Testa att tala om för barnet vad det ska göra istället för att lägga fokus på att tala om vad det inte ska göra. Är ofta väldigt frestande att göra något förbudet, som man kanske innan inte visste var förbjudet. Gäller nog alla åldrar, inte bara barn. 😇

Det gör vi redan. Det lyssnar han inte heller på. Sedan finns det vissa saker där man måste få säga ifrån, t:ex när han slänger saker som kan gå sönder eller slåss/bits/rivs. Men ja,  vi kan ofta säga "gör gärna x" istället för "gör inte x" men han lyssnar inte oavsett.

En sak är då säker, det är inte lätt att uppfostra barn. ;-) Personligen hade jag tagit barnet från situationen om den inte fungerade.

Inte alltid så lätt det heller, tyvärr.

När man säger åt ett barn att den Inte ska springa så hör barnet "ska springa".   Helst ska man säga nått helt annat alltså inomhus går vi därför att… men utan att göra förklaringen för lång. 

Han verkar testa er,  om det nu är så att han lyssnar, ler och sen gör det han inte får. Kanske är det samboskapet som märks hos honom? Vissa barn är otroligt känsliga för alla sorts förändringar fast det visar sig efter en längre tid. 

Sen är han i en testande ålder rent allmänt och ibland kan man inget göra än att kämpa vidare. Bestäm er för en metod och håll sen kvar i den. 

Har han på flit sönder saker borde han få en konsekvens som han förstår, alltså på hans nivå. Kanske kan man göra så att har han sönder nått av ert så får ni nått av hans (inte för evigt då). 

Finns en bra bok som heter Explosiva barn som är riktigt bra att läsa. 

http://www.bokus.com/bok/9789144081458/explosiva-barn-ett-nytt-satt-att-forsta-och-behandla-barn-som-har-svart-att-tala-motgangar-och-forandringar/

Distrahera och rikta deras uppmärksamhet mot något annat. Helst redan innan trotset sker. T.ex om du vet att han brukar banka med glaset förösker du ha en trevlig engerande konversation så du riktar hans uppmärksamhet mot annat. Det kräver sjukt mycket energi för att avleda från allt trots vissa perioder men om man kommer ihåg att det går över kan man härda ut:P

Att bara säga nej är som att be om mer trots och verkar inte fungera på många barn.

Går det att prata om det i en annan situation? Fråga varför det blir så här, fråga barnet vad barnet skulle kunna göra istället och vad man som förälder kan göra istället. Kanske behöver barnet bli lyssnat på mer för att lära sig att lyssna bättre själv?

Vi avleder så gott vi kan, och pratar mycket med honom om att han såklart måste få utlopp för sina tankar och känslor, och att han alltid kan säga om något besvärar honom eller om han inte tycker om något vi gör/säger/osv. Men som treåring är det nog väldigt svårt för honom att dels förstå det och sedan faktiskt säga till när det är något han inte gillar/inte vill göra av specifika orsaker.

Vad händer när han gör något han inte får? Vilka konsekvenser blir det? Pratar ni om känslor? Alla barn reagerar på olika saker, men på mitt barn fungerar det bra att säga att någon blir ledsen, tex att jag blir ledsen om du tar sönder den, då lyssnar hon. Det fungerar inte på alla förstås, alla har sina olika saker de reagerar extra bra på. Hot och straff är aldrig trevligt men en rimlig konsekvensen direkt kopplat till agerandet brukar fungera. Tex man får inte hoppa i soffan - barnet hoppar ändå i soffan - då får barnet inte vara alls i soffa . Barnet ritar på väggen - barnet får inte ha pennorna mer den kvällen. Att hota med tec lördagsgodis som är flera dagar bort och inte kopplat till händelsen funkar inte, det är för ologiskt och helt orimligt.

Får han utlopp för sin energi om dagarna? Lagom trötta barn är trevligare att ha att göra med enligt min erfarenhet… :)