Jag känner mig maktlös, är det särbegåvning?
Jag vet inte vad jag ska ta mig till med vår tjej (10 år) då hon inte har några hämningar alls utan kan säga nästan vad som helst rätt ut. Hon är också överenergisk, måste ha att göra, kan ställa sig och dansa mitt i maten, avbryta när man pratar, ställer frågor men väntar inte på svar och kan byta samtalsämne direkt efter någon har berättat något för henne. Jag som mamma (och pappan såklart också, dock med mer tålamod) försöker vara pedagogisk och prata med henne men till slut blir jag arg. Jag vill nästan rymma mitt i allt ibland. Det som är, är att jag inte kan se några andra likheter med adhd (ja om man ska gå in på det med sakerna jag tog upp ovan) då hon inte har koncentrationssvårigheter, hon sköter skolan exemplariskt, har vänner, uppmuntrar andra, ger beröm och kan sitta med sitt länge också. Hon är snäll mot sina vänner, delar gärna med sig osv. Det jag funderar på är dels hur vi ska bemöta henne (hon måste lära sig att man får tänka "vad man vill" men inte säga det rätt ut, men också om hon kan ha en särbegåvning? Hon lär sig nya saker på nolltid. Simmade själv som 2åring, läste nästan felfritt som 5åring, cyklade utan stödhjul vid 3 års ålder, förstod roten ur vid årskurs 1, kan engelska, lösa gåtor mm och är enormt driven. Hon ger sig aldrig. Vad tänker ni?
Hon är i förbuberteten och ska testa gränser. De kan vara urjobbiga i den åldern. Kanske understimulerad också som många högintelligenta barn är.
Om hon hittar något som kan sluka hennes intresse kan hon lugna sig i af under tiden som hon håller på med det. Någon idrott som kräver koncentration och gärna också gör henne fysiskt trött. Håller hon på med någon idrott? Gymnastik, ridning, dans, konståkning, mountainbike, kampsport, orientering eller fotboll kanske kan vara något om hon inte redan håller på med något av dessa.
Miniscoutledare? Hundungdom och agility? Djur är bra för barn och utvecklar deras empati och självkänsla. En egen hund? (som föräldrarna givetvis får räkna med att ta huvudansvaret för eftersom barn ofta tröttnar)
Tack för ditt svar lizton!
Ja hon rider, har testat karate, åkt skridskor, gått i gymnastik men det är det förstnämnda hon fastnat för, dock älskar hon att dansa (och sjunga) så vi ska låta henne testa det också, samt Kung fu då de verkar hålla på med vighet och annat (säger hon), eftersom hon strävar efter att bli det :-)
Hon har en katt, och som du säger, djur kan göra underverk. Det kanske inte blir någon egen hund just nu, men däremot träffa dem oftare.
Hon blir lätt understimulerad, men så kan hon vara så go och ställa frågor, berömma, sitta ner och läsa, skriva och så vidare, men så måste hon upp och hoppa. Allt ska gå så fort, hon är färdig med allt snabbare än alla andra och blir uttråkad.
Bra tips med orientering, hon behöver både fysisk som psykisk stimulans.
Be gärna skolan om att en skolpsykolog om en utredning så att någon professionell kan göra en preliminär bedömning så att skolan också har underlag för om hon behöver särskilda utmaningar i sitt lärande. Oavsett om barnet har någon NPF-diagnos i botten eller ej är det inte alls ovanligt att tjejer med NPF-diagnoser håller ihop under skoldagen och är duktiga, för att sedan när man kommer hem krascha och inte orka hålla ihop sig själva. Inte heller ovanligt att de kör slut på sig själva just för att det tar fantastiskt mycket energi att just hålla sig duktig så många timmar/dag.
#3 Jag är ganska säker på att hon inte har någon av de diagnoserna, 1-2 saker stämmer in men det gör det på alla. Hon har inte dåligt minne, gör sina läxor, läser och pysslar här hemma, kan koncentrera sig, och lyssnar, men ibland blir hon uttråkad och måste då dansa, eller vad det nu är. Hon har heller inga problem med nya kontakter, hon är social och framåt, trevlig och hövlig - men kan som sagt säga saker rätt ut. I två dagar utan något socker (inte ens i bröd, då vi utesluter saker för att testa) har hon varit mindre "överaktiv", men så blev hon lite stressad förut (eller nervös) då hon åkte med sin mormor till landet, och då kan hon spela över.
#4 Näe det behöver inte alls vara någon diagnos, men om du misstänker att hon har en särbegåvning så kan jag rekommendera att prata med skolpsykolog om utredning så att hon får rätt typ av utmaningar :) Skolan ska ju tillgodose utveckling även för de barn som ligger i framkant men ibland behöver även pedagogerna kunskapsstöd från andra instanser om det skulle vara så att hon har en särbegåvning.
#5
Ja vi kanske ska prata med hennes lärare till en början :) Vi ska låta det gå någon vecka in på terminen, kanske är det under sommarledigheten (när det ibland inte finns någon att leka med) som hon känt sig mer understimulerad. Tack för tips :)
Läser hon böcker? Om du lyckas få henne att läsa böcker och bli bokslukerska är mycket vunnet. Böcker är bra koncentrationen, bra för hjärnan, får en att må bra visar ny forskning och den som fastnar i böckernas värld sitter still länge. Har erfarenhet av en liknande tjej som du beskriver. Hon blev tidigt bokslukerska och det var lugnt och stillsamt i timme efter timme medan hon var helt förtrollad och fast i böckernas värld. Ungdomsbibliotekarier har bra koll på vad ungar gillar. Böcker är billiga att köpa också. Det finns bokklubbar för ungdomar inom olika genrer. T ex hästbokklubbar för tjejer (oftast tjejer) och då får man hem böcker i brevlådan regelbundet. Kostar en slant förstås. Dock, det räcker inte om du får en bokslukerska. Vi hade två bokklubbar och det lånades massor på biblioteket.
#7 Ja hon läser bok, lite varje dag. Hon skriver också små dikter. Just nu stickar hon, och kan byta till annat emellan. Vi har pratat lite idag, om hur hon känner och så (för med oss är hon helt annan än med andra) och hon säger att hon bara vill vara rolig, men vi förklarade att även om någon skrattar åt hennes hopp, danser och skämt (kanske ibland om annan person, även om hon inte vill vara elak) tycker man inte alltid att det Är roligt. Hon förstår och lyssnar, saken är ju att hon ska göra det annars också, första gången, eller andra, inte 5011:e :)