# Samsova? Spjälsäng? Author: Mabrotnosh Ibland känns det som om vi är ensamma som har en liten bebis på 7 veckor som sover i egen säng, hon har aldrig samsovit med oss. Är det fler som har som vi? Får nämligen frågan om vi inte tycker det är trångt med bebis i sängen, och när man säger att hon sover i egen säng så tittar alla förskräckt på en och undrar om hon alltid har gjort det och se så sorgsna ut när de får höra att hon faktiskt gjort det. Är vi ensamma? ## Comment 1 Author: Lamina Ah, det får mig att tänka på en serie jag tittade på nyligen. Bringing up baby. Sändes i Storbritannien år 2007. Där verkade alla alldeles förskräckta över att vissa sov med bebisen i sängen! "Så fruktansvärt, hur kan man utsätta barnet för något sådant?" Sen fanns det dom (få) som tyckte det var fruktansvärt att ungen inte fick sova i sängen. Poängen med det hela är att det alltid kommer finnas folk som tycker si och så om hur man sköter sitt barn. Skit i dom! Du känner ditt barn bäst och vet vad som är bäst för er. Men för att svara på frågan så nej, ni är inte ensamma. Min "systerson" på 3 månader har i princip alltid sovit i egen säng. ## Comment 2 Author: Destany Min son sov med oss de 2 första veckorna sen har han sovit i sin spjälsäng. Han sover bra i den o får massa närhet på dagen istället ## Comment 3 Author: AnnaFagerell Jag har försökt få mina barn att sova i egna sängar så mkt som möjligt. Det är jobbigt ha dem i min säng tycker jag. Var bara vid amningen det var smidigt. ## Comment 4 Author: Rutan_ Vår son sov mellan oss de första två veckorna men efter det fick han sova i spjälsängen. Vi fick inga kommentarer om det. ## Comment 5 Author: Mabrotnosh Vi vågar inte ha henne i sängen pga att sambon flaxar så med sina armar att han nästan brutit näsbenet på mig. Då känns det tryggare för henne att sova i sin egen säng. ## Comment 6 Author: Velinga1984 Inget ovanligt alls. Till min förtvivlan kommer vi inte samsova med bebis då sambon inte vill det. Ingen i hans släkt har samsovit med bebis. Jag tycker att det är mysigt dock :) ## Comment 7 Author: Mabrotnosh Vi kanske samsover när bebisen blivit större. ## Comment 8 Author: Ria74 Tror det är lika vanligt vilket som. Man ska göra det man själv tycker är bäst. Jag för min del sover mycket bättre när jag har barnet i sängen. Slipper gå upp för att hitta nappen och kan lägga handen på henne när hon är orolig. Men sover man bättre när barnet ligger i egen säng eller barnet sover bättre i egen säng så tycker jag det är precis lika bra att ha det så. ## Comment 9 Author: [Borttaget] Jag har kastat ur sambon ur sängen och sover med bebisen :P Nej men han sover i gästrummet för att inte bli väckt. Jag har försökt lägga honom i spjälsängen men jag kan inte somna om jag inte har honom bredvid mig. Men jag tycker då alla får göra som de vill och som de är bekväma med. Det är ju bäst både för föräldrar och bebis! ## Comment 10 Author: Jaguar_ Jag tycker inte det är något fel att låta bebisen sova i sängen med en själv de första veckorna eller vad man känner för (hur nu ens situation ser ut klart). Min syster fick barn och de bodde i en liten etta medan deras hus var obeboeligt under nästan 4 månader. Alla sov i samma säng, men det var inga problem att lära deras dotter sen att sova själv i sin säng. Visst blev det lite vägran, men det gick smidigt. De man ska ha i åtanke är att inte lära barnet detta för mycket för då blir det problem sen när de blir äldre och vägrar sova i sin egen säng på grund av för mycket sovande i föräldrarnas. Blir tufft för både bebis och föräldrarna att ta bort detta inlärda beteende. Mina föräldrar berättade att de daltade med mig och jag vägrade sova om jag inte somnade i någons famn och sedan i deras bädd. Vilket ledde till en kväll då min pappa fick nog när mamma jobbade. Han la mig i spjälsängen och det var nog en hård kamp för honom att inte plocka upp mig och ge med sig. Jag skrek, kissade på mig och sket och han bytte blöjor hela tiden, men han gav sig inte. Och efter ca 5 timmar så gav jag mig och somnade i min säng. Efter detta så sov jag alltid i min säng. Jag tycker nog själv att det är bra om man lär bebisar från först början att kunna sova i sin egen säng för att slippa skapa detta moment.🙂 ## Comment 11 Author: vinteralvan Våra barn sov bara med oss första veckan, sen hade vi spjälsängen stående precis brevid vår säng. Första barnet fick eget rum när hon var 10 månader och lillasyster fick börja dela rum med storasyster vid 6 månader. Det funkande hur bra som helst och vi fick aldrig några konstiga kommenatrer om det. ## Comment 12 Author: JossanH #10 det beror väl på om man ser det som "fel" att barnen vill sova tillsammans med föräldrarna eller inte. Oftast kommer ju en vändpunkt då barnet själv väljer att ta steget ut ur föräldrarnas säng. Vissa låter barnet bestämma utefter sina behov, andra väljer att bestämma över barnets behov. Så hur man än gör är väl beroende på vad man har för synsätt gällande detta och om man ser det som ett problem att barnen vill sova i föräldrarnas säng. Alla gör ju vad som passar deras familj bäst. Vi har samsovit från början. Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att inte ha henne bredvid mig men när hon började bli riktigt rörlig var det skönt att kunna natta henne i sin spjälsäng (som står bredvid vår sängen) så man visste vart man hade henne. Det gör vi nu också men så fort hon vill över till oss får hon sova med oss. Vi vill ha fler barn och när nästa kommer har vi funderingar på att göra en stor säng av 3 resormadrasser att ha på golvet så att vi alla kan sova i samma säng. Jag hoppas att det skulle funka bra iaf :) ## Comment 13 Author: [Borttaget] Jag skulle gärna vilja prova att samsova när bebis kommer men jag vet inte om jag vågar ärligt talat. Maken har en tendens att armbåga mig i ansiktet titt som tätt. Bara tanken på att han skulle göra det mot vårt barn, hur omedvetet det än är, ger mig ont i magen.  Jag har fått höra att man ligger mer stilla för att man i det undermedvetna vet att det ligger en liten bebis bredvid men jag vet inte, hur ska man våga chansa på en sådan sak? Kanske förpassar maken till soffan så delar jag och bebis på dubbelsängen 😃 ## Comment 14 Author: JossanH #13 du får ställa stolar som skydd på din sida sängen och ha bebisen längst ut så du ligger bredvid och sambon bredvid dig. ## Comment 15 Author: [Borttaget] #14 Har funderat på någon sådan sorts lösning, har bara inte kommit fram till vad man skulle kunna använda men stolar skulle ju funka ja. Eller att ställa spjälsängens ena långsida mot så att det blir som staket. Är inne på att köpa eller sy ett babynest dessutom och då ligger ju den lille rätt säkert känns det som. ## Comment 16 Author: JossanH #15 låter som att du har en plan :) ## Comment 17 Author: Ria74 #13 Min sambo kunde slå till mig i sömnen också förr. Det kunde komma både händer, armbågar och fötter. Men sen vi fick barn ligger han otroligt stilla och långt ut på sin kant. Vi köpte ett slags babynest som blir som en väska att fälla ihop när man inte använder den. Den har bara kanter uppe vid huvudet på bebisen så jag rullade ihop ett par badlakan och lade mellan henne och sambon och det funkar kanon. ## Comment 18 Author: [Borttaget] #17 Jag hoppas att maken är likadan, för jag vill jättegärna samsova :) Tack för tipset! ## Comment 19 Author: [Borttaget] Vi har en kudde mellan bebisen och min sambo, och sen spjälsängen på andra sidan. Bebisen sover på den sida av mig han hamnar på, så att säga, beroende vilket bröst han somnar på. Jag somnar ofta medan han äter så det vore bökigt att byta sida så han ligger ytterst. Sambon är också rädd för att vifta i sömnen. Själv rör jag mig nästan inte alls numera. ## Comment 20 Author: Jaguar_ #12 Inget är egentligen 'fel' om alla är med på det, men vuxna brukar vilja ha lite tid för sig själva och barn brukar vilja ha sitt eget rum efter ett tag. Så det är som du säger och jag med. Det är smidigt att ha en liten bebis i sängen när det gäller amning och det är mysigt och närhet. Det är inte fel att ha allt det där när man precis blivit familj, men föräldrar kanske behöver vara själva också så det är bra om bebisen kan ligga i sin egen säng med utan att få 'panik' över det. ## Comment 21 Author: JossanH #20 eller så har föräldrarna inte behovet att vara själva just i sängen ;) det finns ju andra tillfällen man kan vara själva på också :) ## Comment 22 Author: [Borttaget] Vår son sov i egen säng på neonatal de två första veckorna i hans liv. Nästan en vecka sov han inte ens i samma rum som vi, sen när han blev tillräckligt stark i andningen för att slippa CPAP fick han flytta in i vårt rum. När vi kom hem fick han fortsätta sova i egen säng. Jag har tagit upp honom i sängen någon gång på morgonen när jag varit trött och velat ligga kvar en stund men så fort han rör det minsta på sig blir jag klarvaken. Jag har provat att amma liggande ett par gånger men jag är livrädd för att somna så jag har bara gjort det på morgonen, aldrig på natten. Tänk om Billy somnar på sidan mot mig och sedan faller ner på mage under natten, och ligger med ansiktet ner mot mig och madrassen. Nej, jag vågar inte sova så. Jag skulle heller inte våga sova med vanliga täcken till mig och min man i sängen om Billy också skulle sova där, tänk om han skulle bli för varm eller kvävas av dem.  Om Billy behöver närhet på natten sitter vi istället uppe med honom. Häromnatten var han ledsen och sov oroligt. Då satt jag uppe med honom till fyra på morgonen, sedan sov han ett par timmar i sin säng och sen gick min man upp med Billy och han fick fortsätta sova hos honom. Då sitter vi i soffan så att Billy får sova i famnen på oss.  När han blir större tänker jag mig att han fortfarande kommer att sova i egen säng, men om han vaknar på natten och blir orolig kommer han att få sova i vår säng. Jag har ingenting emot barn i sängen, men jag är alldeles för orolig för att ha bebis i sängen. ## Comment 23 Author: [Borttaget] Ja haha, tänk så olika det kan vara. Min son har kunnat vända sig på sidan sedan födseln, så det jag är orolig för är att han ska rulla på mage i sin egen säng när jag inte märker det. För när vi ligger i samma säng vaknar jag av minsta rörelse från honom och kan kolla att han ligger rätt. Vi somnar ofta båda två medan han ammar, och då brukar jag vakna med honom inunder armen. Eftersom han är tryckt mot mig är det i princip enda gången han INTE kan rulla runt på mage :P Och med temperaturen... När jag ligger bredvid kan jag känna efter så han inte blir för varm eller för kall och reglera hans temperatur under natten genom att lägga till eller ta bort filtar. Min rädsla är att han skulle sparka av sig filten under natten och jag inte skulle märka det. Just därför är det så viktigt att inte döma, tror jag. Alla har olika utgångspunkt och olika rädslor. Det viktigaste är att föräldrarna gör det de känner är bäst för deras situation och deras barn, för det är trots allt dem som känner sitt barn och sig själva bäst. ## Comment 24 Author: Jaguar_ Håller med. Alla känner sig själva och man ska inte gå in och säga att det är rätt eller fel (om man inte märker det på barnen att de mår dåligt för då är det en annan femma.) Men alla har sin stil. Jag har ingen aning om vad jag kommer göra när jag väl blir förälder. Tror jag kommer göra båda delarna. Man vill ju vara nära sin lilla bebis och lära känna och sånt. Det är ju mysigt, men jag tror också att jag vill lära bebisen att kunna sova själv med, men nära sängen man själv är i i början och sen utvecklas väl detta. 🙂 ## Comment 25 Author: [Borttaget] #23 Ja, jag antar att jag också skulle vakna av minsta rörelse ifrån Billy och jag tror att jag kanske är mindre orolig för att sova med honom i sängen än min man är, han tycker att det skulle vara ännu läskigare. Men jag tänker på de nätter jag varit så slutkörd av sömnbrist att min man har väckt mig innan jag själv vaknat av Billys gråt. De nätterna skulle jag kanske inte vara så lyhörd på Billy i sängen.  Det där med att sparka bort filten. Det var jättejobbigt på neo. Billy låg ju utan kläder där och på natten kunde vi vakna av att han skrek. Vi gick upp till honom, han hade sparkat av sig filten och var iskall. Då kunde jag bli så irriterad på att vi inte fick ha kläder på honom och ville bara komma hem någon gång. Nu verkar han bara börja sparka när han ändå är på väg att vakna, plus att han har pyjamas på sig, så varje gång han väcker mig och har sparkat av sig filten känns han ändå varm och go. Han verkar överhuvudtaget väldigt varm av sig sedan han fått hull på kroppen.  I natt sov han ganska oroligt och vaknade ofta så på morgonen var jag riktigt trött. Billy däremot vaknade vid sju som vanligt. Men han var nog tröttare än vanligt också för han somnade igen vid åtta. Då bäddade jag åt honom innerst i sängen (vi var i stugan och jag låg i enkelsäng). Jag satte en kudde mot väggen, sen Billy med sin egen kudde och filt, och ytterst mig med mitt täcke på benen bara och så somnade jag om ansikte mot ansikte med Billy. Det var jättemysigt. Vi sov ända till elva och när Billy vaknade låg han bara och tittade på mig, han skrek inte som han brukar när han vaknar. Så nog var det riktigt mysigt att sova ihop. Men jag hade inte rört en fena på tre timmar så min ena arm hade somnat och jag var lite tung i huvudet under dagen. Det vore mysigt att sova ihop ibland men det känns ännu svårare att ordna det hemma, i dubbelsängen, så att vi kan känna att Billy sover tryggt. ## Comment 26 Author: JossanH #25 i dubbelsängen la vi dottern med huvudet i vår huvudhöjd, emellan oss men med en kudde till min sambo för honom litade inte jag på ;) ## Comment 27 Author: [Borttaget] Jag har antingen Tristan under armen under/efter amning eller så lägger jag mig i huvudhöjd med honom på ett hörn av min kudde. Fast det senare har jag bara gjort på sista tiden när det varit svalt nog för ett täcke. Innan det hade jag bara ett påslakan över ena benet ellerså. Lite stel i kroppen blir man allt, men å andra sidan sover jag riktigt bra och har inte haft mer än kanske två nätter då jag inte fick sova ordentligt. Jag tror lillen sover bättre med mig bredvid. Eller så har jag bara tur. ## Comment 28 Author: Frida Vår son sov ensam på neonatal de första två nätterna, natten efter det fick han sova i min säng på BB eftersom han inte alls ville sova i "baljan". Därefter har han sovit i sin egna spjälsäng som vi har ställt intill min sida av sängen med ena sidan nerdragen så att jag enkelt kan lyfta i och ur honom om nätterna eller bara lägga en hand på honom om han skulle bli orolig. Han sover lika bra på egen hand i sitt babynest i sängen som de gånger vi delar säng. Skillnaden är att jag sover mycket bättre när han inte ligger intill mig om nätterna. Sover vi en stund tillsammans på dagen har jag honom dock gärna intill mig. ## Comment 29 Author: PogoPedagog #28 Jag var så himla arg på den där jäkla baljan!:) Våran var så djup att det var jättejobbigt att lyfta barnet ur den om man var snittad och ställde man den istället mellan oss i sängarna nådde vi inte ner till bebisen. Idiotisk konstruktion!