Vår son satt rätt mycket i gåstolen. Jag frågade min bm om den omtalade gåstolen, hon sa att det enda man skulle tänka på var att se till så att barnet har hela foten ner i golvet, eftersom det annars blir fel om de traskar omkring på tå. Nu har vår son börjat gå så smått och när han går med sin lära-gå-vagn så går han ibland på tårna, men när han går själv sätter han ner hela foten.

Vi har en sån där man sitter i en tyggunga och så är det en ram runt omkring. Den har inte varit så jättepopulär här men periodvis kanske 5-15 min en eller max två gånger om dagen. Bitringen som sitter fastmonterad var mest populär :)

Min son älskade att stå och senare gå i den så han kunde röra sig trots att han inte kunde gå och inte kröp.

Har använt vår till båda barnen, mest med storebror. Lillebror blev mest omkringknuffad av storebror och det var inte populärt. Men storebror började gå innan ettårsdagen och började strax därpå både springa och hoppa. Bör tillägga att han dessutom är född med höftledsluxation och spenderade sina första sex veckor i skena. Har absolut inte märkt att gåstolen skulle ha negativa inverkan, snarare tvärtom. Att barn går på tå är förövrigt varken ovanligt eller fel innan två års ålder, men jag köper absolut att de ska nå ner med hela foten :)

Vår dotter fick en runt 5-6 månader (tror jag), och hon satt i den flera gånger dag men det hindrade inte henne att gå tidigt för det. Jag tror bara det är viktigt, som #1 skriver, att de ska gå med hela foten.

En mycket ledsen och frustrerad 8-månaders blev världens gladaste den dan jag tog fram gåstolen! Den är av en gammal modell med fyra stålben och en liten "tygbyxa". Rullade lätt både inne och ute och enkelt för lillen att lyfta den över trösklar, stenar, rötter och upp ur kaninhål(!).
Kunde t.o.m. leka tafatt med storasyskonen. Hej vad det gick!

Den användes mer och mer tills den inte behövdes längre, när han var 11,5 månad, gick mycket tidigare än sina äldre syskon.

Liiite dåligt samvete hade jag eftersom jag läst om hur viktigt det är för barns utveckling och rumsuppfattning att de kryper, men efter dryga 20 år kan vi inte se att han fick några men av just det.

Om man använder sitt förnuft och iakttar sitt barn så märker man nog vad som är lagom och hur de mår.

#4 t.o.m fram tills 3 års ålder. Sen brukar det lösa sig automatiskt. Hör till motoriska utvecklingen. :)

Hm, två år säger de här. Men de kan ju knappast dra någon knivskarp gräns, ungar är ju så olika :)

#8 nä, och sen vad de säger och när man sätter in stödinsatser är också olika saker.

#9 Ja, absolut. Lite marginal måste det ju finnas :)

Vi hade också gå-stol som han började använda runt 5-6 månaders ålder. Han satt sällan längre perioder åt gången men var verkligen överlycklig varje gång han fick springa runt i den. Han började gå med stöd runt 6-7 månader och vid 10 månader var det redan full fart utan stöd.

Har också använt gåstol fast mycket sparsamt. Det negativa är förstås att det hämmar den naturliga motoriska utvecklingen och att jag har sett att barn som använt gåstol mycket lärt dig att gå men inte att ställa sig upp och sätta sig ned utan de ramlar lätt eller helt enkelt bara kastar sig åt sidan. Mina barn har båda gått vid drygt 10 mån men båda har lärt sig att ställa sig och sätta sig från början.