# 5 minuters metoden Author: pernillaa Det är väldigt delade åsikter angående **5 minuters metoden**. **Vad tycker du om den?** ## Comment 1 Author: Velinga1984 Rent utsagt så tycker jag att den är hemsk, och inget jag skulle använda mig av eller rekommendera. När sonen var liten och stundtals otröstligt så fick han somna i famnen, alternativt att han fick somna brevid mig i min säng, för att sen läggas i sin säng. Vid "vanliga" tillfällen så lades han bara ner i sin säng och somnade utan problem. ## Comment 2 Author: Tina-A Förlåt att jag skrev så mycket OT i den andra tråden! 5-minutersmetoden tycker jag är fruktansvärd och jag kan inte alls förstå hur en förälder frivilligt, utan vettig anledning, kan låta ett litet barn gråta ensam i flera minuter utan att bry sig. Säg att det är en "akutsituation", tex att man byter blöja på ett syskon, ja, då kan man ju inte komma direkt när barnet gråter. Såklart. Man är ju bara människa! Men att sitta utanför att bara skita i sitt barn som är ensam och ledsen tycker jag är förskräckligt. Dessutom om man läser på lite om alla farliga hormoner som påverkar kroppen och barnen väldigt negativt så förstår jag inte varför man frivilligt vill utsätta sitt eget barn för det. Att gråta ensam är så mycket skadligare än att gråta hos någon, hos sin förälder t.ex, eftersom det produceras låångt ifrån lika mycket skadliga stresshormoner när man är tillsammans med någon som tröstar en. I ensamhet däremot! Skadligt för barnet! Och som jag skrev i den andra tråden. Att bli långvarigt förnekad av sin omgivning kan göra att man helt enkelt dör. Barnen som jag skrev om på barnhem fick sin blöja bytt precis lika ofta som de andra barnen och fick mat precis lika ofta som de andra barnen, men de barn som låg längst in mot väggen och inte fick lika mycket av den här "hej, jag passerar här, gulligull, jag lyssnar på din nu när du skriker" som barnen som låg närmast gången där personalen passerade - ja de dog helt enkelt. ## Comment 3 Author: Tina-A Hur kan man tycka att man "lyckats" bra med en metod när resultatet är att ens barn helt gett upp allt hopp och bara slutar ropa på sina föräldrar och slutar försöka kommunicera i de situationerna eftersom de vet att ingen ändå bryr sig och hur ledsen man än är så kommer ingen komma? Hur kan man då tycka att allt fungerat bra? Det är i min värld obegripligt! Det är ju fruktansvärt att barnet ger upp på det sättet och inte ens ropar när man är ledsen för det inte är någon idé! Jag kan bara tänka mig själv i mina deprimerade år när jag mådde piss och kunde vara jätteledsen men tänkte att "INGEN bryr sig, ingen kommer komma om jag ropar nu" - snacka om en rejält deppig känsla. Inget jag skulle vilja att mitt barn någonsin ska få känna på över huvud taget. ## Comment 4 Author: Ria74 Jag röstade på dålig. För min del så gillar jag den inte, kan inte lyssna på när min dotter gråter och inte försöka trösta. Nu är hon inte så gammal än, men hon får somna tätt intill mig om hon vill och sen lägger jag henne längre ifrån mig. Vi samsover. Vaknar hon sen på natten så kan hon krypa intill mig och då vaknar jag i regel och kan stoppa in nappen eller bara hålla henne i handen till hon somnar igen. Hur vi ska göra när hon blir äldre vet jag inte än. Det får ge sig då. ## Comment 5 Author: JossanH Svarade "dåligt" då jag i regel inte gillar alla dessa "metoder" utan försöker lyssna på min magkänsla och på mitt barn. Och ju mer jag läser om dessa "lära barnet att bli självständig (skrik)metoder" ju mindre förståelse får jag för att man tillämpar dessa metoder på sitt barn. Men alla gör väl vad dom anser är bäst för just sitt barn i just den situationen.. Hoppas jag iaf. Jag försöker vara en trygg punkt och försöker att inte förbise det mitt barn ber om. Ibland säger jag ifrån när hon vill upp i famnen just precis som sjuttielva andra saker ska fixas i köket, men oftast står hon bredvid och hjälper till eller sitter i min famn. Vill hon vara med och vara nära, nära så får hon det. Det är lite bökigt ibland men det är så jag vill ha det. Därför skulle hela jag gå sönder om jag skulle lyssna på hennes gråt i 5 min innan jag går in till henne bara för att lämna henne gråtandes igen. ## Comment 6 Author: JossanH Ska tillägga att min dotter är 15 mån. #4 barnen brukar väl ofta själv komma till en punkt när de frivilligt börjar bli självständiga. Jag vet att jag sov i mina föräldrars säng länge. Men det kom ju till en punkt då jag själv valde bort det. ## Comment 7 Author: Tina-A #6: Ja, jag håller med dig! Barn växer själva ifrån det där. Alla växer upp, ingen sover i sina föräldrars säng hela livet! Min dotter är 2½ och säger nu nästan varje kväll att hon vill sova i sin egen säng. Hon samsov med oss tills hon blev två, innan dess hade hon inte ens en egen säng. Nu har hon det och hon har hoppat mellan sängarna, men just nu sover hon gärna i sin egen säng och gör saker på egen hand. Helt okej, hon tar det i sin takt! Hon är trygg eftersom hon vet att OM det är något så kommer jag alltid. Ropar hon, då finns jag där. DET tror jag gör barn trygga, att de vet att det finns en backup om saker skiter sig så de behöver inte oroa sig. Däremot att ropa och ropa när man behöver hjälp och är rädd men ingen kommer, det tror jag många gånger gör ett barn väldigt otryggt. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Jag vet inte så mycket om metoden, generellt går jag på egen känsla vilket för mig innebär att alltid finnas där. Min son är så liten så han kan inte tala om vad som är fel men jag och min man gör på samma sätt, tar upp och håller sonen nära, försöker tänka eller prova om vi kan hjälpa (amma, blöjbyte, hjälp att slappna av för att somna) och om inget hjälper eller vi redan gjort allt bär eller håller vi honom nära, vaggar, vyssjar, talar lugnande, sjunger, klappar. Det gör vi oavsett om han är ledsen på dagen eller om det handlar om att somna på natten. Vaknar han snabbt på natten och inte borde vara hungrig provar jag först att stoppa in nappen och klappa honom men hjälper inte det direkt utan han blir mer ledsen eller orolig får han alltid ligga i famnen och somna om. Jag gillar principen att barnet ska avgöra när det är dags att öka avståndet till föräldern och inte tvärt om. ## Comment 9 Author: exitingsvillemo Håller med övriga, gillar det inte! Ett tryggt barn vet att mamma eller pappa kommer när den ropar, så tänker jag iaf. Vår son är 9 år och väljer oftast att sova i vår säng eftersom han blivit mörkrädd. Helt ok för mig, han har alltid fått välja själv och jag har en son som klarar det mesta själv helt enkelt för att han vet att mamma och pappa alltid kommer om vi behövs =) Vi har åkt 20 mil en natt, bara för att hämta sonen hos farmor och farfar, helt enkelt för att vi hade lovat att hämta om han verkligen ville komma hem, lite samma sak tycker jag. Mitt barn ska veta att vi alltid finns där för honom, det tror jag skapar ett tryggt barn, även om vissa säkert tycker att det är daltande... Skulle vara intressant att höra vad som är bra med metoden, från de föräldrar som använder den. ## Comment 10 Author: [Borttaget] Jag tror att de som använder metoden och ser att barnet gråter mindre och mindre för varje kväll tolkar det som att barnets problem vid sänggående har lösts. Det förstår antagligen inte att problemet ligger kvar där under ytan hos barnet, det är bara barnets signaler (och tilltro till sina föräldrar) som är borta. ## Comment 11 Author: [Borttaget] Fast sen tycker jag inte att man ska gå åt extremen åt andra hållet heller och ge barnet allt det ber om. Vissa barn blir ju "ska bara..." under kvällen för att få stanna uppe längre. De vill kissa, dricka vatten, kissa igen, säga godnatt till familjen en gång till, är hungrig osv. Men det tycker jag heller inte att man ska bemöta med att skicka barnet ensamt till sängen och sedan ignorera det utan då tycker jag att man lite bestämt kan tala om att nu är det faktiskt dags att sova och sedan följa med barnet till sängen, sitta/ligga där och göra det till en mysig stund tills barnet somnar. ## Comment 12 Author: Tina-A #8: metoden går ut på att oavsett vad som händer så får du inte gå in till ditt barn förän efter 5 minuter. Barnet ska lära sig att det tyvärr inte alls kan påverka när föräldern kommer utan bara acceptera att den är övergiven och vara tyst. Detta gäller alltså även om barnet ligger i sin egen avföring eller spyor, eller hysteriskt dunkar huvudet i väggen,r för barnet ska lära sig att inte ropa på sina föräldrar "i tid och otid". Du går in efter 5 minuter, punkt. En grundsten är något luddigt snack om en varg som folk köper. Går man in till barnet och tröstar bekräftar man att faran är nära. Att barnet är livrädd, hysterisk och ligger i bajs är inte så himla noga, det viktiga är att de inte tror att vargen (eller för den delen sin egen, kära mamma eller pappa som de desperat behöver) kommer! Tar du upp ditt rädda barn menar hon att barnet blir mer rädd... Förresten var det väl den psyksjuka (?)ka alkoholiserade mamman som kom på det här? Finns ju massa berättelsens från hennes förstörda barn om hur hemsk uppväxt de haft. Själv tycker jag inte det finns någon anledning att tvinga ett litet barn att hantera hysteri och liknande känslor själv. Barnet är så liten och man ska inte behöva hantera jobbiga känslor ensam, det fixar dom inte ännu! De behöver stöd och hjälp med jobbiga känslor långt upp i åldern. Barn blir självständiga sen, man ska inte tvinga en bebis till det. ## Comment 13 Author: [Borttaget] Jag röstade på att jag inte visste vad det var. Nu efter att ha läst så har jag förstått. Och nej, jag gillar det inte. Hur dåligt som hellst. Aldrig någonsin att jag hade stått och lyssnat på när min unge gråter. Herregud, man släpper ju allt man sysslar med och springer in. Efter 5minuter skulle iallafall min unge fått vad jag kallar det, panikskrik. Tror det är mer för personer som mist förstånder lite. Jag skulle inte klara av det. Jag vill ju vara den som tröstar och får henne glad igen, att hon ska veta det. Nu är hon bara 5månader, men det spelar ingen roll om hon är 5år, 15år eller 25år så skulle inte klara av att lyssna på när mitt barn gråter. Det är enligt mig, bara sjukt. ## Comment 14 Author: JossanH #12 nej, det är inte Anna Wahlgren som kommit på 5mm om det var henne du syftade på. Tror du blandar ihop 5mm med Sova Hela Natten Kuren som är hennes påfund. Jag säger redan här att jag är stark motståndare till denna kur så inte någon får för sig något annat! Det är Wahlgren som babblar om vargar och att man befäster en rädsla hos barnet om man tröstar barnet utan att "något har hänt" dvs, utan att barnet gjort sig illa eller har en anledning till att vara ledsen. Ett behov av närhet och en trygg famn existerar inte där utan vid senast 5 mån ålder ska barnet sova 12 timmar i egen säng i eget rum. Utan nattmål eller närhet från föräldrarna. Blir barnet ledset ska man bara använda sig av olika ramsor för att få barnet att förstå att det ska sova. Fungerar det inte att stå i dörrspringan och rabbla samma ramsa kan man gå in och "lägga barnet tillrätta" och buffa det i rumpan med knytnäven och trycka till över ryggen. Det finns mammor som blivit uppmanade att ignorera att deras barn gråtit tills de har kräkts och somnat i det, att ignorera att deras barn ligger en timme eller 2 i en nerbajsat blöja. Ju snabbare barnet slår ifrån sina instinkter desto mer lyckad kur verkar det som.. Läste en förfärlig blogg där en mamma genomfört denna kur med gott resultat på sin dotter. Vid 2 års ålder hade sömnen börjat strula igen och hon gjorde ett nytt försök. Det resulterade i ett barn som slog ifrån sig all fysik närhet utom vid bus. Som inte ville kramas eller som helt enkelt inte litade på sina föräldrar. Mamman slutade med kuren och en kväll bad hon om ursäkt till sin dotter för att hon bara lämnat henne ensam. Dottern började gråta hysteriskt tills hon kräktes men fick fram att mamma varit skrämslig då. Efter det började dom om på nytt för att återfå förtroendet mellan barn och föräldrar. Anna Wahlgren har 9 barn men tror bara att det är ett av barnen som skrivit en bok om hur hon upplevde sin barndom.. Vilket inte är en positiv bok. ## Comment 15 Author: [Borttaget] Tryckte i att jag bara ville läsa för jag visste knappt vad det var, men sen har jag läst en del om det och det är ju hemskt. Både 5mm och Wahlgrens alla påhitt.  Jag skulle aldrig kunna låta mitt barn ligga där, ensam och rädd. Då ser jag hellre att mitt trygga barn tar lite längre tid på sig att somna i eget rum. Sen ska man ju inte hålla på att dalta med barnet men gränsen mellan det och 5mm är ju verkligen inte hårfin, det finns ju en rimlig balans där någonstans mellan dessa även om det nog är svårt att hitta denna ibland.  Jag hade nog aldrig förlåtit mig själv när barnet började ta avstånd och inte litade på att jag finns där för honom eller henne. Det hade varit fruktansvärt :( #14 Det blogginlägget läste jag också och vad jag grät, nu gjorde väl gravidhormonerna sitt men jag undrar om jag inte hade gråtit ändå för det stackars lilla barnet. Jag hoppas verkligen att deras relation blivit bättre idag och att såren någorlunda är läkta eller åtminstone inte gör så ont längre. ## Comment 16 Author: ChristineL Jag svarade att jag vet för lite, men efter att ha läst svaren här så hade jag nog ganska bra hum om vad det är och gillar det inte. Min dotter är fem månader och det har väl bara nån enstaka gång det har varit svårt för henne att komma till ro på natten, men då har jag funnits där för henne. Annars bökar hon runt lite men somnar inom några minuter från det att vi släckt. Dagtid vaggar jag henne oftast i famnen tills hon somnar och sedan lägger ner henne, vet ju att jag inte kan göra det i all evighet, men hon ska inte få gråta sig till sömns. ## Comment 17 Author: [Borttaget] Jag är allmänt skeptisk till dessa metoder som bara syftar till att underlätta för föräldrarna. Som om barn är nåt man kan fixa bara sådär. ## Comment 18 Author: [Borttaget] #12 Ja, Anna Wahlgrens hemska metoder, som du beskriver, är jag bekant med, men jag har inte hört att 5-minutersmetoden skulle komma ifrån henne. Dock tycker jag att de två metoderna verkar snarlika, och lika idiotiska, bara att de har olika namn och beskrivs i lite olika ord.  Ingenting i världen skulle kunna få mig att ignorera mitt barns gråt. Jag tittar till honom bara han gnäller eller gnyr till lite. Ifall han ligger still och blundar väntar jag och ser om det kommer någonting mer. Om han fortsätter böka provar jag stoppa in nappen och klappa om honom, kanske prata lite mjukt, för ibland gnäller han halvt i sömnen och då är det ju dumt att ta upp honom. Men om han börjar gråta eller bökar länge utan att komma till ro och inte verkar nöjd med att jag klappar och håller om med händerna tar jag upp honom. Enda gången jag låter honom gråta är om jag spänt fast honom i bilstolen för då vet jag att om jag bara lyfter upp stolen och går mot bilen så somnar han :) Nu är han ju väldigt liten ännu men om han så var fem eller tio år och behövde ligga hos mig för att somna skulle han få göra det, då skulle jag krypa ner i sängen hos honom.  Än så länge har vi ingen bra nattningsrutin på kvällen för på kvällen och natten somnar han alltid när han ammar. Trots att jag tar upp och rapar honom mot axeln vaknar han inte. Jag tänker ju inte väcka honom bara för att få en läggningsrutin. Jag förstår ju att vi måste göra på annat sätt när han slutar amma, för jag tänker inte som vissa låta honom gå till sängs med vällingflaskan istället (det är inte bra för tänderna och jag tycker inte att större barn ska ha mat som tröst), men jag tror att om han bara är trygg i att somna hos oss så kommer han nog att kunna somna utan amning så småningom också. På dagtid kan han ju somna utan. ## Comment 19 Author: JossanH #18 det är en synd att göra likhetstecken mellan Kuren och 5mm på Wahlgrens forum. För oss utomstående ser vi ju att grundidén är i stort den samma men Wahlgrens anhängare gör stor skillnad på att man där ramsar när barnet gråter- de "ignorerar" inte ett gråtande barn men enligt mig så ignorerar dom det gråtande barnets behov på samma sätt med de olika metoderna. ## Comment 20 Author: [Borttaget] #19 Så Wahlgrens anhängare tycker alltså att 5mm är fel eller hemsk mot barnet medan deras kur visar barnet att man bryr sig? Ju mer jag hör om de båda metoderna desto mer illa till mods blir jag. Hur kan man frivilligt utsätta sitt barn för dessa prövningar, oavsett metod? ## Comment 21 Author: JossanH #20 läser man lite på deras forum så verkar det vara den allmänna uppfattningen. 5 mm får inte förknippas med SHN.. Men jag tycker att mycket är skrämmande med det forumet :S ## Comment 22 Author: Tina-A Åh, jag ser att de i mitt huvud smält samman! Men de är ju precis samma, bara att i ena kör man en monoton ramsa. Nu när du skriver det så kommer jag ihåg, jag har läst om SHN också och den är lika illa den. I grund och botter innebär ju i alla fall båda att barnen ska lära sig att ingen kommer oavsett hur mycket de behöver hjälp så vid sovsituationer är det ingen idé att kommunicera eller göra sin röst hörd, det finns ingen i världen som bryr sig om barnet just då. Så det är bara att sluta kommunicera med omvärlden vid sovsituationerna, det finns ingen idé att göra det. Ingen kommer, ingen bryr sig, ingen hjälper - barnet är övergivet och ensamt. Om 5minuters metoden och SHN fungerar? - Javisst! Barnet blir som ett tomt skal och slutar försöka kommunicera när det förstått att det inte lönar sig. Men är det värt att utsätta sitt barn för ett sådant trauma, är det värt priset man betalar? Aldrig i livet tycker jag. ## Comment 23 Author: Tina-A Vore intressant att höra från de som gillar metoden VAD de gillar med den och om de inte reflekterar över hur de behandlar sina egna barn i dessa situationer. 2 har ju röstat att de gillar metoden, men de skriver inget. ## Comment 24 Author: AnnaFagerell #23 Efter alla neg svar här tror jag inte att de vågar/vill skriva faktiskt. Har aldrig ens skänt tanken på den metoden. Tycker att den är grym. Lämnar aldrig mina barn ledsna. Min minsting är drygt tre och vi ligger fortfarande med honom tills han somnat och jag ser inget konstigt i det. Vaknar han är han alltid trygg. Han  kallar lugnt på mig och jag kommer dit direkt. Han kan sova i ett nästan helt mörkt rum utan rädsla och vet att vi är nära även om vi inte är där hela tiden. Försökte gå ifrån honom när han inte somnat. Har gått jättebra, säger att man ska gå på toaletten och när man sedan går in igen så sover han MEN det känns inte bra för mig att göra så, därför ligger jag kvar tills han somnat. (han har sin säng hos mig så jag ligger i min egen) ## Comment 25 Author: PogoPedagog Jag personligen vill inmte använda den på min son men jag kan tänka mig att på ett lite större barn kan det fungera bra i vissa fall. Tex ett barn som bara vill leka och klättra runt i sängen och blir argt när det ska läggas. Men ett barn som är ledset eller under ett år tycker jag inte det passar med 5-minutersmetoden till. Man hör ju oxå skillnad på en arg gråt, en frustrerad en ledsen osv så jag tycker absolut inte man ska lämna ett ledset barn ensamt. ## Comment 26 Author: [Borttaget] Gammal tråd men men intressant. Jag skulle aldrig ignorera min sons signaler. Trygg blir man av bekräftelse liten som stor. ## Comment 27 Author: Destany Min son är 1 år o han har aldrig nånsin fått skrika sig till sömns tycker det är barnmisshandel. Så nej är inget fans av den metoden. ## Comment 28 Author: mayolica Jag har aldrig hört talas om detta förut ? svaret blev därför "vad är 5 minuters metoden" 🤐 I och för sej räckte det egentligen med att jag läste ordet "metod" för att förstå att det handlade om någonting konstigt,som skulle placeras i kategorin "mer eller mindre sinnessjuka tokerier & galenskaper" för min del🤪 Det som får mej att känna mej mest illa till mods är inte själva påhitten i sej, utan att det verkar finnas så många människor som tycks sakna sunt förnuft , vart har människors förmåga att tänka själva och fatta egna beslut efter noggrant kritiskt granskande tagit vägen?😮. Det gör mej lika förundrad varje gång jag ser och hör talas om att "fenomenet"  med att vuxna "normaltänkande" människor faktiskt verkar kunna gå på precis vad som helst för dumheter faktiskt existerar i verkligheten?  🤢 Jag har bara så svårt att kunna förstå riktigt hur det kan vara möjligt? För mej låter det sjukligt.🧟‍♂️ Tydligen så finns verkar det finnas några som mot förmodan förespråkar det här? Det skulle verkligen vara intressant att få ta del av deras åsikter.  Om man nu anser att dessa metoder skulle vara så förträffliga så tycker inte jag att det är för mycket begärt att kunna förklara vad som gör att man tror på det här? vad är det som är bra ?och varför? 🤔 Om man inte kan vill eller vågar skriva här,så tycker jag i vart fall att man bör ställa  frågorna inför sej själv och ge sej själv ärliga svar. överväga om det verkligen känns rätt mot sej själv och sina barn. Kanske vore det inte helt fel att fråga sej om ens förhållningssätt till dessa metoderna bör omprövas🤔 ## Comment 29 Author: JossanH #28 varför folk gör det? För att det "funkar" förstås. Resultatet är det som betyder något, vägen dit är inte lika viktigt. Eller så reflekterar föräldrarna inte över \_varför\_ det funkar, utan bara att det funkar. Jag är inte en av dem att jag någonsin skulle praktisera denna metod, men jag vet ju varför folk väljer att använda sig av metoden och det är att få ett snabbt resultat. ## Comment 30 Author: [Borttaget] Nej, jag har inget positivt över huvud taget att säga om denna metod. Det känns totalt verklighetsfrämmande för mig. Problem som uppstår är till för att lösas, inte ignoreras.