Annons:
Etikett01-allmänt-om-barn
Läst 862 ggr
mnilep
10/20/14, 1:43 PM

världens bästa mamma!

Fick för mig att skapa en liten snackistråd! :)

Vad har egentligen bra mammor för egenskaper tycker ni? 

Kom att tänka på för ett tag sen vad min egna mamma gjort bra för mig i mitt liv. Bland annat, att oavsett om jag gjort rätt eller fel, så har hon alltid stöttat mig. Antingen i det jag gjort bra, och i det jag gjort dåligt har hon alltid hjälpt mig att komma in på rätt spår igen/förstå att jag gjort fel/det är fel på ett bra sätt. Hon har alltid satt sina barn i förstahand. Oavsett vad. 

Vad har ni/era mammor för bra egenskaper? :)

Annons:
Intehärutandär
10/20/14, 1:48 PM
#1

Min mamma ingår inte i denna kategorin. 

Jag har en son som älskar mig och säger att jag är världens bästa mamma varje dag - så något har jag ju lyckats med under mina 15 år som mor. 

Är alltid närvarande, umgås mycket där vi gör saker tillsammans, pratar om allt, har alltid haft tydliga regler som ger respekt åt båda hållen osv.

PogoPedagog
10/20/14, 2:24 PM
#2

Min mamma har alltid lekt mycket med oss även långt upp i åldrarna. Hon leker faktiskt gärna med oss vuxna barn med:) Mycket äventyrslekar och utklädnad, gärna på nya platser. T.ex kan man vara hemlig spionagent på ICA. Detta är något som mina vänner han avundats mig och som jag ska försöka efterapa med mina barn; Att inte bry sig om vad omgivningen tycker för det är viktigare att leken blir bra.

Ria74
10/20/14, 3:11 PM
#3

Min mamma har alltid funnits där och stöttat när man behövt det. Själv försöker jag vara en så bra mamma jag kan. Leker gärna med dottern och försöker vara den trygga punkten.

#2 Hemlig spionagent på ICA låter ju hur kul som helst. Vad/hur gör man?

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

PogoPedagog
10/20/14, 7:37 PM
#4

#3 Man kan ha lång rock, hatt, solglasögon och en portfölj med viktiga dokument. Sen smyger man runt och ser hemlig ut och viskar kodord till varandra. Eller så möts man vbid mjölken och byter hemliga dokument med varandra och smyger obemärktut ur affären. Till exempel :)

Ria74
10/20/14, 9:40 PM
#5

#4 Haha det där får jag testa när Molly blir äldre. Blir ju lite vardagsäventyr :) tack för tipset.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

[Torpedtass]
10/21/14, 3:25 PM
#6

Min mamma är inte ens värdig att ha som diskussionsämne så hon faller bort.

Personligen lovade jag mig själv innan jag ens skaffade barn att aldrig någonsin bli som varken min mor eller min far och så blev det. Jag ställde in mig på en vision om mig själv som förälder och det är den vägen jag nu går.

Som mamma är jag alltid omtänksam, förklarande, ödmjuk, hjälpsam mm. Gör våra döttrar något tokigt skulle jag aldrig skälla ut dem, snarare fråga dem varför och sen förklara att det är fel osv.

Tex när vår dotter försökte stoppa fingrarna i vägguttagen, jag sa nej och förklarar varför man inte gör så och sen dess har hon aldrig rört dem igen. Samma sak har skett med spisen, kökslådor, kablar, djur mm.

Båda våra döttrar är väldigt mammakära och ska gärna båda sitt i mitt knä samtidigt, krama mig konstant, svansa efter mig mm.

Annons:
CelsiusT
10/21/14, 7:11 PM
#7

Min mamma har nog alltid varit väldigt bra på att få mig att tänka. Hon ställer sådär bra ledande frågor så man får vända och vrida på saker o ting. Hon har alltid stöttat, eller iaf aldrig o-stöttat, även när hon inte trott på det. Hon har alltid kunnat säga något stöttande, även om hon inte alltid hållit med eller trott att det kommer bli bra. Jag sa en gång att jag ville skriva en bok om en grej. Jag inser i efterhand att hon nog inte trodde att jag varken skulle skriva den eller ha samma åsikter då det var tänkt att börja skriva, men hon sa ändå "jag ser fram mot att läsa den". Så jag kände mig stöttad där och då, men inser i efterhand att hon nog inte hade så stor tilltro till att det skulle bli av/bli så bra. Och det blev det ju inte heller ;P Hon har alltid agerat utifrån tanken att vi barn skulle växa i oss själva och bli trygga, starka och självständiga individer. Och det har hon lyckats bra med oss alla 3 tycker jag.

Sen är hon inte perfekt, hon har många brister (vilket jag märkte och blev varse om ju äldre hon blev, jag är lite sladdis så hon orkade nog inte "hålla ihop" lika bra med mig som med mina syskon). Men hon är ändå min mamma.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Challa86
10/21/14, 11:35 PM
#8

Jag säger ofta att jag är världens bästa mamma. 
Jag är helt enkelt bara bäst. 
Jag anser att en mamma som mår bra kan lättare få sitt barn att må bra. 
Om jag som förälder utstrålar självsäkerhet, tycker om mig själv och är mån om mig själv, kommer jag även kunna lära min son att lyssna till sitt eget inre och få honom att förstå att han är värdefull, underbar och älskad. 
Det viktigaste jag kan ge min son är en röst. Och som förälder är en av de viktigaste sakerna att jag lyssnar. 
Barn gör inte som man säger. De gör som deras förälder/rar gör. 
Att vara förälder är något av det roligaste jag upplevt hittills. Jag lär mig något nytt varje dag och får uppleva nya saker med min son varje dag. Han lär mig och jag lär honom och mitt i allt har vi en himla massa kul ❤️

challameow.wordpress.com 

mnilep
10/22/14, 9:35 AM
#9

#8 Jag kan inte mer än hålla med dig i mycket du skriver. Barn gör inte som man säger, dom gör som föräldrarna gör. De påverkas av hur föräldarna mår och hur dem har det såklart! 

Samtidigt som man ska visa att man mår bra och har egna val och egna åsikter så måste man även visa sig känslig kan jag tycka, att man får gråta, att man får och SKA ta tag i saker som inte blivit så bra, som inte är så lätta. Det tycker jag är viktigt, att man tar tag i saker tidigt om de halkat snett. Har sett så många barn när jag jobbar, som granne osv där de håller på att gå utför, mycket på grund av föräldrarna. Ser även i min sambos tidigare dotter att det har blivit tokigt i vissa plan och där hänger ALLT & då kan jag säga ALLT på föräldarna. Hur dem har betett sig, så oavsett om man lever med eller isär så måste man kunna hålla sams & prata & visa detta för barnet. Blir något tokigt måste man kunna samarbeta, likväl hemma i privatlivet som i skolan. Framförallt ta tag i det tidigt.  Från ALLA håll & hjälpas åt. 

Mina funderingar har grundat sig lite i mina grannars barn, hur jag ser vad dom gör både hemma och i skolan… Jag som granne, känner inte deras föräldrar men jag SER & HÖR mer än vad dom kanske tror. Och jag har försökt tidigare när de flyttade hit att påverka och säga åt dem om vissa saker som jag anser varit ärligt talat, farligt för dem och farligt för våra barn att ha i närheten, i början fick vi säga ifrån HELA tiden, men till slut känner jag lite att, varför ska jag ha så stort ansvar för deras barn? självklart bryr jag mig, det är ju barn. Men jag kan inte anpassa mitt liv efter deras… om någon förstår hur jag menar?  Dem har 7 barn, som springer med bara fötter ut på stora vägar, slåss med knivar, på morgnarna har dem stoppat in sig själva och 4 barn i en bil med 3 bälten. Jobbar som städare på skolan där de går och jag ser ju tendenser till både det ena och det andra..

Tycker detta är så jävla fel. Skaffar man barn så ska man väll för sjutton bry sig, göra rätt för sig och för sina barn?!  Jag är så otroligt arg över detta. Kan tillägga att det är fler av grannarna som märkt av detta och vi ska snart flytta härifrån, en anledning är dessa grannar. 

Det brister liksom. Det kommer gå fel för dem. Det säger väll sig självt? 
Tycker detta är praktexempel på hur man inte ska vara som förälder.. 
Det borde inte finnas en anledning i hela världen till hur man kan sätta allt annat före sina barn.

Upp till toppen
Annons: