Det kommer att dröja ett tag innan de lägger sig samtidigt. Oroa dig inte över sånt. Allt kommer att lösa sig när båda är hos dig. Man kan grubbla sig tokig om man kan älska tvåan lika mycket. Eller trean….eller fyran….

Men det gör man och allt faller på plats.

Jag vet vissa som nattar samtidigt men också sådana som turas om. Vi turas redan om eftersom båda vill få en lugn lässtund med Joel. Hur vi ska göra med syskon får vi se då. Joel är minst 3 år och 7 månader äldre än ett syskon så de kommer ha väldigt olika behov.

Min äldst är 2,5 snart och yngsta är 4 månader. Jag har varit ensam med dom många gånger kvällstid när det ska sovas, mini lvällsammar runt 20.00 och sover sedan till ca 23.00 för sista amningen. Stora tjejen somnar vi allt emellan 19.00-22.00 beror helt på dagen och om hon sovit middag etc etc… nu har vi båda nattat den äldst sen hon slutade ammas oxj hon väljer vem av oss som ska natta när vi båda är hemma och då läser vi antingen saga eller myser eller lyssnar på ett sagoband, ligger alltid med henne i hennes säng tills hon somnat inga problem är jag själv och hon trött ligger hon i soffan tills mini ammat klart och somnat :)

Du har rätt #1 det är ett tag dit och såklart kommer det lösa sig. Men just nu är det så öppet för funderingar, speciellt som igår när dottern somnat på min arm i sängen och jag fick en klump i magen om jag skulle "bli av med" nattningen av henne om hon får ett småsyskon. Eftersom hon somnar så himla tidigt på kvällarna så kan jag ju inte planera att jag ska hinna natta ett småsyskon före det… Men ja, det kommer säkert lösa sig. Vem vet om lillasyskonet kommer bli en kvälls- eller morgonmänniska! 😉

#2 Hm ja det är ju sant. Har jag inte tänkt på… Men det kanske går att natta dem samtidigt? Eller inte från början kanske, men när de båda blir lite större så kan de ju få ligga på varsin arm och höra samma saga/vaggvisor. Men i början blir det svårt, jag tyckte det var svårt att liggamma första månaderna när dottern var liten, så jag är beredd på att jag får sitta och amma ett småsyskon på samma sätt.
När började ni läsa? Läser man saga för en 2åring eller blir det troligt fortfarande vaggvisor?

#3 Okej, det är så svårt att veta hur "stor" en 2 åring är för mig som har liten erfarenhet av andra småbarn. Men ja, en 2åring kanske kan säga själv vad hon vill så svårt för mig att bestämma nu i förväg hur det ska gå till.

Har nojat över samma sak :P även om nr 2 varken är planerad eller på gång :)

Det finns många sätt att lösa det på, och det lär ju också variera i olika perioder. Men det enklaste är väl att lämna bebis till pappan medan man nattar storasyskonet. Annars får väl bebis vara med på ett hörn. När barnen är lite större kan man antingen natta dem tillsammans eller ta ett barn i taget - då kan det äldre pyssla med något / titta på barnprogram under tiden.

Hos oss har vi försökt göra så gott vi kan för att vi båda ska vara likvärdiga föräldrar för barnen (dotter ~9 mån och son ~3 år), i alla avseenden inklusive nattning, och det har lyckats utmärkt åtminstone så här långt. Jag ser själv bara fördelar med att båda föräldrarna kan och får natta barnen; det blir flexiblare för båda, och båda får både sina egna stunder med barnen då man kan ge ena barnet sin fulla uppmärksamhet (under själva nattningen samt då man passar det barn som inte ännu nattas) och egen tid då det andra barnet nattas av den andra föräldern. Själv tyckte jag det var lite sorgligt då det bara var mamman som dög vid nattningen de första 2-4 månaderna i barnens liv, och jag minns hur lycklig jag var när jag första gången lyckades natta dottern själv.  Hon var ca 4 månader då. Med sonen var det inte lika tvärstopp med mig i början som det var med dottern.

En stor skillnad mot att ha bara ett barn är att det känns mycket nödvändigare att båda föräldrarna är hemma kring nattningen, så att den ena föräldern kan passa det barn som ännu inte nattas. Speciellt jag som har flera hobbyer (inklusive ett par band jag spelar i) har märkt av detta tydligt, då det inte alls funnits tid för hobbyerna på samma sätt som tidigare. Frun som har varit hemma hela tiden med barnen har också stundvis haft det väldigt tungt, så min närvaro på kvällen är i högsta grad önskad för att ge henne avlastning, och hon behöver också få komma bort hemifrån lite emellanåt för att orka med vardagen och vara glad. (Vi har ju inte heller några mor/farföräldrar på nära håll som kan ge avlastning). Men det blir väl lite mindre kritiskt med allt sånt här när barnen blir lite äldre får man hoppas, då barnen kan vara delvis på dagis på dagarna och de lättare kan vara med i olika aktiviteter utan att man behöver vara (lika) rädd att de river ner huset när man vänder ryggen till en sekund. 😃

Första månaderna kunde vara lite knepiga men sen yngre var ca 7-8 mån har det inte varit nåt större problem. Kl 19 ger jag kvällsmål medan storebror kollar bolibompa. 19.30 ger jag kvällsmat åt honom o sen går jag o nattar lillebror medan han äter. Borstar tänder o läser, runt 20.30 är båda i säng  Ibland vill äldre äta kvällsmat samtidigt som lillebror o då brukar äldre lägga på pyjamas medan jag nattar yngre. Barnen är 1 och 3 år, äldre blir 4 i sommar. Det gäller bara att hitta en rutin som fungerar  När maken är hemma nattar en yngre o sen går ut med hunden medan andra nattar äldre. Sen finns det gott om tumistid.

Eftersom jag är ensam med barnen varannan vecka så har jag varit den primära anknytningspersonen när de varit små. När andra kom så fick ibland första somna utan att vi låg bredvid om bebisen behövde vyssjas tex. Först läsa saga och sedan stå precis utanför och vyssja. Med andra så var det i stort sett bara jag som kunde natta henne då hon ammades till sömns i 1,5 år. Nu blir dom 3 och 5 år i sommar och vi läser saga och nattar alltid i sängen tillsammans. Varannan vecka bara jag och varannan vecka när deras pappa är hemma tar han nattningarna oftast 6 kvällar av 7. När som helst kommer 3an så då kanske det blir lite omstrukturering igen.

#9 hur tog storasyskonet det när du behövde stå utanför och vyssa bebis? Nu ammar ju jag också men har läst att smaken på mjölken ovh tillgången kan göra så att det ammande barnet slutar amma under en graviditet… men jag förutsätter att hon kommer vilja fortsätta amma och att jag sen kan tandemamma barnen. Men jag tänker: en tvååring kan väl inte förstå innebörden av att behöva vänta om jag behöver söva ett småsyskon före jag kan amma med henne?

#10 en tvååring förstår massor :) Elva blir två om 3 månader och hon är helt på det klara med vad vänta betyder. Ex idag var vi ute i trädgården och jag skulle hämta lite verktyg. Frågade om hon skulle följa med in och hämta. Nej Elva vänta, blev svaret. Sen fortsatte hon med sitt och struntade i mig. "Mamma hämta", då vet hon att hon får vänta en stund och det är aldrig något konstigt.

Jag har 20 månader mellan mina. Vi sammsover så jag må mig bara mellan båda och gjorde de vi brukar göra. (Läser saga osv) Nu går den lilla och lägger sig tidigare så då tittar storebror på Bolibompa 😀

#10 Jag ammade storebror när lillebror blev till, fortsatte de första fem månaderna av graviditeten men sen sinade mjölken nästan över natten när storebror var runt ett år. Och han tappade också intresset lika fort. Sen kom lillebror och hängde i bröstet dygnet runt första året så då var jag väldigt tacksam att det där med tandemamning aldrig blev ett alternativ fast jag funderade på det. Och jag instämmer med Sarah, en tvååring förstår väldigt väl. Sen om hen lyssnar är ju en annan sak dock :p Är jag själv med barnen så nattar jag dem dem samtidigt, vi samsover och har gjort hela tiden. Lägger mig mellan dem och så pratar vi om dagen eller lyssnar på musik. Försöker ibland läsa saga och har gjort sedan äldsta var nyfödd men ingen av dem har tålamod att lyssna än. De bara pratar om annat, bläddrar i boken och avbryter så det där får vänta ytterligare. Är maken också hemma så tar vi var sin och nattar samtidigt. Till höst kommer en trea och då får vi väl se hur det funkar. Vi får kvällspigga barn och att natta två busiga ungar med en eventuellt högljudd bebis bredvid lockar inte :p

#10 det är bara att prata mycket om det utanför situationen. "Bebisen måste somna först så att jag kan lägga mig bredvid dig sedan, om inte bebisen sover kommer hen säkert gråta och då är det svårt att somna" tex

Det låter ändå väldigt hoppfullt! Självklart så kan jag ju inte förutbestämma hur det blir, men det känns ändå lite tryggt att höra era erfarenheter. Och även om jag hoppas kunna tandemamma så får jag se hur det blir när vi nu kommer dit. 

På ett sätt så ser jag fram emot att vår ettåring ska sova i längre sträck än vad hon gör idag, även om nattamningen fungerar smärtfritt och jag tycker att det i vår familj fungerar jättebra att söva om henne på natten med att ge bröstet så vore det såklart skönt med mer sammahängande sömn. Ser inte fram emot den dag där ev mjölken sinar före hennes vilja att ha den … Men men, tänker inte vara orolig i förskott - det kan ju gå smidigt lika gärna.