Annons:
Etikettnybliven-förälder
Läst 20765 ggr
Ria74
8/5/13, 10:20 PM

Min förlossningsberättelse

Jag tänkte dela med mig om hur min förlossning gick till.

Söndagen den 14/7 stod jag och sålde på en marknad hela dagen ihop med mina föräldrar och min sambo. Han jobbar som styrman på en båt och skulle åka iväg på eftermiddagen och frågade om allt kändes okej så han kunde åka eller jag ville han skulle stanna hemma.

Min förlossning var uträknad till den 18/7 och jag hade helt för mig att jag skulle gå över tiden eftersom det var första barnet så jag sa att det var lugnt. Jag kände ingenting och sa att det var bara för honom att åka.

På kvällen blev det ändå bestämt att jag skulle sova över hos mina föräldrar eftersom det var ganska när beräknad förlossning. Klockan 22:30 gjorde jag mig i ordning för att gå och lägga mig, kände ingenting undertiden jag borstade tänderna.

Klockan 23:00 släckte jag ljuset och tänkte sova. Jag hann inte mer än släcka innan jag kände hur vattnet gick i sängen. Min första tanke var att jag måste så jag inte blötade ner hela sängen. Jag lyckades ställa mig upp och det formligen forsade vatten på hela golvet. Det var bara att ta sig ut till badrummet och få av sig dom blöta trosorna.

Efter att jag hade torkat av mig och fått på mig binda och torra kläder gick jag in och väckte mina föräldrar. Sen bestämde jag mig för att ringa förlossningen eftersom jag blödde en hel del också. Dessutom hade en läkare jag gått till för mina myom sagt att min förlossning förmodligen kom att gå fort så jag skulle åka in med en gång. Under denna tiden kände jag inte mycket värkar.

Jag ringde förlossningen och hon sa att jag skulle komma in så fick dom kika på mig. Av hennes ton att döma verkade de som hon tyckte att jag överreagerade och förmodligen skulle få åka hem igen. Därefter ringde jag min sambo på båten och berättade att vattnet hade gått och att han fick försöka ta sig hem igen.

I bilen in till bb började värkarna göra ont och kom tätt, det var inte mer än 2 minuter mellan värkarna och att ta sig från bilen in på akuten var ett helt företag.

Väl inne fick jag träffa min barnmorska och hon frågade hur länge värkarna hade pågått sen skulle hon undersöka mig. Jag var 7 cm öppen när hon kollade och hon blev lite smått förvånad att det hade gått så fort.

Hon frågade om jag ville ha akupunktur och jag sade ja. Värkarna gjorde ont, men det var inte ohanterbart. Jag fick några nålar i magen som dom tejpade fast och sen frågade hon om jag ville duscha, vilket jag tyckte kunde vara skönt eftersom jag kände mig ganska ofräsch efter att vattnet hade runnit längs benen och det blödde en del.

Efter en liten stund i duschen kände jag att jag inte kunde stå där längre utan jag gick ut, klockan var då ungefär 00:15. När jag blev undersökt igen var jag fullt öppen och jag fick prova lustgasen, något jag verkligen inte gillade utan jag slängde undan munstycket. I detta skedet gjorde värkarna ganska ont och nu behövde jag krysta.

Bebisen hade valt att inte vända sig utan hade ansiktet uppåt och sjönk inte ner som hon skulle så dom satte en skalpelektrod på hennes huvud för att hålla koll på hur hon mådde.

Klockan 02:30 kom min sambo till sjukhuset och då hade jag krystat i 2 timmar och ändå hade hon inte kommit ner som hon skulle. Jag fick ändra ställning stup i kvarten och kände hur krafterna sinade mer och mer. Jag fick värkförstärkande dropp så värkarna kom hela tiden nu.

Tillslut bestämde dom att dom skulle hjälpa till med sugklocka och en läkare kom in i rummet. Detta minns jag inte så jättemycket av eftersom jag hade fullt upp med att krysta.

När klockan var 05:00 sattes sugklockan och pumpades upp till 2 kg tryck. Nästa värk så hjälpte läkaren till att dra och ut flög min lilla Molly som en kanonkula, dom hann nästan inte fånga henne. Eftersom det gick så fort så sprack jag upp hela vägen och fick en sfinkterruptur.

Jag fick upp min bebis på bröstet och all smärta och trötthet var som bortblåst. Jag fick bara hålla henne en liten stund innan jag kördes till operation för att laga allt som gått sönder. Operationen gjordes med ryggmärgsbedövning, dock så stack läkaren fel och jag blev förlamad ända upp till halsen vilket var lite otäckt eftersom jag fick svårt att andas. Dom satte syrgas och jag fick dropp för att höja mitt blodtryck eftersom jag fick blodtrycksfall där på operationsbordet. Men efter 2 timmar där dom sydde en massa var jag äntligen klar och fick träffa min lilla dotter igen.

Även om förlossningen gick lite väl fort och det blev en del komplikationer så tycker jag att det var en bra förlossning. Smärtan blev aldrig ohanterbar och jag kände hela tiden att jag hade kontrollen över min kropp och vad som hände. Dessutom fick jag en underbar belöning, min lilla dotter Molly.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Annons:
kruger
8/6/13, 11:41 AM
#1

Grattis till en söt liten docka :) tyckte om namnet :)

Ria74
8/6/13, 2:04 PM
#2

#1 Tack 🙂 namnet fastnade jag för med en gång och när hon tittade ut var hon en riktig Molly.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Sophie&Segra
8/6/13, 8:05 PM
#3

Stort grattis! Va söt hon är!! :) Jag måste fråga, att spricka hela vägen är det som skrämmer mig mest med förlossningen.. (Ska ha i december). Hur mår du nu efteråt? Har du läkt som du ska, några "men" av att du sprack hela vägen? Hoppas det är okej att jag frågar :)

Mvh, Sophie www.teamsegra.wordpress.com
Sajtvärd på Brukshundraser & medarbetare på Problemhundar.

Ria74
8/6/13, 9:59 PM
#4

#3 Det är helt okej att du frågar 🙂

Jag mår bra igen. Första dagarna på bb fick jag mängder av smärtstillande så jag kände aldrig någon smärta. När jag kom hem skulle jag ta Alvedon när jag behövde, men det var inte många dagar jag åt det. Visst kunde det kännas när man satte sig på en hård stol eller om man satte sig för snabbt eller reste sig från liggande. Men det var aldrig så illa att jag inte kunde klara mig utan smärtstillande.

Idag är det 22 dagar sen jag födde och jag känner ingenting av det alls. Kan röra mig hur som helst utan att det gör ont.

Jag har inga men alls av att jag sprack. Inte ont och allt fungerar som det ska om man så säger 😉

Visst låter det hemskt att spricka hela vägen och jag kände som du innan att det var det värsta som kunde hända. Men det är inte alls så farligt som det låter. När det händer känner man inte det och efteråt tar det inte så lång tid att läka. Det enda man får tänka på i början är att inte bli hård i magen eftersom det kan kännas en del och att göra knipövningar så man övar upp sina muskler igen.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

JossanH
8/6/13, 11:08 PM
#5

#3 har en kompis som sprack hela vägen och hon hade väl ganska ont de fösta 2 veckorna men jag tyckte att det var riktigt jobbigt att sitta på hårda stolar och sånt i början och då sydde jag bara ett par stygn invändigt och ett par stygn utvändigt..

Sajtvärd på Iller.ifokus

Nilamson
8/8/13, 12:31 PM
#6

Grattis! Fantastiskt att du ändå fick en såpass positiv upplevelse, komplikationer till trots. Kvinnor är fantastiska:-) Och att få föda barn är en ljuvlig förmån. Fast det har jag aldrig tyckt just exakt när det pågått, de fyra gånger jag fött… Men efteråt!

Annons:
Upp till toppen
Annons: