Annons:
Etikett01-allmänt-om-barn
Läst 853 ggr
tlover
2017-04-21 18:44

Har du särbegåvat barn?

Hej

Nu är ju min dotter just nu så liten att vi inte med säkerhet kan säga att hon är särbegåvad men då både jag och min man är särbegåvade (även om min man är mer begåvad och därför har det påverkat honom mer negativt) och hon är nyfiken, har lätt att lära osv så är hon med största sannolikhet särbegåvad.

Då svensk skola inte alls är bra för särbegåvade utan dom antingen "bara" inte når sina potential (som jag) eller i värsta fall anses dum, anses ha diagnos (ofta ADHD) eller liknande (som min man) så känns det som att mer kunskap i ämnet skulle vara bra.

Har du ett särbegåvat barn? Hur gjorde ni för att skolan skulle vara stimulerande? Andra tips om särbegåvade barn?

l'm back

Annons:
[postmortum91]
2017-04-21 20:57
#1

Man är inte dum för att man har adhd. Vad exakt innebär "särbegåvad"?

Loris M
2017-04-21 21:20
#2

#1 Måste du fråga det så visar det bara att skolan har dåliga kunskaper om och beredskap när det gäller särbegåvade barn. Du jobbar som lärare om jag inte minns fel?

tlover
2017-04-21 22:01
#3

#1 "Man är inte dum för att man har adhd"

Nej men min man ansågs vara båda och många andra särbegåvade anses vara antingen en av dom eller båda.

"Vad exakt innebär "särbegåvad"?"

Tyvärr är det väl inte så många som vet om detta vilket är en anledning till svårigheter i skolan för särbegåvade barn.

Särbegåvning är när man är särskilt/ovanligt begåvad, ofta syftar man på IQ* men det kan även vara inom musik eller sport.

Problemet för särbegåvade barn i skolan är att barnen inte blir utmanade så dom har urtråkigt. Det som tar andra barn hela lektionen eller flera lektioner tar kanske 10 min för ett särbegåvat barn eller så kanske barnet redan vet det. 

Detta kan leda till att barnet börjar strula och vara busig (och utreds för ADHD eller liknande), blir apatisk (och struntar i skolan tex) m.m.

Skolan som den är nu är förödande för särbegåvade barn, vissa särbegåvade barn hamnar till och med i särskola för att dom är så missförstådda.

Om #2 har rätt och du är lärare så måste du faktiskt läsa på om särbegåvning, har du en klass på 20 elever är det inte alls omöjligt att du har en särbegåvning i klassen (och även om du inte är lärare så kan det vara värt att läsa på för någon särbegåvad kommer du nog att stöta på)

* Många räknar bara hög intelligens som särbegåvning och inte särbegåvning inom tex musik

l'm back

[postmortum91]
2017-04-21 22:53
#4

#2 Det är alldeles för lite i utbildningen om diagnoser och dyl. Det läggs mer på specialpedagogernas utbildning. Jag har mycket kunskap om autism-spektrat, men det har jag lärt mig själv och inget alls i min utbildning. Så ja, det borde vara mer av det. Dock borde du se det som positivt att jag vill veta mer. 

#3 Jag har säkert det i min klass, men där kan jag garantera att det handlar mer om brist på resurser, så som tid och lärare. Vi har barn i min klass som behöver extra stimulans i många områden men tyvärr finns inte den planeringstiden att kunna anpassa efter alla elever som man vill. All tid läggs på all jävla (ursäkta språket) kartläggning som bara blir mer och mer, och alla kurser som läggs på planeringstiden. + alla andra ärenden, som att skriva orosrapporter eller liknande för alla situationer som uppstår varje dag. All planering om en kollega är sjuk, måste vi sitta och planera hela dagen efter det, allt detta tar VÄLDIGT mycket tid från planering. Jag hatar det, då jag sökte mig till läraryrket just för att kunna använda min kreativitet och mångsidighet i undervisningen. På min VFU var jag en SKITBRA lärare, för då hade jag all tiden jag behövde att kunna utforma lektioner så de passade alla och kunde bemöta allas behov. Nu i arbetet går man dagligen och känner sig otillräcklig.

[postmortum91]
2017-04-21 22:56
#5

tillägg: Vi läser OM extra anpassningar på jobbet, på den tiden vi skulle behöva för att GÖRA dem. Det tar av den tiden som behövs. Hoppas ni förstår hur jag menar. Vi läser jämt om hur vi ska göra allt bättre, men i själva verket är det tiden vi behöver. Så det blir en ond cirkel av det.

tlover
2017-04-21 23:01
#6

#4 Specialbegåvning är inte en diagnos, problemen som uppstår, om problem uppstår är för att omgivningen inte fattar eller inte passar.

Får man inte vidareutbildning (helgkurser el dyl) som lärare? (om inte snacka otillfredsställande jobb, kanske är det tur att jag är jättedålig på att lära ut)

I min hemkommun har dom börjat ha hjälp"lärare" (minns ej vad det heter). Det är alltså vuxna som inte är lärare som ska hjälpa till i klassen. Kanske är det något som skulle underlätta? (Jag har ju däremot inte sett sånt personligen, kanske är det bara ett sätt från kommunen att komma runt att lärare måste vara lärarutbildade)

l'm back

Annons:
tlover
2017-04-21 23:04
#7

#5 Skulle det inte gå att utnyttja tekniken? Att särbegåvade barn kan få följa mer avancerade mattekurser virtuellt när dom andra barnen har enklare matte tex? Det borde inte öka personaltrycket så mycket men skulle hjälpa särbegåvade barn enormt mycket

l'm back

tlover
2017-04-21 23:07
#8

Själv sitter jag nu och läser på sidan begåvadebarn men jag bör nog sluta, jag blir mest ledsen och arg över att jag själv inte fick den hjälp som jag borde ha fått. Hade jag fått det så hade jag kanske gått klart gymnasiet (för mig gav det inte riktigt studielust att läsa samma matte 5 år i rad! Dessutom så lärde jag mig inte att studera för att jag kunde få minst VG på prov utan att studera så varför studera?

Inte för att betyg är så viktigt egentligen men folk tro ju man är dum om man inte gått ut gymnasiet)

l'm back

MikaelaS_
2017-04-21 23:30
#9

#8 var tvungen att läsa lite på den sidan och mer eller mindre varenda punkt stämmer in på vår äldsta son, tre år gammal. Har snubblat över termen särbegåvad innan men ärligt talat inte lagt så stor vikt vid det, tycker det är lite överdrivet på ett sätt. (Kommer ett Men här strax) Vissa lär sig snabbare och har bättre minne bara t ex. Jag själv har alltid fått högsta betyg utan att göra något alls nästan och det var ju skönt. De allra flesta punkter stämmer in på mig också. Men aldrig att jag skulle kalla mig själv särbegåvad :o Det hade jag tyckt var pinsamt faktiskt. Jag har haft det lätt för mig snarare. Dock, och här kommer mitt Men, så blir det absolut något annat när det gäller ens barn och även om jag inte tänker gå runt och kalla sonen särbegåvad så är det något jag ska ha i åtanke inför skolgång senare. Minns själv hur trist det var att bli färdig snabbt och sen sitta och glo på lektionerna. Så det är ju helt klart värt att läsa på om och ha lite kött på benen. Sen kanske sonen bara är tidig och det jämnar ut sig med åldern :)

[postmortum91]
2017-04-21 23:52
#10

#6 Jag vet att det inte är en diagnos, därför jag skrev "diagnoser och dyl".
#7 Visst hade det hjälpt, men då ska man ha tiden att planera in konkret hur man ska lägga upp det. Det är där det brister. Tiden finns verkligen inte. Jag förstod inte att det var sådan brist förrän jag själv började jobba inom skolvärlden. Politikerna har lagt in så mycket som inte hör till själva undervisningen nu så det finns knappt planeringstid över. Vi hade behövt administratörer som hade suttit och gjort allt pappersarbete och administration samt få göra det vi gör bäst, att lära ut.

tlover
2017-04-22 08:23
#11

#9 det kan ju slå helt fel om man inte "gör något" så det är ju bra att uppmärksamma det redan nu. Tex så gick varken jag eller min man ut gymnasiet, för hans del i princip bara pga särbegåvning och jag till viss del pga det. Jag skulle nog aldrig kunna studera vidare heller eftersom jag aldrig lärt mig att studera, jag gjorde ju proven och fick rätt helt enkelt. Det är först nu som någon lärare / rektor fattat att min mans problem är särbegåvning (efter att han gjorde klart hela terminens arbete på 1 mån). Inget av det ovan hjälper ju ens självkänsla Jag blev tipsad om gcp i en annan tråd om särbegåvning, dom har gratis föreläsningar om särbegåvning. Kanske något att kolla in. #10 var ligger en administrativ persons lön jämfört med lärares? Kanske skulle det gå ekonomiskt med nån /några "sekreterare" per skola jämfört med det skolorna i min hemkommun gör

l'm back

Sarah
2017-04-22 14:54
#12

Vi är inte särbegåvade, men både jag och killen är smarta och har väldigt lätt för oss. Hur vi har blivit uppmuntrade har dock gjort hela skillnaden för hur vi använt vår förmåga. Jag har blivit uppmuntrad och utmanad. Fick extra matteböcker redan från 1an, extra att läsa direkt. I högstadiet fick jag läsa in gymnasiematte osv. Min pappa har även pushat mig just med matten, sen innan jag började skolan, för att han märkte att jag tyckte det var kul. Gymnasiet var inte pushande på teoretiska ämnen och jag skolkade 50%. Gick ändå ut med höga betyg för att jag gjorde alla inlämningar och prov och fick mvg på allt. Killen har precis lika lätt för sig, men varken skola eller föräldrar har pushat honom. Istället är han curlad av sin mamma och användes som hjälp till kompisarna i skolan. Han har höga betyg men har inte lärt sig att utmana sig själv. Idag är jag forskare i nationalekonomi och han jobbar på ett jobb där ingen utbildning behövs. Han har hoppat av 2 program på kth, för att han inte fått med sig ngt driv eller studievana. Jag har istället pluggat och jobbat heltid samtidigt och sedan doktorerat. Killen har läggningen där samma väg hade varit perfekt och enkel om han fått mer stöd som ung. Inte sagt att det är ngt fel på hans jobb, men han är fel person på den platsen. Uppmuntran och utmaningar gör hela skillnaden för vart barn hamnar som vuxna. Det är tragiskt att alla inte blir sedda ordentligt. Vår dotter har absolut väldigt lätt för sig och jag hoppas att vi kan ge henne samma förutsättningar som jag fick.

Upp till toppen
Annons: