Jag tycker nog att det är rätt att det är beroende på inkomst. Sen säger jag inget om gränsen, men som det är nu så är barnbidraget bara ett extra sparande för många föräldrar. Det blir så ojämt för barnen då de ska börja sina liv som vuxna. De föräldrar som behöver de pengarna kan inte ge det som en klumpsumma sen, vilket ex vi förmodligen kan göra. Vi sparar bb varje månad och E kommer få de pengarna då hon en dag vill köpa ett boende eller liknande. Visst, ekonomiska förutsättningar är aldrig rättvisa, men det här är ju ett skattefinansierat sparande för många.

Låter som en bra idé, barnbidraget är inte till för att man som förälder ska få ha sina pengar för sig själv samtidigt som barnen ska få aktiviteter betalda, då hade det heter aktivitetsbidrag. Barnbidraget, har iallafall jag fått för mig, är till för att föräldrar ska ha råd att köpa mat, blöjor och kläder till barnet, ett bidrag till barnets grund för välmående. Tjänar man över en viss summa pengar så kan jag tycka att ja, man behöver inte bidraget för att barnet ska må bra. Då kommer nog sannolikt nästa argument från de som skiter pengar "men jag har mer utgifter än dig som tjänar mindre". Ja, du får helt enkelt göra som oss i arbetarklassen och prioritera lite, helt enkelt. Jag tycker att ett bidrag som vi skattebetalare bekostar ska göra nytta och fylla en funktion, inte dryga ut kassan så man kan leva lite extra gott.

Håller med er andra. Barnbidraget borde vara inkomstbeprövat. Jag är en person som blir provocerad av att mycket ska ha mer.

Jag tycker det är bra! 

Det blir ju lite orättvist, då somliga kan spara hela barnbidraget medans andra behöver alla ören att vända på. Då båda barnen kommit upp i myndig ålder så har det ena barnet körkort och insats till lägenhet, medans den andra inte får samma chans till start av vuxna livet. 

En ensamstående mamma som mig kommer ju aldrig ikapp två styckna med arbete. För får jag löneförhöjning, så sänks bostadsbidrag och dagis/fritids höjs. Så slutresultatet är alltid plus minus noll jämnfört med innan. Man kämpar sig blå för barnet ska få samma förutsättningar som alla andra, men det går liksom inte hur man än sliter. 

Tycker absolut barnbidraget ska vara inkomstgrundat.

Det kan vara en bra idé men isåfall en flytande skala, så att man får barnbidrag i proportion till sin inkomst, blir konstigt om man får 100% under 50000 och sen 0% över 50000. Men å andra sidan skulle en sån här förändring innebära en massa behov av administration och lönerapporteringar HELA tiden. Många har ju inkomster som förändras varje månad. Nej, när jag tänker på det så tycker jag nog ändå att vi ska behålla det som det är. Vi behöver inte mer administration och det är ju ändå höginkomsttagarna som betalar mer i skatt och alltså får mindre tillbaka i form av barnbidrag relativt sätt. Barnbidraget är som ett monument över att vi är ett barnvänligt land och vill gynna alla familjer. När barn blir tonåringar är det ju också vanligt att de får hela barnbidraget som månadspeng och får sköta sina egna klädköp m.m. och det är ju en fördel att summan är lika - och det skulle vara jättedumt om tonåringar börjar jämföra hur mycket deras föräldrar får i barnbidrag, det är verkligen inget de ska ha en anledning till att diskutera med varandra.

Om man vill jämna ut skillnaderna mellan fattiga och rika finns det så många andra sätt att angripa det på, inkomstskatt t ex.

Om det står mellan att vi alla ska skatta på barnbidraget eller inkomstgräns är valet inte svårt för mig. Finland funderar även på medborgarlön och då kan de som jobbat administrativt med bidrag istället utreda barnbidragen. All info finns ju egentligen redan i systemet.

Vad spännande att Finland funderar på medborgarlön! Hittade denna artikel om det nu http://www.dn.se/ekonomi/medborgarlon-provas-i-finland/

Men vilken låg ersättning på 7500 kronor!? Men det kanske krävs för att förslaget ska godkännas av en majoritet till en början.

Tycker det låter ganska logiskt för Finland att utreda barnbidragen i samma veva i så fall. Men för Sveriges del tycker jag vi ska låta det vara, men jag hoppas vi går i era fotspår vad gäller medborgarlön - då kan barnbidraget också få komma upp på agendan.

#7 ja 7500 är ganska lite men mycket mer än de 3000kr man får när man är vårdledig med barn. För den summan skulle jag kunna jobba halvtid. Så jag håller tummarna :)

#8 Du lär ju få vänta många år dock. :) 7500 är snäppet mer än vad jag får nu i sjukersättning. Det går ju bra när man är gift (som jag är) med någon som arbetar, men hemskt om man är ensamstående, med eller utan barn.

#8 jag har många år på mig att vänta också. ;)

Barnbidraget är till barnet , jag vet inte om jag skulle tycka om det. Det är tillägg för just barn. Oavsett inkomst. Jag har öppnat konto och har sparat till våran dotter barnbidraget går direkt till hennes konto, gjort det sen hon föddes.

#11 poängen andra gör är ju att vissa kan göra så, spara pengarna och ge till barnen när de är vuxna. Skattebetalarna ger i princip en handpenning till medelklassens och överklassens barn. De som inte har den typen av inkomst, att de kan lägga undan, måste använda barnbidraget under uppväxten. Deras barn har får inte en kvarts miljon då de är vuxna. De växer upp med andra förutsättningar och de börjar sitt vuxenliv med sämre förutsättningar. Medelklassen och speciellt överklassen kan spara åt sina barn utan att det är skattebetalarna som gör det åt dem.

Jo jag vet men har åsikter om det.

Barnbidraget tillkom väl just för att försöka jämna ut skillnaderna lite? Så att alla hade mat hela månaden? Är inte så insatt i barnbidraget historia. Vi sparar åt Joel ändå. Men vi kan inte sätta undan de 96e vi får varje månad. Eller jo, vi kan men då blir det nudlar resten av månaden. Här ska också tilläggas att Finland är dyrare att bo i, på flera sätt.

#11 överklassen är ju också skattebetalare!? Så de betalar sin egen förmån i form av barnbidrag. Jag tycker ändå det är något jämlikt med att barn inte bedöms utifrån sina föräldrars inkomst när det gäller barnbidraget. Som sagt om man vill minska höginkomsttagares ekonomiska utrymme kan man göra det ändå.

#15 fast barnbidraget är väl inte till för att man ska kunna spara pengar tills barnet är mynidgt utan för att alla barn ska ha samma rättigheter till mat och kläder, eller har jag fel? Det finns ju massor som man betalar skatt för men inte utnyttjar, att höginkomsttagare då inte får nyttja barnbidrag ser inte jag som något konstigt, jag nyttjar varken skola eller barnomsorg men ändå får jag betala för det, inte gnäller jag för det. För mig bör bidrag som jag är med och finansierar gå till de som behöver, inte till de som vill ha en extra guldkant i vardagen eller till ett privat sparande.

Först tänkte jag att det var en bra idé men då läste jag #5 och insåg att det inte är en så bra idé.

Det är nog med tjorv för oss som har varierad inkomst (även om den är låg), det blir massa administrativt (och därmed dyrt) arbete etc.

Jag tror nog att det finns bättre alternativ även om det hade varit bra i en värld där alla har fast inkomst varje månad.

Jag är emot det att det ska beskattas, och också emot att införa en inkomstgräns för det också (om den inte ställs väldigt högt, vid t.ex. 80-100 000€ i total årsinkomst för båda föräldrarna), främst eftersom lönebeskattningen är så kraftigt progressiv som den är här i Finland och äter upp det mesta av varje löneförhöjning man får om man har tur. Progressiviteten är densamma även om man mer eller mindre helt ensam försörjer både sambo och barn, som jag gör för närvarande. Håller med Thiah om att vårdbidraget på ca 300 euro (som min sambo också får) inte räcker så långt precis. 

Vi både använder och sparar barnbidraget vi får. Hälften sätter vi in på sonens konto, och hälften sparas på sambons brukskonto för att användas för t.ex. klädköp och andra mindre utgifter.  Större utgifter för saker till honom betalar vi med pengar från hans konto. Hittills (han fyller 2 i morgon) är beloppet på kontot ganska blygsamt, trots att jag satt in ett ungefär lika stort belopp som hela barnbidraget varje månad. Hela barnbidraget kommer alltså till användning, men vi har ändå som mål att det på kontot i slutändan ska finnas ett lite större belopp, som vi kan överlåta till honom när han blir myndig, dock med önskemål för hur det får användas. Ser inget fel med det, tvärtom tycker jag att det är viktigt med en liten bottenkassa när man börjar sitt vuxenliv. Önskar att jag själv haft en sån då jag plötsligt måste stå på egna ben. Föräldrarna har mig veterligen aldrig idkat nåt sparande förrän på lite äldre dar, och jag gled snabbt ner i en jobbig skuldspiral när jag började arbeta, mycket för att jag inte hade en enda cent i besparingar och fick i princip inget finansiellt stöd alls hemifrån heller. Jag är ute ur skuldspiralen sen några år tillbaka, men dyrt blev det och jag vill undvika att mina barn (andra är på kommande) ska slippa uppleva detsamma.