Annons:
Etikett06-tonåring
Läst 20373 ggr
Anonym
Anonym
2012-04-13 10:27

13 år och gravid!

Hej!

Nu vet jag inte vad jag ska göra, fick reda på att min 13 åriga dotter är gravid,jag har förklarat för henne att hon ej kan behålla barnet av flera skäl bla:hon har ingen inkomst själv, ett barn kostar mycket, hon har inte tiden med ett barn då hon går i skolan osv, att hon framför allt att hon verkligen är för ung för att bli mamma hon är ju bara barn själv och barn ska inte få barn och en massa andra saker men hon vägra att lyssnar och hon tänker behålla barnet.

Jag frågade även vem pappan var då hon inte har någon kille vad jag vet men hon vägrar att säga det . Jag känner mig hemsk som har låtit min dotter blivit gravid hon får ju inte ens ha sex i den åldern, jag vet verkligen inte vad jag ska gör och hur jag ska få tid att ta hand om en lite bebis till då jag redan har en son på knappt två veckor här hemma. Jag kommer inte har råd, ork eller tid med två barn känns det som och då pappan till den sonen jag har nu lämnade mig när han fick veta att jag var gravid så nu  står
jag här nu med en 13åring som är gravid och en lite son på två veckor, jag mår verkligen inget bra och vet inte vad jag ska ta mig till, snälla hjälp mig
känner mig verkligen hemsk.

Annons:
bellanova
2012-04-13 11:07
#1

Dottern inser väl själv att hon inte kan behålla barnet.Efter ett tag i alla fall Men börja du o beställ tid på UM eller MVC så kan barnmorskan sen skriva remiss till närmaste KK Eller beställ tid på KK direkt Den här situationen är ju inte direkt unik o absolut ingen anledning till att DU ska känna dej hemsk.Viktigt är väl att du är ett stöd till din dotter i en för er båda jobbig situation

Lenore
2012-04-13 13:24
#2

Oj, vilken jobbig situation du/ni är i!

För det första tycker jag att du ska ta kontakt med MVC och be om en tid till en kurator till dig och din dotter. Ni kanske kan gå både var för sig och tillsammans för att få stöd och råd på hur ni går vidare. Familjeenheten på socialförvaltingen kan också vara till hjälp för att planera hur boende, ekonomi, hjälp i hemmet osv om din dotter fullföljer graviditeten.

Försök att släppa skuldkänslorna. Det går inte att ha 100% kontroll över sin tonåring, och det tycker jag inte att man bör ha heller. Fokusera på vad som händer här och nu.

Prata lugnt och sansat med din dotter om hur hon tänker kring allt. Hon vill ha detta barnet och då måste hon också kunna ta ansvar för det med allt vad det innebär. Hur känner hon för riskerna med graviditeten och förlossningen (eftersom hon är så ung öker ju riskerna för både mor och barn)? Hur tänker hon kring föräldraledigheten och skolgången? Var vill hon bo? Kommer pappan att vara närvarande? Kommer hon att hantera vaknätter, krånglande Amning, eventuell kolik? Ekonomin kommer inte heller att vara bra då hon länge kommer att behöva stöd från soc för att klara sig. Vad kommer detta att betyda för barnets uppväxt?
Diskutera igenom allt, få henne medveten om allt ansvar som läggs på en då man sätter ett barn till världen och vilka prövningar en ensamstående mamma får gå igenom. Prata om hur annorlunda allt hade varit om hon hade varit 25 år med utbildning, jobb och lite pengar på banken istället och med en närvarande pappa.
Tänk på att inte vara anklagande, dömande eller försöka pressa henne till abort. Var konstaterande och neutral i förklaringarna. När du tror känner att hon har förstått vad ett barn kommer att innebära så avsluta med att säga att du vill henne och barnet det bästa och att du tror det är en abort. Hon är ung och häsloriskerna är stora och det kan skapa många framtida långvariga problem.

Och sist men inte minst. Lyssna på dottern, få henne att känna sig hörd och att hennes känslor är viktiga. Låt henne veta att du kommer att finnas vid hennes sida och stöttar efter bästa förmåga men att du inte kommer att ta över ansvaret som ligger på henne.

[Moa-]
2012-04-13 20:47
#3

Ja, jag håller med Lenore i denna fråga. Jag brukar ej vara aktiv på denna sajt utan hittade inlägget av en slump. Jag måste dock säga att du kan inte tvinga/hota din dotter till abort, detta skulle troligen förstöra er relation för alltid och även aborter innebär stora risker. (Riskerna med graviditeter är större när du är äldre än när du är ung om jag förstått saker rätt.)

Dock som sagt, enligt mig är det din dotter och hennes ev. partner som har ett beslut att ta, med dig och psykolog/barnmorska som stöd. Som både bellanova och Lenore sa börja med att boka en tid hos en barnmorska, bekräfta graviditeten om detta inte är gjort och nyttja stödet som finns hos professionella barnmorskor/psykologer.

Ladydragon
2012-04-13 22:46
#4

som dom andra redan har sagt försök att hitta någon att prata med

och vad du än gör så försök att inte pressa henne till abort och prata som om det är enda alternativet

är man redan gravid och får höra det så tror jag det blir som en instinkt hos en att då vill man behålla barnet till varje pris Obestämd

jag hoppas det löser sig för er på något vis

Anonym
Anonym
2012-04-14 07:53
#5

Vad många svar, tack så mycket jag har tflera gånger försökt få henne att prata med någon anting med mig eller om hon vill gå själv men hon säger bara atthon inte vill prata med någon att hon vill klara detta själ, jag försöker inte tvinga henne till något jag bara pratar med henne och självkart stöttar jag henne, det har jag sagt till henne och jag har även sagt att jag inte har mölighet att ta hand om det och att det är hennes ansvarmen att jag kommer finnas där, men det verkar som det kvittar vad jag säger hon vill inte lysna på mig.

Det som oroar mig lite är att hon inte vill säga vem pappan är, jag bröjar fundera på att det kanske är någon hemskt som hänt att det kanke inte är hon som har valt att ha sex, men jag kanske bara oroar mig i onödan ,men var gång jag tar upp det med vem pappan är kan jag se hur tårana bildas i hennes ögon även om hon försöker verka tuff och säger att jag inte har med det att göra.

Jag försöker att inte tjata om detta och försöker vänta på att hon ska vilja prata om detta, hon brättade trotts allt för mig att hon var gravid och det är jag glad för, men jag hoppas att hon kommer inse att det inte är så bra att sätta ett barn till världen i den sitsen om hon/vi befinner oss i just nu.

[Moa-]
2012-04-14 10:05
#6

Det låter jättebra att du försöker tala med din dotter utan att tvinga henne till något, även om det givetvis är extremt svårt för er båda så anser jag att det är rätt väg att gå…

Graviditeten är i alla fall bekräftad ordentligt av sjukvården? Det vore jobbigt om ni gick igenom allt detta över ett falskt alarm… Hade den personen några goda råd att komma med? Självfallet så måste både du och dotter få någon att tala med, förslagsvis en professionell erfaren person som haft kontakt med andra i liknande situationer tidigare.

Att din dotter inte vill berätta vem pappan är kan ju har många orsaker, i värsta fall de som du skriver, alternativa skulle kunna vara att det helt enkelt inte är någon som hon tror att du skulle uppskatta eller att killen/mannen i fråga är över 15 år och därmed per automatik riskerar straffansvar om det kommer ut vem som är fader.

Att du gör klart att du inte kommer att ta hand om barnet anser jag är jättebra, det är en viktig del av hennes beslut, att själv klara av alla vaknätter, att ta igen skola och utbildning efter frånvaron och kunna lösa den ekonomiska situationen, det är mycket ansvar att ta på sig när hon fortfarande själv är ett barn! En abort är dock för många ett påfrestande ingrepp både psykiskt och fysiskt, så jag förstår och hoppas att hon vill tänka igenom sitt beslut noggrant…

Jag hoppas att det löser sig på bästa möjliga sätt för er båda!

Annons:
[Alenzi]
2012-04-20 14:24
#7

Hur går det?

[FruStein]
2012-04-23 21:18
#8

Har dottern tänkt på vad som kan hända om barnets pappa hux flux vill vara involverad eller t.o.m ha enskild vårdnad? När hon inte berättar vem det är du heller inte vad han har för förutsättningar att vara förälder. Han kan ju vara 20, ha fast anställning och egen lägenhet.

[Moa-]
2012-04-23 21:42
#9

FruStien; i sådana fall riskerar han att dömas fängelse för våldtäkt mot barn, BrB 16 kap 4§, straffskalan löper mellan två och sex års fängelse.

Jag vet inte om ditt scenario var avsett att låta som att det skulle vara något positivt eller ej…

AnnaLundin
2012-04-23 22:07
#10

#9 - fast även om pappan skulle dömas för våldtäkt mot barn så finns inget som säger att han inte kan få vårdnad om sitt barn längre fram.

Det finns flera rättsfall där pappor straffats för grova brott mot barnens mammor (mord t.ex) och ändå fått behålla vårdnad om de gemensamma barnen.

Jag säger inte att jag tycker att det är rätt, utan vill bara belysa att det inte är självklart att pappan inte får vårdnad om barnet, om han stämmer mamman om detta och rätten anser att han sammantaget är den mest lämpade föräldern.

[Moa-]
2012-04-23 22:16
#11

AnnaLundin; ensam vårdnad till fadern i det läget skulle vara en extremt radikal dom, vilka grunder skulle du finna för detta?

Jag anser inte att en person som är dömd för brott per automatik bör förlora vårdnaden som sina barn, barnen har fortfarande samma rätt till sina föräldrar. Det är nämligen där jag anser att diskussionen ofta går vilse, det handlar inte om föräldrars rätt till barn, utan om barnens rätt till föräldrar.

Huvudregel i Sverige är att i de fall det överhuvudtaget är möjligt skall delad vårdnad tillämpas, helt korrekt enligt mig då barn har rätt till båda sina föräldrar.

AnnaLundin
2012-04-23 22:44
#12

#11 - jag vill bara belysa att möjligheten finns att det skulle kunna bli så.

Pappan behöver inte nödvändigtvis vara varken kriminell eller olämplig förälder. Kanske är han en fullt normal 17-åring som varit kär i en 13-åring och haft svårt för att hålla snorren kvar i brallorna, utan att tänka på konsekvenserna.
Kanske är han den mest kärleksfulla och ansvarstagande förälder du kan tänka dig, trots att han råkade göra en 13-åring på smällen.
Tänk dig den möjligheten och se inte bara den elaka våldtäktsmannen som tvingat sig på den minderåriga stackars försvarslösa flickan.

Och omvänt, kanske lever flickan i en dysfunktionell familj där både missbruk och misshandel förekommer, medan hon fortfarande är så ung att hon inte kan flytta (ta sig) hemifrån till eget boende. (OBS! detta är ett helt fiktivt scenario, jag har ingen aning om vad som döljer sig bakom trådskaparens historia och detta är således INTE någon anklagelse mot denne, utan bara ett exempel på hur det skulle kunna vara!!)

Kanske ser pappan att han har betydligt bättre förutsättningar än mamman att ge barnet en trygg uppväxt. Kanske håller domstolen med om detta, om det blir en vårdnadstvist, det är ju fler omständigheter än just barnets tillverkning som avgör om en förälder är lämplig vårdnadshavare eller inte.

[Moa-]
2012-04-23 23:00
#13

AnnaLundin; är flickan/pojken under 15 år och den andra parten över 15 år så säger huvudregeln att detta är våldtäkt mot barn, barn under 15 år kan ej samtycka till sex därmed behöver det ej förkomma något våld eller hot för att brottet skall vara fullbordat. Så den onde våldtäktsmannen vet jag ej om jag nämnt någonstans? Att en man som skall avtjäna ett minst tvåårigt fängelsestraff tilldöms enskild vårdnad ser jag som i stort sett omöjligt.

Ja, men även om mamman (eller pappan) för tillfället lever i en dysfunktionell familj så är ej detta en direkt översättning till enskild vårdnad för den andra parten, utan det tillkommer ofta diverse stödinsatser i första hand för få eget boende (gruppboende?) och övrigt stöd för att få den gemensamma vårdnaden att fungera. (Gemensam vårdnad innebär ej per automatik hälften av tiden.)

Annons:
AnnaLundin
2012-04-23 23:23
#14

#13 - ja, det är våldtäkt mot barn. MEN man ska inte ta för givet att en domstol anser att pappan är olämplig som vårdnadshavare för det.

Som sagt, det finns fäder som har mördat sina barns mammor eller begått andra grova brott, som fått behålla vårdnaden om barnen.

Inget är självklart i vårt rättssamhälle. Man bör ha med alla scenarion i bakhuvudet, annars är risken att man blir väldigt besviken.

Och en enkel fråga (nu börjar vi spåra en aning från ursprungsämnet, inkluderat lite överdrift):
Är det självklart så att en dysfunktionell mamma med stödinsatser är en bättre vårdnadshavare än en pappa som råkat göra en för ung flicka gravid och därför dömts för detta?

SOm sagt, inget är självklart.

Pilon
2012-04-24 03:41
#15

#14 inte för att jag är emot dina argument men även om det finns såna fall så är det rätt sjukt o krokt av dommarna som tillåter det :P

"Som sagt, det finns fäder som har mördat sina barns mammor eller begått andra grova brott, som fått behålla vårdnaden om barnen."

[FruStein]
2012-04-24 22:08
#16

#9 En förälders rätt till sitt barn är mycket stark och prioriterad i svensk domstol, som AnnaLundin upplyst dig om.

[Moa-]
2012-04-24 23:19
#17

AnnaLundin, Fru Stien; ja, men jag anser inte att det är fel, ofta fungerar det i båda riktningar, dock kommer aldrig en domstol att ge ensam vårdnad till en förälder som skall avtjäna/avtjänar ett flerårigt fängelsestraff, inte så länge både föräldrarna är i livet och den andra parten inte omfattande misshandlat barnen.

Jag anser inte att en mördare bör förlora vårdnaden om sina barn, det är återigen barnens rätt till föräldrar ej förälderns rätt till barnen.

Jag har aldrig förespråkat och kommer troligen aldrig att förespråka enskild vårdnad, jag anser att ett barn har två föräldrar som båda skall vara vårdnadshavare oavsett barnets boende.

[FruStein]
2012-04-24 23:37
#18

#17 Vem är du, Moa? Du verkar veta så mycket och ha insikt i hur myndigheter och hela länder fungerar.

[Moa-]
2012-04-24 23:43
#19

Länder, vad har de med denna diskussion att göra?

Du menar att det är vanligt förekommande att en förälder som väntas avtjäna ett flerårigt fängelsestraff tilldöms enskild vårdnad när båda föräldrarna är i livet? Du får gärna presentera ett par prejudikat på detta…

[FruStein]
2012-04-24 23:52
#20

#19 Jag tänkte på en annan diskussion (Nordkorea), men det har egentligen inte med detta att göra. Jag menar att du är så säker på din sak och verkar inte ta till dig vad andra upplevt/anser. Världen är inte svart/vit Jag har jobbat inom skola och förskola i snart nio år och är inte längre förvånad över hur vårdnad av barn delas upp.

Annons:
[Moa-]
2012-04-24 23:59
#21

FruStien; gällande Nordkorea så var det väl snarare du som målade svart/vitt? Jag anser fortfarande att det är en fruktansvärd diktatur, teoretiska resonemang kan dock vara av godo..

Ja, men i just detta fall är jag relativt övertygad om att jag har rätt, men motbevisa mig gärna. Målet i det svenska rättssystemet är att vårdnaden så långt som möjligt skall vara delad och samtliga beslut skall tas med barnets bästa i centrum. Det är så långt jag vet den enda civilrättsliga disciplinen där rätten har ett eget utredningsansvar…

[FruStein]
2012-04-25 00:05
#22

#21 Jag tror inte att jag kan komma med några argument som du skulle köpa. Du känns i den här tråden väldigt teoretisk. Tanken bakom många lagar är också att det ska vara just så, att emotionella eller andra aspekter inte ska räknas, men det fungerar inte alltid så. Är du vältalig eller har ett yrke med hög status kan man komma undan med en hel del. Problemet med lagar är att det är människor som tolkar, förhåller sig till dem och ger undantag.

[Moa-]
2012-04-25 00:21
#23

FruStien; angående juridiska problem krävs ofta teoretiska synvinklar, det går ej att försöka bedöma något på grund av känsla och empati, detta leder till en lägre rättsäkerhet och vårt rättssamhälle urholkas. En av de juridiska grundprinciperna i vårt samhälle är just förutsägbarheten, du skall på förhand kunna beräkna vilka konsekvenser dina handlingar får. Något som du gör idag som ej är olagligt kommer du ej kunna straffas för, det är en säkerhet.

Jag anser inte att de mest osannolika scenarion behöver utforskas till fullo då detta kräver mer än det tillför, så ser jag på ditt exempel om en ev. 20-årigs pappas möjligheter till ensam vårdnad. Delad vårdnad bör enligt mig vara en självklarhet i de fall det finns en realistisk möjlighet. På samma sätt som när jag skall göra en skidutflykt så kan jag kalkylera att det riskerar att snöa, jag kan råka frysa, halka eller ramla, däremot känns det onödigt att kalkylera risker för åska eller värmeslag…

AnnaLundin
2012-04-25 13:04
#24

#21 - nej Moa-, svenska domstolar har inte längre målet att det i första hand ska vara gemensam vårdnad. (Obs, det heter gemensam vårdnad, inte delad - som lika gärna kan innebära uppdelad…). Man har insett att det är bättre för barnen att ha en förälder som fattar besluten än två som motarbetar varandra. Så man dömer aldrig gemensam vårdnad till ett par som inte klarar att kommunicera med varandra, för det är bara dömt att misslyckas.

[FruStein]
2012-04-26 18:48
#25

#23 Våra världsbilder (och jag gissar våra personliga erfarenheter, dessutom) är så pass olika att jag väljer att avsluta diskussionen med dig. Vi skulle aldrig kunna förstå varandra.

smillasol
2012-06-09 19:29
#26

Hur går det? Tänk dig in i hennes situation skulle inte du vilja ha kvar barnet? Prata om det och försök gå till en kurator :) lycka till :)

[MiniPim]
2012-06-13 20:25
#27

Är för liten för att delta här, men hur gör man om man inte vill ha barnet?

Föder man det och sen ger bort det?

Annons:
[Alenzi]
2012-06-13 20:34
#28

#27 Man har två val, antingen gör man en abort (avbryter graviditeten genom att ta bort fostret), eller så går man graviditeten ut och adopterar bort bebisen..

Anonym
Anonym
2012-07-10 17:30
#29

Hur har det gått?

Anonym
Anonym
2012-07-13 01:08
#30

Ett barn är ett barn och så skall det förbli…förstår inte hur så många barn kan bli föräldrar. är man under 18 håll er för tusan till piller och kondomer, ett barn förtjänar 2 kärleksfulla föräldrar som bor under samma tak och har en stabil inkomst inte någon som försörjer sig via staten.

visst hon kan vara en bra mamma men man är inte mogen att vara mamma under 18 även om det finns de som är "mogna" och ikke mogna över 18. men jag har träffat många mammor som är "mogna" men samtidigt så märker man att de tänker såå annorlunda och äve väldigt omogna i sina val..

nej jag röstar för att föräldrarna skall vara 18+ , varit tillsammans länge, ha en bra inkomst och bo tillsammans samt att barnet skall vara planerad. men så är det i mitt tänkande. Tycker dock att TS skall ställa hårt mot hårt om att hon får skaffa eget boende eller om hon bor kvar att hon får betala hyra, mat m.m. Att skaffa barn e något som gör en beroende hela livet och inget man kan lämna bort samt att det KOSTAR!

Love-
2012-07-13 10:12
#31

#30 kul att du vågar står för vad du skriver, innan du skriver sådan saker våga stå för det också

Besök gärna min FB:sida:http://www.facebook.com/RosaliesDesign och min hemsida http://www.rosaliessmycken.n.nu/
 Medarbetare på återbruk , trädgård och Feminism

 

  

kruger
2012-07-13 14:00
#32

Håller fullständigt med #30 där. Vet precis hur det är o vara ung mamma.

Man har ett stort ansvar från den stunden barnet/barnen kommer ut i livet tills barnet/barnen fyller 18 år . Det finns  perioder när man vill slita håret av sig i barnens uppväxttid och önska att dom ville bli stora fort och det finns stunder när man bara vill ha dom fast knutna o aldrig släppa dom ifrån sig också

Så ja, helst gärna vid 25 års ålder tycker jag är en bra ålder för i regel har blivande föräldrar varit tillsammans o bott ett tag ihop och utelivet är nertonad ,har jobbat ett tag och ev sparat ihopa en slant så att det finns möjlighet att införskaffa det dom känner för sin nybildade fam.

Man tänker annorlunda när man är barn .barn ska vara barn o fortsätta lära sig o gå i skolan ,träffa kompisar utöva aktiviteter. 13 åringar kan vara väldigt egotrippade och fortsätta en bra bit upp i åldern ,18år-24 vill vara ungdommar o leva livet med kompisar och lite fester här o där .

Man måste helst ha levt sitt ungdomsliv klart innan man skaffar barn för det finns inte tid till den biten sedan då barnen kräver ens uppmärksamhet .

Blir man mamma tidigt så försvinner barndomstiden och man kan aldrig ta tillbaka den igen . Ansvaret finns där oavsett man vill eller inte.

pernillaa
2012-07-13 15:36
#33

Vill länka till en diskussion i ämnet som tidigare pågick på Gravid iFokus. Kanske finns något intressant att hämta där.

http://gravid.ifokus.se/discussions/4fc4eba2d4ebea4fc10049eb-hej-alla-jag-tror-jag-ar-gravid-s?participating-2

Ha en bra dag! // Pernilla

Nevina
2012-08-02 00:14
#34

Hur går det för er?

Annons:
jackuese
2013-07-19 04:11
#35

Hur gick det för er? :-)

Bumsibum
2013-07-22 00:09
#36

hade med velat veta=)

stinakkarlsson
2013-07-31 14:48
#37

'

ILOVEHORSE
2017-04-01 10:17
#38

Hur gick det?

Lakritsstjärna
2017-04-21 13:26
#39

Stötta henne men låt henne göra valet själv om hon vill göra abort eller inte. Viktigt att hon känner att det är hennes beslut och inte något hon måste göra. Fick själv barn ung ( inte 13 men ändå) kände att trycket på att jag borde göra abort jätte jobbigt. Så stötta stötta stötta vad hon än väljer att göra.

[Thiah]
2017-04-21 20:02
#40

#38 + 39 tråden har varit inaktiv i 4 år. Så tyvärr tror jag inte vi får svar av ts mer.

mallan-nog
2017-04-24 14:18
#41

Jag läste #33's länkning och enligt den så fick tjejen sin mens sen…

Annons:
Anonym
Anonym
2017-04-25 19:02
#42

#41 Kan väl knappast varit samma tjej eftersom det inte stämmer på datumen och tjejen i andra tråden skriver att hon aldrig pratade med sina föräldrar?

Upp till toppen
Annons: