Annons:
Etikett03-barn-1-3-år
Läst 948 ggr
[postmortum91]
7/16/17, 8:40 PM

Supergnällig efter vårt hos barnvakt

HJÄLP! Vår dotter var hos sin farmor från fredag-söndag eftersom jag och sambon skulle på bröllop. Innan hon åkte var hon som vanligt, alltid glad inga problem. Idag efter att hon kom hem har hon varit gnälligare ån någonsin. Gråter HELA tiden. Går inte varit så här sen hon hade kolik. Hon vägrar äta också. Jag är helt förtvivlad. Varför är hon så här? Hon var glad och nöjd hos farmor

Annons:
Sparven88
7/16/17, 9:25 PM
#1

Så kan vår son också göra. Hos farmor får han allt fokus hela tiden, får i princip göra som han vill och blir "bprtskämd". Sen kommer han hem till oss, vi kan inte ge honom fullt fokus hela tiden, vi säger nej ibland osv, vi har våra vardagliga sysslor som ska göras. I hans öron är vi säkert jättedumma då, så då brukar han protestera lite. Men det ger sig efter en stund.

[Thiah]
7/16/17, 9:42 PM
#2

#1 hahahaha det där låter väldigt, väldigt bekant. Joel är en liten pisspotta säkert 2-3 dagar efter en helg med farmor eller om mina föräldrar varit här. Han blir bortskämd till tusen eftersom dom har all tid i världen åt bara honom. Och det var värre förut när han var yngre, nuförtiden förstår han skillnaden bättre.

[postmortum91]
7/16/17, 11:19 PM
#3

Det var första gången hon sov borta också så jag blir ju orolig :S
hon är 17 månader

fluffis
7/17/17, 7:36 AM
#4

#0 Hur hade du själv känt dig om du inte fått gråta ut hos någon och inte kunnat visa dina innersta känslor på flera dygn (om du varit i dotterns ålder där du behöver känslomässigt stöd hela tiden)? Känslorna måste ju komma ut nån gång och det gör de bara med någon som är riktigt riktigt nära, i den åldern. Dvs en förälder. Det är inte omöjligt att hon till och med trodde att ni aldrig skulle komma tillbaka.

[Thiah]
7/17/17, 7:57 AM
#5

#4 fast barn i den åldern kan ha en nära och trygg anknytning med andra än föräldrarna också i den åldern. Och har de det är de ofta trygga nog att visa sina känslor på ett bra sätt med den personen också.

fluffis
7/17/17, 8:24 AM
#6

#5 Jag håller med att de kan bara trygga med andra också, men bara till en viss gräns. Det kommer inte ens i närheten av den tryggheten och anknytningen som de små får med dem som de träffar och umgås med varje dag och som har funnits vid deras sida sen födseln. Jag är ingen expert men det är vad jag har uppfattat av allt som jag läst. Vi hade en liknande situation med vår son som var hos mormor och morfar i 2-3 dygn under tiden lillebror föddes. Vibjörn är van vid mormor och enligt henne hade det gått jättebra och de hade haft jätteroligt. När pappa kom och hämtade V såg han ut som om han inte trodde att det var sant. "Finns pappa verkligen?". Därefter var han klängig ett tag men det gick över. Kändes naturligt tycker jag.

Annons:
[Thiah]
7/17/17, 8:31 AM
#7

Är dom inte vana att vara borta från mamma och pappa i ett par dygn blir det ju svårt första gången hur trygga de än är med den som inte är förälder. Små barn har inte samma tidsperspektiv som vuxna och förstår inte att det bara gäller några dygn. Sen finns det ju de barn som varje eftermiddag på dagis är lila förvånade över att mamma/pappa kommer. Tror det är under 6 timmar som barnen har mamma och pappa färska i minnet när de är under 2 år. Joel har varit hos farmor över natten sen han var några månader. Och för honom är det ingen skillnad alls egentligen. Och det är helt medvetet gjort av oss. Hon är en lika trygg punkt som vi föräldrar är förutom under vissa utvecklingsskeden då han blir väldigt mammig.

fluffis
7/17/17, 10:02 AM
#8

#7 Oj, sex timmar färskt i minnet bara. Som du är inne på så finns det säkert många faktorer som påverkar just sådana här situationer, tex vad de är vana vid. Även personlighet borde spela in. Tex hur lätt de har för att känna sig trygga, hur bra de är på att reglera sina känslor mm. Exempelvis så är jag själv väldigt känslosam, vilket inte är så lätt alla gånger. Jag tror att V har ärvt lite av det.

[Thiah]
7/17/17, 10:35 AM
#9

#8 ja nått sånt som 6 timmar. Minns inte exakt. Men därför är det bra för yngre att ha bilder på familjen när dom är på förskolan. Då hjälper man visuellt minnet och det är lättare för barnen. Joel är väldigt, väldigt lik sin farbror i sitt känsloregister så farmor vet exakt hur hon ska handskas med det vilket är jätteskönt. Hon är den enda vi har här eftersom mina föräldrar bor i annat land.

Lilolizeit
7/17/17, 10:37 AM
#10

När jag har varit iväg från sonen över nätter och även när jag började jobba så var sonen jätte svår mot mig. Även om han varit hemma med sin pappa och har det toppen, så vill han på något sätt visa sitt missnöje med att jag varit borta ifrån honom. Han kan slåss och gråta så fort han ser mig och vara helt uppgiven, men ser han mig inte är det bra. Det är verkligen tydligt att han vill visa mig hur missnöjd han är med att jag varit iväg.. Samma om hans pappa varit iväg ett par dagar.. tycker på något sätt att det är väldigt fint (trots att det är skit jobbigt) att de vill visa missnöjet.

// Lilo - medarbetare på akvariefisk & gravid samt sajtvärdinna på bortskänkes

jackiejohn
7/17/17, 12:37 PM
#11

Inget ovanligt alls att de blir extra gnälliga och var det dessutom första gången hon sov borta och 2 nätter på raken så förstår jag henne. Vet inte hur ni gjort men har dottern varit själv hos farmor innan? Ett par timmar? En dag? Om inte så är det absolut inte konstigt att hon är ledsen och kinkig nu, det är inte konstigt annars heller egentligen. Jag gissar på att detta bröllopet har varit inbokat ett tag? Så varför har ni inte låtit dotter sova över hos farmor 1 natt innan det var dags? Så har vi gjort bör det varit något som finns längre fram i planeringen som kräver övernattning för barnen. Vi ska göra det snart här igen då vi ska på bröllop fram i höst, äldsta är inge problem men det är första gången "på riktigt" för minstingen och dom kommer få vara hos mormor och morfar själva en dag och troligtvis natten också minst 1 gång innan då bröllopet är belagt 12mil härifrån. Men överlag så är de vana att vara mycket hos sina mor och farföräldrar ( vi är oftast med men ja) de är trygga i deras hem och i miljön. Summasumarum, det är inget fel på din dotter hon är antagligen bara extra närhetstörstande från er nu bara :) Och bli inte avskräckta från att låta henne övernatta nu utan låt henne göra det igen inom en snar framtid och då bara 1 natt till att börja med.

Sarah
7/17/17, 2:24 PM
#12

Vi har också varit noga med att långsamt öka tiden med andra. Första natten med ngn annan var med farmor som hon är tryggast med utöver oss föräldrar. Sen var hon en natt med min mamma och en med killens syster. När vi har varit hemma hos svärföräldrarna har hon själv valt att sova med farmor någon natt, men absolut inte mer. Det vill hon inte. Nu överväger vi att låta henne sova hos farmor och farfar en helg i sommar för att förbereda när vi oxå ska på bröllop i höst :) Tack vare den långsamma ökningen (gissar jag) har vi aldrig haft problem med att ha henne hos andra. Vi har nära familjer som ses ofta och hon är bekväm med att vara själv med de flesta av dem ett tag, men det är inte alla vi skulle lämna henne en hel natt hos. Mormor, farmor och ena fastern.

MikaelaS_
7/17/17, 9:59 PM
#13

Så blir våra barn efter en natt hos mormor, helt galna och bara gnäller och bråkar. Stod bara och gapade första två gångerna. De är vana vid att vara hos mormor dessutom. Tror bara som de ovan var inne på, de får all uppmärksamhet och sen är det vardag igen och det är nog inte så kul bara. Tror också att de kanske blir stimulerade och underhållna på ett helt annat sätt med någon som har dem tillfälligt och som kan lägga all sin fokus på dem just då. Det gör man ju inte hela tiden hemma och de blir nog helt enkelt ganska utmattade. Så upplever jag det i alla fall med våra killar.

Annons:
Sparven88
7/17/17, 11:17 PM
#14

I vintras var min sambo och jag iväg en natt på hotell, för att få lite kvalitetstid tillsammans. Vår son var hemma hos oss med farmor. På morgonen sen satt vi båda två vid frukosten och längtade hem efter vår son. Vi packade ihop och åkte hemåt. När vi kom hem blev jag så glad över att se sonen, jag sken upp och sa "Hej killen", varpå han svarade Nää! Och försvann in på sitt rum och smällde igen dörren.. Tack för den liksom. Sen var han bångstyrig precis hela dagen, så fort han fick ett litet nej bröt han ihop och på nytt smällde igen sin dörr. Då var han typ 1.5 år gammal… :p

Upp till toppen
Annons: