gett mig in på". Jag älskade att vara mamma fram till sonen blev ca 3 år. Så fort han började prata så insåg jag att jag inte vet hur jag ska hantera allt. Ju äldre han blir desto mer krav ställs på mig som mamma och i och med att jag har mina diagnoser kan jag ibland känna att jag gjorde ett dåligt val den dagen jag bestämde mig för att behålla det barn som växte i mig. Sen kan jag även undra varför jag valde att skaffa barn till denna världen. Den är hemsk och jag vill verkligen inte att min son ska må dåligt och ha ångest å så som jag har haft så länge.. Så ja, jag kan ångra att jag blev mamma, men vill för allt i världen inte vara utan min son. Framtiden löser sig även fast jag känner en osäkerhet just nu :) ## Comment 18 Author: [Borttaget] #17 kände igen mig i din text fast jag inte har diagnoser ## Comment 19 Author: typjessica Nej, jag har aldrig någonsin ångrat mitt mordeskap. Dock har jag stunder vart trött men aldrig ångrat mitt val. För mig var det precis som att inget innan min första son räknades, som att det inte var förens han föddes som livet börja. Men vi har haft tur att få två friska barn som vart nöjda och sover bra, vilket ge både egentid och tid för varandra. ## Comment 20 Author: JeFo Jag svarade nej. Mitt liv är mina barn. Med första barnet kunde jag känna lite panik. Allt var främmande och nytt. Hon hade hjärtfel så henne var vi rädda att mista. Nr 2 var 3 månader när jag blev lämnad. Där och då var det panik. Han mådde extremt dåligt och försvann i 3 mån. Efter det väntade 1,5 år i familjerådgivning, vi var då 25. Nr 3 var planerad och efterlängtad. Jag och vi var trygga och stabila igen. När tanken på att rymma nu har kommit har jag snabbt tänkt; det kunde sett annorlunda ut! Jag är tacksam för mina tre barn. Jag har lagt ner tid på att få mig och maken att fungera och bli så bra vi bara kan bli. Menar inte att andra inte är tacksamma. Jag har dock varit nära att förlora både barn och make. Den känslan går inte att beskriva med ord. När allt det stadiga på 2 sekunder plötsligt bara försvinner framför näsan på en. ## Comment 21 Author: Emelie-E #18 Känns skönt att man inte är helt ensam om att känna såhär :/ ## Comment 22 Author: Jaguar_ Jag svarade annat då jag inte har barn än, men jag kan tänka mig att man utan skuldkänslor kan känna att det vore najs att vara barnfri. Det tänker nog alla. Kommer säkert jag med tänka när det väl blir dags. Och det handlar ju inte om att man inte vill ha sina barn man har. Man älskar ju de barn man har fått, men ibland så får man tillåta sig sin egentid eller önska sig mer egentid för de behöver vi alla. Det är ju inte så att man försvann när man bestämde sig för att bli mamma. Du är fortfarande du med dina intressen. :) Jag tycker inte man ska ta åt sig om vad andra säger om den saken. Man ska kunna säga att det är gött att barnen är på dagis och inte känna skuld över det t ex. 😉Jag skulle aldrig i mitt liv se ner på någon som uttryckt sig detta eller ge kritik för det. Jag är snarare positiv att personen i fråga är stark och känner lugn i sig själv som kan uttrycka detta. Jag vet ett par föräldrar som uttryckt sig att när man får barn är barnen allt. Inget annat spelar någon roll. Allt ska gå till barnen. Dina intressen spelar ingen roll längre. osv. Klart att barnen är allt och ska få vad de behöver och mer därtill, men jag är fortfarande jag och tänker inte bli ett inget bara för att jag fick barn svarar jag till det. ## Comment 23 Author: Sarah Nej, absolut inte. Men jag hade nog kunnat ångra till en gräns, om jag inte innan varit benhård på att jag ska finnas kvar. Det som var viktigt innan barnet ska fortsätta vara viktigt. Hade jag lyssnat på alla som säger att barnet nu ska vara allt osv och sen gett upp allt, då hade jag känt mig låst och förmodligen fört över en del av det negativa på barnet. Jag har blivit väldigt rastlös av att vara hemma, så efter 3 månader började jag jobba deltid. Imorgon går jag upp på nästan heltid igen. Dottern är 5 månader. Slutade amma för ngn vecka sedan och killen har alltid gett mig rum att göra mitt eget. Så jag känner mig inte låst. Visst ger man upp saker, men inte allt :) ## Comment 24 Author: fridaas Jag ångrar inte mina barn, men jag ångrar att de kom till så snabbt i mitt och sambons förhållande. Vi skulle ha behövt lära känna varandra bättre innan, sett till att båda hade jobb och rest lite kanske. Men det var väl meningen att det skulle bli som det blev, då vi skyddade oss. ## Comment 25 Author: Gronstedt Jag har valt att inte ha barn, men båda mina föräldrar har ibland önskat att de valt att inte bli föräldrar.  Det är märkligt att det ska vara så hemskt att den tanken tänks! Jag har ett antal gånger fått veta att det måste vara vansinnigt synd om mig, som haft så onda föräldrar, men så är det inte alls. Mina föräldrar gav mig en utmärkt stabil grund att bygga mitt liv på, och vad mer kan man önska av föräldrar? Att de ibland önskat att de inte avlat mig och mitt syskon har aldrig gjort mig oönskad. Däremot har vetskapen om detta förmodligen bidragit till att jag insett att barn och blomma inte är en nödvändig del av livet och därför varit mer fri att välja bort det utan att ta åt mig omgivningens normer och förväntningar. Min avlelse och födelse är följden av många, många individers många, många val och av många, många andra mer eller mindre slumpmässiga faktorer. Föräldrarnas insikt att livet utan barn kunde ha passat dem bättre är bara en faktor i denna enorma ekvation. ## Comment 26 Author: [Borttaget] Ja det finns dagar då jag känner så. #10 tog orden ur munnen på mig.  Jag dras med asperger syndrom, och att ha ett spädbarn "på halsen 24/7" sliter extremt på mig. Ibland vill jag bara skrika rätt ut eller låsa in mig och aldrig mer komma ut. Jag ser fram emot att han blir äldre och lite mer självständig :) ## Comment 27 Author: Tusen Inte för ett ögonblick. Älskar att vara mamma och har njutit varenda sekund av det. Sen betyder det inte att moderskapet varit sorgelöst men har aldrig ångrat det , inte ens i svåra stunder. Snarare tvärtom, moderskapet och barnen har hjälpt mig överleva vissa svåra stunder. ## Comment 28 Author: jmkforlajjf Jag älskar min dotter över allt annat här på jorden, men just nu är hon 3, och ja, de är ju en väldigt speciell ålder, så ibland kan jag känna hur jag skulle vilja säga upp mig som mamma. Dock är det bara en flygande tanke som försvinner lika fort. Vet att jag även kände som andra här när hon va nyfödd, och tänkte att vafan de här kommer jag aldrig att klara haha :P om jag bara visste de jag visste nu så hade de där vart en piece of cake hahahaha ;)