Allmänt om barn

"Din tid kommer"

2014-09-07 17:08 #0 av: VildaVittra

Ett kåseri om att bryta mot det samhället förväntar sig av en.

Det är nog få saker som kan engagera folk så mycket som det detta kåseri kommer att handla om och det är att inte vilja föröka sig.File:Motherhood in the Philippines NGM-v31-p562.jpg

Är jag konstig? Är det konstigt att värdesätta något annat högre än barn? Tydligen. Jag har blivit kallad för egoist, sjuk och okunnig när jag andats ut orden om min bristande önskan om att sätta nya människor till världen. Folk har kramat om mig med tårar i ögonvrårna, som om jag behöver tröstas. Men jag är inte ledsen, jag är faktisk glad över att jag är så pass säker på mina livsval att jag står för dom och inte rättar mig i leden som många andra gör.  För allvarligt, har inte ni också mött människor där ni tänkt att de borde hoppat över att bli föräldrar? Är det egentligen inte mer egoistiskt att skaffa barn trots att ens omständigheter inte lämpar sig för det?

File:Congo A Mothers Comfort (4557682552).jpg

Är jag ensam? Nej, faktiskt finns det ganska många som inte vill ha barn och en hel del av oss viker sig inte för normen. Skådespelerskan Cameron Diaz tillhör en av oss, hon gick till och med ut i pressen och berättade om det. Kanske för att tysta alla välmenande munnar som säger saker som "din tid kommer" eller "man uppnår en helt annan grad av mognad när man får barn"? Jaså? Är det den mognaden barnmisshandlare får? Eller de föräldrar som sätter sina intressen eller jobb före barnen? I så fall så har jag det nog bättre som omogen. Och när kommer min tid? Jag har inte långt kvar till 40, men många tror att jag är i början av 20-årsåldern när de träffar mig. Kommer tiden när jag fyllt 50? 60? 70? 

Ogillar jag barn? Nej, jag älskar barn, men jag vill helt enkelt bara inte ha några egna. Jag respekterar era val som ni gjort, kan ni respektera mina? 

Så varför vill vissa av oss inte? Det finns nog inte något direkt svar på det, men forskarna har sett samband mellan hög intelligens hos kvinnan och låg "modersinstinkt". För mig är det dels ett resonemang om hälsa och mina egna krav på mig själv om att kunna ge ett barn ett bra liv som lett till mitt beslut, dock har jag en tyst biologisk klocka, den tickar inte alls. Jag tillhör heller inte dom som blir stjärnögda av att se ett spädbarn, jag föredrar äldre barn som man kan prata med. 

Hur reagerar du när någon berättar att de inte vill ha barn? 

Bilder kommer ifrån http://commons.wikimedia.org/wiki/Main_Page

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2014-09-07 17:20 #1 av: Niklas

Jag tycker att du resonerar rätt även om jag har svårt att förstå att man kan vilja vara utan egna barn. :-)

Vänliga hälsningar, Niklas
» Värd för iPad for Work, Mobile Photography & How to....

Anmäl
2014-09-07 17:37 #2 av: Cindy S

Jag vill inte ha barn, men visst antar jag att de flesta vill ha barn.

Det har hänt mig en gång, när min bror och hans flickvän pratade om att de skulle flytta ihop och jag skämtade om att snart blir det barn. Men det visade sig att det skulle de inte ha. Hon tog det bra och förklarade varför och jag satt där som ett fån och nickade. Jag ville ju inte vara "en sån". Speciellt som jag själv är trött på min familjs "Du kommer nog vilja ha barn sen".

Det är ju tråkigt att även jag som är ointresserad av barn tänker så, att "alla" vill väl ha barn.

Jag är livrädd för att bli gravid. Jag är inte emot abort, men skulle inte kunna göra det, och jag skulle uppfostra barnet av rädsla att jag skulle ångra adoption. Jag kan vara en sådan som inte vill ha barn förrän jag håller i mitt eget. Jag tror det är problemet för många, och att de antar att de som inte vill har barn också är som dem, att de kommer att vilja sen.

Så vad man borde göra är ju att säga "Ok," och behålla sina tvivel för sig själv.

Det här om att det skulle vara egoistiskt att inte skaffa barn är skrattretande. Det är väl egoistiskt när man skaffar barn? Båda alternativen är ju ok, men det är ju mer egoistiskt att skaffa barn, för då skapar man ett liv för sin egen skull.

Ska man ge upp hela sitt liv för någon annan så ska man verkligen vilja det. Man kan inte övertygas om att man vill ha barn, det måste komma inifrån, som något starkt och oövervinnligt.

Jessica Jones (2015-)

- Sajtvärd för superhjaltefimer.ifokus.se - Medarbetare för halloween.ifokus.se -

Anmäl
2014-09-07 18:49 #3 av: tlover

Det är snarare egoistiskt att skaffa barn, så jag är egoist för jag vill ha många barn, trots att världen är överbefolkad och det finns flera barn som behöver föräldrar eller bättre föräldrar.

Skulle man vara oegoistisk skulle man ju snarare antingen adoptera eller inte skaffa barn.

Missa inte Tealovers teadventskalender Köp redan nu
Teprovning i Lycksele! Begränsat antal platser boka nu

Anmäl
2014-09-07 21:11 #4 av: jmkforlajjf

Man undrar ju dom som resonerar att det är egoistiskt att inte skaffa barn, för vems skulle är de egoistiskt liksom? :P 

Anmäl
2014-09-08 06:34 #5 av: Velinga1984

jag reagerar inte alls över att nån inte vill ha barn. Min ena tjejkompis vill inte ha, så vi pratar sällan om barn. Tycker att valet är individuellt och varför skaffa något man inte vill ha?

Anmäl
2014-09-08 07:03 #6 av: [jnordstrom]

Det är upp till var och en. Finns inga rätt och fel i frågan.

Anmäl
2014-09-08 09:03 #7 av: Snovit79

Jag tror det är lika vanligt att fråga en kvinna 30+, som en nygift eller ett par som varit tillsammans länge. Varför vet jag inte.

Har två goda vänner på 37 och 40 som är barnlösa. Den ena frivilligt, den andra ofrivilligt. Jag ser inte annorlunda på dem. De accepterar att jag har barn och inte kan vara impulsiv. Båda är dock väldigt barnkära, det underlättar förstås.

Hjärta Jasmine, min älskade efterlängtade dotter - den vackraste ängel i himlen. Hjärta

 Sajtvärd på Matbröd 

Anmäl
2014-09-08 12:36 #8 av: JossanH

Känner flera som inte vill ha barn och ser inget konstigt i det.
Alla är inte lämpad som föräldrar.
Innan jag fick barn (och ja fortfarande skulle jag nog säga) så blir jag inte lyrisk över andras barn och bebisar. Jag gillar mina bekantas barn och bebisar jag känner men annars är jag inte bebisgalen som vill hålla varenda unge jag ser.
Jag älskar mina egna barn mest i hela världen men det betyder inte att jag blir som förälskad av alla barn.. Vilket verkar vara en vanlig missuppfattning också..

Medarbetare på iller.ifokus

Anmäl
2014-09-08 13:43 #9 av: viktoria91

Bra skrivit! Att man inte vill ha barn verkar såå konstigt enligt många! På o m man är kvinna då, om män förväntar sig dem flesta att dem inte vill ha barn. Jag förstår inte det roliga med att ha barn, jag "missar" inget och ser inget utbyte av det.

Anmäl
2014-09-08 14:00 #10 av: Thiah

#3  jag och maken skulle gärna adoptera ett yngre barn men tyvärr är processen för bökig, kostar för mycket (vi har inte runt 200 000kr) och chansen att få ett barn i "rätt" ålder är liten om man inte vill vänta i 5-10 år.  Sen kan man ju bli nekad av de länder man vill adoptera ifrån beroende av ålder, längd på giftermålet, vikt osv...  

Jag har t.ex. tatueringar, varav en llite synlig och det kan faktiskt göra att jag nekas adoption. Har glömt landet nu men det är ett, för finland, vanligt adoptionsland. 

Det skulle gärna få vara lite lättare att adoptera för oss som är villiga att göra det.

Sen tycker jag att man själv helt väljer barn eller inte samt hur många.  Jag tror inte vi kommer skaffa ett syskon åt Joel,åtminstone inte ett biologiskt, och det har folk svårt för.  Vi brukar bara säga att vi får se hur det blir för att slippa tjafs.   Väljer någon att leva helt utan barn så har jag inga problem med det.  Däremot tror jag att man behöver nått i sitt liv som berikar det och för mig är det barn eller djur som poppar först upp i tanken. 

Har en kollega som tyvärr varken kan få barn eller ha djur och jag lider med henne för som sagt, jag tror på att ha nått som berikar och i min värld är det djur eller barn (säkert för att dom också visar kärlek tillbaka)

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl
2014-09-08 14:43 #11 av: tlover

#10 Jo det skulle vara enklare för dom som vill adoptera (förutsatt såklart att man inte är direkt olämplig men jag ser inte tatuering som en anledning till att vara olämplig förälder). Vi själva började fundera på adoption då vi var ofrivilligt barnlös i nästan 3 år och vi bestämde oss för att skulle det bli längre skulle vi helt enkelt få börja spara pengar till adoption (vi är bara 27 så i alla fall i de flesta länder så är vi för unga så vi skulle haft tid om inte jag skulle ha blivit gravid).

Däremot skulle vi antagligen inte fått adoptera ändå eftersom jag har 2 funktionshinder bland annat.

Plan B var då att vara fosterfamilj och plan C att vara stödfamilj.

Missa inte Tealovers teadventskalender Köp redan nu
Teprovning i Lycksele! Begränsat antal platser boka nu

Anmäl
2014-09-08 16:26 #12 av: VildaVittra

#10 Ni har inte funderat i dom banorna att ta ett barn med funktionshinder? Då brukar det gå snabbare och om jag inte missminner mig så är det billigare också. 

De behöver ju också en familj.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2014-09-08 17:06 #13 av: Thiah

#12 tanken har slagit oss men vi tror inte vi skulle klara av det.
Sen har jag förstått att många barn i t.ex. öst Europa får en bokstavsdiagnos väldigt lätt av olika orsaker men att de inte alltid har nått problem alls (som inte kan härledas till barnhemsvistelse)

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Sajtvärd på Gravid.ifokus.se

Anmäl
2014-09-08 18:48 #14 av: Ria74

Jag tycker att alla ska få bestämma själva om dom vill ha barn eller ej och inte bli ifrågasatta för sina val.

Jag ville gärna ha barn, men hade svårt att bli gravid. Håller med #10 om att man ständigt blir ifrågasatt om man säger att man bara vill ha ett barn och många påpekar att det är så synd om barnet som inte får några syskon.  Själv var jag ensambarn och har verkligen inte lidit av det.

Jag har fler vänner som inte har barn än som har barn och skulle aldrig komma på tanken att ifrågasätta varför dom har eller inte har barn. Precis som jag förväntar mig att inte bli ifrågasatt för mitt val att skaffa barn. Respekten ska gå åt båda hållen.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2014-09-08 20:40 #15 av: Scorpio97

Jag är rätt säker på att jag inte kommer vilja ha barn. Min syster har haft alltid barnlängtan och man riktigt ser det på henne varje gång hon ser ett barn. Min mamma säger att hon också känt så hela livet. Att meningen med livet är att få ett barn. Jag har aldrig haft den längtan, för mig känns det bara som att jag skulle bli låst. För då måste jag sätta barnets bästa framför mitt egna och jag vet ärligt talat inte om jag vill det och då tycker jag inte heller att jag bör ha barn.

Dock är jag bara sexton, så jag vet att det kan hända att jag ändrar mig. När jag nämner för någon vuxen att jag inte tror jag kommer vilja få barn, så får jag alltid svaret att jag säkert kommer ändra mig. Min mamma blev väldigt chockad första gången jag sa det (jag var elva-tolv år eller så), eftersom det för henne är självklart att man ska vilja ha barn. Hon förstår det fortfarande inte. Men hon skulle helt klart acceptera om jag aldrig skaffar barn. Barnbarn kommer hon ju få ändå, och det viktigaste för henne är trots allt att vi är lyckliga.

Ändå antar jag att alla andra kvinnor/tjejer vill ha barn, tills dom säger något annat. 

//Jessie

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.