Jag struntade i vilket kön det blev. Den enda förhoppning jag hade var att hen skulle vara frisk.

fick inget barn… men det var 3 flickor…

Jag har ju inre fått vårt barn än och ultraljud är ju inte 100% säkert men jag bryr mig inte.

Att få en flicka har väl sina fördelar (generellt) och att få en pojke har väl sina fördelar (generellt)

Vi hade "önskat" en flicka men blev inte ledsna över att det var en pojke om förstår vad jag menar. Skulle aldrig bestämma kön artificiellt på något sätt och inte heller skaffa flera bara för att få en flicka.

Egentligen kvittade det, men visst hoppades jag lite på en tjej. Var dock helt inställd på att det skulle bli en kille och blev lite paff när det kom ut en tjej trots allt :) Nästa barn får gärna bli en kille, skulle vara kul att ha "en av varje".

Jag önskade mig bara friska barn, och det verkar jag hittils ha fått. 

Jag tillhör en av dem som anser att man ska vara glad över det/de barn man får. Vissa kan inte ens få barn, vissa förlorar sina barn för tidigt.

Både jag och sambon hade en försiktig önskan om pojke, och det verkar vi få. Självklart skulle en tös vara lika välkommen, vi skulle bara oroa oss lite extra i tonåren 😃

#6 tror vi alla som skriver här är glada över att få de barn vi får fast man kanske önskat sig ett annat i början.

Jag anser att man har full rätt att vara ledsen om man väldigt gärna ville ha ena och fick det andra. Det betyder inte att man inte älskar det barn man faktiskt fick. 

Jag tror många har en önskan, och dessa kanske skäms om de känner sorg över att de blev andra sorten. Rädda att bli felaktigt dömda. Klart alla vill ha ett friskt barn.

Vi har inte brytt oss alls om kön! Vi var mest glada över att öht kunna få barn, nu har vi en flicka och alla går runt och säger "Visst hoppas ni på en pojke nu?" Hoppas, och hoppas, jag hoppas det är friskt barn. Sen vore det kul med en av varje men det har ingen som helst betydelse.

#6 Fast bara för att man håller tummen lite extra för ett visst kön så innebär ju inte det per automatik att man skulle bli missnöjd om det blev det andra könet! Jag var som sagt helt inställd på en kille och var inte ett dugg ledsen över det, var bara glad över att vi äntligen skulle få bli föräldrar. Att det sen faktiskt blev en tjej ser jag mest som en liten bonus. Skulle det ha blivit så att jag skulle sitta här med 2 pojkar om ett par år så skulle jag inte vara ett dugg besviken över det.

Jag ville ha en flicka och blev övertygad om att det var med pga olika skrock som stämde. Ut kom en snopp och jag var lika nöjd.

Ville och ville, ville egentligen inte ha ett speciellt kön. Önskade bara det där uppenbara, att barnet skulle vara friskt. 

Men, någonstans inom mig fanns en känsla av att det är meningen att vi ska vara föräldrar till en pojke. Och den känslan blev jag inte av med hur mycket jag än föreställde livet med en dotter (inte för att det är någon jätteskillnad men jag tror ni fattar). 

Nu med nr två så finns det en pytteliten tanke på att det skulle vara kul med en dotter men den där envisa känslan av att vi är "pojkföräldrar" finns där även denna gång..

Däremot så trodde jag innan UL att det skulle vara en kille men enligt UL så är det antagligen en tjej. Men jag satte inte värde i det, jag bara trodde att det ska bli en pojke eftersom min man bara har (levande) bröder.

Innerst inne ville jag ha en flicka men jag hade på känn hela graviditeten att det varen pojke o ut kom oscar. Det blev kärlek vid första ögonkastet o flickdrömmarna försvann.

Jag såg alltid framför mig att få en son och blev väldigt glad när jag fick en. Men jag hade vart lika glad för en tös är ju klart! Jag var så glad efter rul att det faktiskt låg en bäbis där som såg ut att må prima.

För min del spelade kön ingen roll alls faktiskt. Absolut första känslan var att det låg en pojk i magen (det sa jag redan innan pluset) och det stämde. Om det varit en tjej hade vi varit lika glada för det!

Vi har en av varje, så ja jag är nöjd. Men jag bryr mig inte ett dugg om könet, hade det varit två flickor eller två pojkar så hade jag varit lika nöjd för det. Allt jag ville ha va två friska barn, sen att det inte blev så helt och hållet spelar mindre roll nu, det är inget som märks på dem.

Jag längtade efter en flicka och sörjde lite efter förlossningen när jag fått en pojke, trots att jag samtidigt var glad för den friska lille gosse vi hade fått. Men det är ju inget som håller i sig sedan, nu kan jag inte ens tänka mig hur det skulle vara att ha en liten tjej här hemma istället, min lille kille är ju perfekt på alla sätt och vis såklart, bästaste killen nånsin. ;)

Jag har alltid trott att jag och min sambo bara skulle få tjejer (av någon anledning) och hittills har vi ju fått 2 tjejer, så hade nog blivit lite paff om det kom en pojke, men definitivt inte besviken. Nu kom det en tjej till, vilket jag var mest inställd på.

Sambon ville gärna ha en pojk vet jag, men för mig spelade det absolut ingen roll. Det var många som sa "Åh, vad roligt med en flicka!" men jag kände aldrig att jag blev extra glad för att det var en flicka, hade blivit precis lika glad om det vart en pojk :) 

Jag hade däremot av någon anledning föreställt mig att jag skulle bli pojkmamma, men den känslan stämde ju inte.

Nu har jag inga barn, men i framtiden vill både jag och min pojkvän att vi ska få en flicka. Han tror att det av någon anledning är lättare med tjejer än killar. Jag vill ha en flicka, dels för att både jag och pojkvännen bara har bröder och dels för att mina vänner har pojkar. Med det sagt skulle jag inte bli det minsta ledsen om vi istället skulle få en pojke. 🙂

För mig spelar det ingen roll, jag är glad att det inte blev en Alien hehe.. Men det var nån på Tv som typ hatade sitt barn för det blev "fel" kön.. Jag blev helt förskräckt. Märkliga lch dumma människor finns det här i världen.

Jag ville ha tjej först, mest för att det nästan enbart är tjejer i familjen och pojkar kändes så främmande, haha. Men när jag fick reda på kön så brydde jag mig inte egentligen och nu när jag sitter här med min son på 3 månader så är jag bara lycklig att han är frisk och glad. :)

Jag har en av varje, för min del var inte kön väsentligt alls. Men många påpekar nu att jag är lyckligt lottad som fick en av varje, som om jag inte varit minst lika lyckligt lottad med två flickor eller två pojkar 🤓

#25 - Visst blir man irriterad?! Får nästan jämt höra av mamma nu att "visst hoppas du på en pojke nu? Fast det vore ju smidigast med en tjej förstås med tanke på alla kläder…" Eh, jag har massa kläder efter dottern som kommande barn ska få ärva oavsett kön.

Jag ville ha en pojke eller flicka ;) Fick en pojke och nu i efterhand är jag glad att jag fick just en pojke, men det är nog för att han är han och jag hade nog kännt detsamma om jag fått en flicka antar jag :P Jag hoppas på fler barn om några år och kön känns helt oviktigt även då, vilket känns jätteskönt faktiskt :) Det är ju många som gärna vill ha ett kön men inte bli besvilna av det andra såklart men det finns ju också de som blir jättebesvikna om de inte får ett visst kön, vilket känns väldigt tråkigt. Vet om en tjej som försökte få barn i flera år och fick till slut en liten son efter en provrörsbefruktning, tyvärr ville hon väldigt gärna ha en tjej av någon anledning och blev riktigt besviken och ledsen och var nedstämd/deppig länge pga av det. Känns ju jättetråkigt för alla inblandade. Ni som önskar ett visst kön, vad är det som gör att ni gör det. Finns det något särskilt ni känner är bättre med en son/dotter? Observera att jag inte lägger någon värdering i det ni känner, man känner ju det man känner. Är bara nyfiken! :)

#27 Jag önskar en pojke då tjejer i min släkt tenderar att ha en väldigt jobbig tonårsperiod där de mår så himla dåligt, samma sak på sambons sida så vi kände att dubbelt upp vore väl kanske inte lyckligaste lotten i genpoolen om vi skulle få en tjej.  Så min önskan baserar sig på att pojkar verkar må bättre i vår släkt, och jag önskar ju att få ett så lyckligt barn som det bara går, även om jag såklart skulle göra allt för att hjälpa om mitt barn mår dåligt.

#25 & #26 Åh känner igen det, när jag väntade minste sonen så kom många fram och önskade att det var en flicka den här gången. Jag har två pojkar, och har t om efteråt fått frågan om när vi ska skaffa oss en flicka *grr*

främst av allt skulle jag vilja ha barn! punkt! liksom ha ha..

Men om jag hade möjligheten att välja så skulle jag förstås gärna vilja ha av båda könen! Vilken ordning dem kom i spelar ingen roll och skulle det i slutänden bli bara det ena eller det andra skulle jag aldrig älska någon av dem mindre för det.

Däremot skulle jag nog kunna tycka det vore trist att inte få i alla fall en till av det saknade könet också om jag fick förmånen att få flera barn.

Ville ha pojkar men fick två döttrar, älskar dem för det och är verkligen glad över att jag fick döttrar ändå.

Vid första barnet önskade jag inget särskilt mer än ett friskt barn. Fick en flicka. Vid andra barnet önskade jag mig en pojke och det blev det också.

Både jag och frun vill ha en flicka, men vi trodde att det skulle bli en pojke.
Men… se det blev en liten rar och vacker flicka, som hu helt plötsligt nu är nära 24 år. Tänk vad tiden går.
🤦‍♂️

Jag tänkte lite innan barnen kom att det skulle vara lättare med en flicka efetrsom jag tycker tjejer ofta har större möjligheter att få vara som de är. Killars könsroller känns mkt snävare och det känns svårare att fostra en pojke och verkligen få honom att känna att han duger precis som han är oavsett om han bara vill leka med dockor dagarna i ända eller spela hockey.