Sovning 13 månader
Har en liten kille som har haft relativt lätt för sig att sova. Strax innan jul få han för övrigt blev 1 år började han vakna med ett vrål på nätterna. El somna vid sju vakna och somnade inte förr än elva. Under julen fick han öroninflammation på båda öronen vilket innebar ingen sömn alls för mig el min sambo. Efter penicillin var han pigg igen men natt problemen kvarstod. De har blivit lite bättre med olja och en banan i gröten för välling total vägrar han. Att gå upp sjutielva tusen gånger på natten för att ge han nappen el en slurk vattten har blivit en vana de senaste veckorna. Gör vi inte de blir de gallskrik vilket resultera flera timmars jobb för att sova. Jag vet att så här är livet som småbarns förälder. Jag älskar honom över allt annat men jag är sååååååå sjukt trött. Ååå trött på dessa utvecklingsfaser!!! Är de nån fler som känner igen sig när de gäller 13 män?? Annars behöver jag bara pepp och ja en stor tröstande kram skulle sitta fint!! / trötta mamman
Efter sjukdom och liknande kan närhetsbehovet blivit större. Istället för att gå upp varje gång kanske ni ska prova att ha honom bredvid er i sängen så att ni kan fixa nappen/ge vatten utan större ansträngning och istället få mer sömn? Vi samsover fortfarande och våra barn är 2,5 och 4,5 år gamla. Väldigt praktiskt om de blir sjuka/vaknar/behöver något. Minsta har ett väldigt närhetsbehov och vill ha sin hand på mig om hon vaknar till.
Sajtvärd på Iller.ifokus
Kan bara hålla med :) Hellre en spark i ansiktet någon gång då och då än att måsta kliva ur sängen för att trösta ett barn som hinner väcka sig själv flera gånger per natt. Gnyr de när man samsover hinner man ge vatten eller en kram innan de vaknat till. Vi har alltid en flaska i sängen så att det finns redo när hon håller på att vakna till.
![[GråHäxa]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vi skulle nog inte överleva utan samsovning tror jag :P Vi har har fått en del krångel med sömnen sedan vår dotter var sjuk strax före jul. Hon sover mycket mer oroligt nu och känner med engång om jag går ur sängen. (Det kan iof vara den mytomspunna separationsfasen med eftersom hon är ca 9 1/2 månad. Hade vi inte samsovit så hade jag förmodligen gått upp sjuttielva tusen gånger per natt med. Jag har iaf lärt mig att virka i mörkret så att jag har något att göra när jag ligger här 😁
Vi samsover halva natten ungefär. Joel kommer till vår säng när han behöver och får sen stanna resten av natten. Är han sjuk sover han oftast hela natten i vår säng.
Jag skulle gääääärna samsova men de vägrar han med:-/ tar jag han till vår säng skriker han eller står och busar. Så de har jag försökt med:-/
Våran grabb fick också liknande problem vid ca 10-11 månaders ålder. Han kunde vakna 3 ggr per halvtimme osv. Det som faktiskt hjälpte oss va samsovning som han vägrat innan. Förut lekte han bara i vår säng och vägrade sova men det vände i samma veva som dessa jobbiga nätter började så nu sover han första halvan av natten i sin säng och sen resten med oss :)
Jaa man kanske skall försöka iaf märker ju om han busar:-) de är väl bara de att kommer han till de stadiet så tar de längre tid att somna om för honom. I och med att de är var och varann natt så är alla minuter viktiga för sömn:-) tack alla glada för era tips!:-)