# Barn tätt eller Author: em.nord Hej. Jag skulle vilja höra åsikter och erfarenheter från er som har barn tätt. Positiva och mindre positiva erfarenheter :) Har alltid velat ha barn tätt men blivit osäker nu.... Tack så länge ;) ## Comment 1 Author: tlover Eftersom jag är gravid med mitt första barn nu så kan jag inte komma med erfarenheter om att ha barn tätt men att vara barn som fötts tätt emellan kan jag komma med lite erfarenheter i alla fall. Jag och min storasyster är det 16 månader mellan och det var riktigt praktiskt att alltid ha en lekkamrat som är i ungefär samma nivå. Särskilt eftersom vi var de enda i ungefär samma ålder i byn. Det var också praktiskt att gå i samma klass som storasyster (byaskola så vi gick i 1-2:an, 2-3:an etc) då hon kunde hålla koll på när det var bad och liknande (även om min storasyster kanske inte tyckte att just det var så kul). Själv tycker jag det bara var positivt att vi var född så nära i alla fall. ## Comment 2 Author: Niklas Jag hörde nyligen en psykolog på radio som sa att ungefär tre år är den optimala åldersskillnaden mellan syskon. Är avståndet för kort blir konkurrensen mellan syskonen för stor. Är det för långt får de inte lära sig sig det sociala spelet på samma sätt som med närmare syskon. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Tassavtryck, är ju ett rätt aktuellt ämne i vår familj just nu så att säga :) ## Comment 4 Author: PogoPedagog Jag har barn tätt, än så länge är de små men fördelar som jag märkt / tror kommer komma är: * lättare att leka ihop * lättare att hitta på aktiviteter/utflykter som båda gillar * man blir klar med nattvak och blöjbytes-tiden snabbare * ingen avundsjuka * jag hoppas de kan åka på samma sportträningar o fester i framtiden= mindre sjutsande nackdelar * jobbigt med mycket bärande * de kan inte säkert ärva varandras saker eftersom de ibland har samma storlek och båda behöver spjälsäng t.ex * kom på en till: Den första tiden är det svårt att åka ut på äventyr som t.ex lekpark, bad eller skogen med det "stora" barnet eftersom man måste bära mkt på bebisen och samtidigt hjälpa den större så den inte slår sig. ## Comment 5 Author: em.nord #1 jag är också tätt med mina bröder och tycker med bara det är positivt :D Men, hade tänkt börja försöka bli gravid igen till våren. Men gick upp rätt mycket o ska gifta oss i sommar så min fåfänga dök upp. Plus att jag fortfarande har slutet av graviditeten i minne! ;) Så tänkte vänta till nästa vår, då skulle Elliot vara ca 2,5 år när syskon föds. Och då tänker jag direkt på det välkända 3års trotsen! Kanske inte det roligaste att ha bebis till ## Comment 6 Author: PogoPedagog #2 Jag läste oxå om den psykologen i en artikel men den utgick så mkt från att man skulle ignorera det äldre barnets behov av närhet och liknande vilket ju inte alls behöver vara fallet. Tvärtom för oss då min graviditet t.ex gjorde att jag kunde vara hemma längre med stora barnet som därmed fick mer föräldratid och närhet. Så jag tror det blir vad man gör det till. ## Comment 7 Author: em.nord Vet inte om jag tror på det där med konkurrens. Det borde ju uppstå vilken ålder som helst. Beror ju helt på hur man beter sig som förälder. Min lillebror är 10år yngre än mig och gud vad jag kände mig mindre värd än han under hans uppväxt. ## Comment 8 Author: Niklas Den jag hörde utgick inte från att man skulle ignorera det äldre barnet. Däremot att det oundvikligen skulle gå åt tid till det yngre barnet och att barn under tre år kan ha svårt att förstå och hantera det. ## Comment 9 Author: em.nord Förstår det och vist finns oron o gnager. Kanske finns artikel någonstans på ämnet. Men tror inte det måste bli så. Borde ju vara lättare att få gemensamma rutiner om han är ca 1.5år när nästa föds... Gah, jag vet inte. Inte lätt ämne! ## Comment 10 Author: Niklas #9: Ja, okej, enklare för föräldrarna kanske det blir. Mitt svar utgick helt från barnen. 🙂 ## Comment 11 Author: ChristineL Det beror ju på vad man menar med tätt ;) Jag tycker 2-4 år emellan känns som perfekt. Här blir det två majbarn med två år mellan sig. ## Comment 12 Author: [Borttaget] Det är tre år och två månader mellan mig och min syster. Nu beror det ju helt säkert på personerna i sig också men för vår del har det vart halvt om halvt katastrof. Vi har aldrig kommit överens och aldrig varit på samma nivå. Och därför har vi inte lekt speciellt mycket med varandra. Sen när vi blev äldre blev det ännu tydligare, jag blev tonåring medan hon fortfarande var ett barn. Sen blev hon tonåring och jag som alltid var lillgammal blev mer eller mindre "vuxen" (långt ifrån såklart men i jämförelse med henne). Det är först nu när vi är vuxna och hon kommit ikapp som vi är vänner och umgås på lika villkor :)  Jag var dessutom oerhört svartsjuk när hon kom, jag ville inte alls dela min tid med mamma med en bebis. Usch :P  Ett mindre barn tror jag kanske inte tänker på samma sätt, jag hade ju vant mig vid att det bara var vi tre hela tiden.  På BB hade jag frågat mamma vart Nathalie ska bo när vi andra åkte hem :P ## Comment 13 Author: em.nord #10 jag menade faktiskt utifrån barnens bästa ;) tror inte det blir lätt hur eller hur för oss föräldrar ;) men bra rutiner är viktigt för barn tänker jag. Så att ha bra rutiner är en bra utgångspunkt. ;) ## Comment 14 Author: JeFo Jag har tre barn. Tyra född aug 06, Joline född april 09 och Holly född april 14. Tyra och Joline leker med varandra som bara den. Har Tyra kompis med hem får Joline vara med. Sen är det givetvis mycket tjafs och så... Jag hade aldrig velat ha en tätt när jag födde Tyra. Hade en drömförlossning men var inte alls intresserad av en till. Vi upplevde aldrig 3 års trotsen när Joline föddes, har haft lätta barn. Ingen avundsjuka el så... Jag kände att jag hann med båda och livet inlagor tackat utan att missa något hos dom. Nu kom Holly och de äldre bråkar om att ta hand om henne. Verkligen skönt att de vill ta hand om sin syster. Kommer nog bli mycket sånt då de är så pass mycket äldre. För oss var detta kanon. Och som de flesta vet har jag funderat på en nr 4. Blir iaf gravid sommaren 15 el 16. Jag är äldst av tre syskon, född 84 syskonen 87 och 89. Lekte mycket som små sen blev jag stor runt 12 och sen var jag inte med dom. Först när jag var runt 20 började jag och min syster umgås och idag är vi super tighta. Min bror är min bror.... Men honom har jag aldrig haft "nytta" av 😛 han tog man hand om som liten. Klurig fråga men man måste känna efter vad man tror passar en själv. För vår del har även annat vägt in. Jobb situationer, Ric, som är snickare, saknade jobb ett tag, han blev skadad och sjukskriven ett tag, huset behövde bli klart... Lite allt möjligt har spelat in. Vi ville ha tryggheten till att klara av flera också då det varit väldigt viktigt för mig. ## Comment 15 Author: exitingsvillemo Apropå den berömda treårstrotsen, både jag och mina vänner, som har barn, har upplevt tvåårsåldern värre än treårsåldern. Barnet har nyss lärt sig springa och reaktionen från mamma när man springer iväg är ju superkul ;) Vid 3 har barnen liksom lugnat ner sig lite igen och är lite medveten om konsekvenser. Så jag skulle nog hellre ha en treåring än en tvååring när nya bebisen kommer =) ## Comment 16 Author: Tusen Jag har mina två första med knappt 1½ års mellanrum och den tredje kom efter 2 år och 3 månader. Kan inte tycka att det var några problem mer än att jag hade två blöjbarn under ett halvår. Men den äldsta behövde man ju inte byta på lika ofta som på den nyfödda så det gick bra ändå. Jag hade dessutom fördelen att jag fått barn som sovit mycket under småbarnsåren så jag hade möjlighet att vila både under natten och under dagarna, trots syskon eller kanske tack vare?  Eftersom det inte skiljer mer än 3 år och 9 månader mellan min äldsta och min yngsta så kunde vi alla sova en stund på eftermiddagarna då den yngsta var liten. Alla tre har haft stor glädje av varandra och har i princip lekt med varandra så fort det varit möjligt.  Kanske ordningen på könen har varit en faktor men jag slapp all trots. Inte förrän de blev i äldre tonåren började tjejerna säga ifrån. Pojken har aldrig varit trotsig eller "stökig".  Jag fick :flicka - pojke - flicka.  Jag ser bara fördelar med att ha haft mina tätt och skulle aldrig vilja vänta så länge som tre år mellan barnen. Jag tycker det var den roligaste tiden i mitt liv då jag kunde lägga all energi på mina barn och de var ungefär i samma ålder och hade ungefär samma behov och kunde leka samma lekar. ## Comment 17 Author: TezzD Jag har ganska exakt två år mellan mina flickor, det funkar bra, det är tufft till och från och har varit sedan start, men det är det ju såklart hur gamla dom än är.... men nu är dom 2 och 4 år och dom leker tillsammans och har varandra. 2 år känns lagom tycker jag. Hade det varit 3 år emellan så hade nog min 4 åring varit ganska så ensam nu om lillasyster bara varit 1 år.  Eller när hon blir 5 och lillasyster är 2, så hade nog inte lillasyster varit så rolig att leka med :P Nu är dom nästan på samma nivå, för lillasyster är mkt lillgammal.  Dom leker ju inte alltid, men väldigt ofta, och lillasyster har lärt sig så himla mycket och tar efter, hon pratar bättre än de flesta i sin ålder och hon leker som om hon aldrig gjort annat ;) Jag är nöjd med två år emellan iaf :) ## Comment 18 Author: Elinmatsdotter Berättar ur mitt perspektiv. 92 kom bror 94 kom jag 95 kom bror 2 Jag och bror 2 var supertajta som små och som riktigt liten älskade jag att hjälpa mamma med allt från att bära flaskor till att va där. Men min storebror som va två år äldre har jag aldrig haft någon riktig kontakt med förens jag fylde 19 och blev typ vuxen i hans ögon. 92 köpte mamma och pappa ett hus i behov av totalrenovering vi va coolaste barnen i byn med sandlåda inomhus. Vi fick alltid va med och hade varandra jag kunde inte önska mig en bättre uppväxt. Jobbigast för mamma och pappa tror jag faktiskt var att ha 3 barn som var i tonåren samtidigt med allt vad det innebär framför allt det dåliga. Jag e helt klart för täta barn :D ## Comment 19 Author: [Borttaget] Våra barn kom med 13 månaders mellanrum, så kallade pseudotvillingar. Annat än att det är kämpigt med två blöjbarn samtidigt så ser jag endast positiva saker. De har mycket gemensamt, leker på samma nivå, har behållning av varandra i öppna förskolan och kommer ha det när de är äldre också. Båda är flickor så de lånar allt från varandra, kläder, leksaker, sängkläder mm vilket givetvis drar ner på kostnader också. Den här avundsjukan uppstår inte som man kan få vid längre mellanrum mellan barn, de kommer alltid ha minne av att de haft varandra genom uppväxten, de kommer växa upp och alltid vara på samma nivå i livet. Det positiva väger över det negativa enligt mig. ## Comment 20 Author: [Borttaget] #19 Vad kul att höra, anar att våra kommer ha 14 månader mellan sig nämligen.  Är det 1,5 år som räknas vid pseudotvillingar? ## Comment 21 Author: [Borttaget] Inom 18 månader så ja 1,5 år. :) Finns en grupp på facebook som heter _Pseudotvillingar - Sverige_ som är väldigt behändig. :) ## Comment 22 Author: PogoPedagog Åh där ska jag med gå med, vi har 17 mån mellan våra. ## Comment 23 Author: PogoPedagog Måste bara inflika att flera jag pratat med har sagt lite ledset att de ångrat att de inte skaffade barn tätare eller att de är ledsna att de inte lyckades få barn tätare. Däremot har jag aldrig hört någon med barn tätt säga att de önskat att de väntat lite längre med att skaffa syskon. ## Comment 24 Author: em.nord Har Istort sett bestämt oss för att börja till våren :) men de kommer ju inte på beställning så kan ju dröja för det ;) ## Comment 25 Author: Velinga1984 #23 Vad olika, jag vet flera personer som önskat att de inte skaffat barnen så tätt. Har 9 år emellan mina barn, ett aktivt val från min sida. Inget jag ångrar, snarare väldigt nöjd över. Skaffar vi fler barn så blir det minst 2,5 år emellan, för tätt för mig men jag vill inte börja studera förrän jag vet att vi inte ska ha fler :) 1,5 år är det mellan mig och min syster, och stundtals fungerar vi inte alls ihop trots att vi är 30 resp 32 år. Så det är så olika. ## Comment 26 Author: jmkforlajjf #23 de klart ingen säger de, man ångrar ju inte sina barn. ## Comment 27 Author: PogoPedagog #26 Kan man säga att man ångrar att man skaffade barn med långt mellanrum kan man väl säga att man ångrade att man skaffade barn tätt? Det är ju inte barnet i sig utan bara när det dök upp. ## Comment 28 Author: Velinga1984 Det jag tycker är riktigt tråkigt är att personer ska förklara att skaffa barn tätt är bäst. Klart att man tycker det om man skaffar barn tätt, annars hade man inte skaffat barn tätt. Man gör det man känner är bäst för ens egna familj.  Jag tex hade kunnat ha 9 år emellan alla mina, det skulle innebära att jag skaffar barn 38 år gammal (då skulle mina barn vara 18år, 9år, 0 år). Så sent vill jag varken skaffa barn eller börja studera. ## Comment 29 Author: PogoPedagog Ja jag tycker absolut inte att det går att värdera vad som är bäst! Det som, är bäst för en familja är ju absolut inte bäst för en annan! Så länge föräldrarna är nöjda mår ju barnen bäst. Sen påverkar ju inte åldern i sig enbart om barnen leker bra ihop t.ex utan mer barnens personlighet. ## Comment 30 Author: Velinga1984 #29 Nej, så är det ju. Vi alla resonerar olika om vad vi tycker är bäst :) ## Comment 31 Author: [Borttaget] Mellan mig och min syster skiljer det 11mån, för oss vart det inte optimalt. Vi har aldrig kommit överens och alltid varit stor konkurans oss emellan. Nu har vi inte pratat med varandra alls på snart 5år. ## Comment 32 Author: Trixie034 Min store bror är 26 min andra store bror är 23 min tredje store bror är 20 min stora syster är 14 och jag är 11 ## Comment 33 Author: JossanH Det finns väl forskning som stödjer att både kvinnans kropp och barnens behov mår bäst av att ha 3 år emellan, men hey- varje familj pr unik! För oss funkade 2 år emellan barnen perfekt. Jag är hemmaförälder och pappan är också hemma mycket vilket har gjort att äldsta fått en väldigt fin relation till pappan nu när vi har en liten också. Finns positiva och negativa saker med allt, och det är olika hur man ser på det. Som ett exempel- vissa anser att det ska vara långt emellan barnen för att slippa bebistid och blöjbyten med fler åt gången, medan andra ser det som en fördel att få allt avklarat på en gång.