Allmänt om barn

Barnsal vs bärsjal

2013-05-27 10:39 #0 av: Nilamson

Det är ett kvarts sekel, 25 år mellan min äldsta och min yngsta son, och detta ger förstås lite perspektiv på vissa saker. Det var inte bättre förr, den saken är klar men ibland tänker jag att det fanns saker som inte var sämre i alla fall...

Det finaste av allt är att man får ha bebisen hos sig idag, så mycket man vill! Bära, gosa, pussa, krama, mata och lukta på den obegränsat! Förutom att det är det finaste som finns, så har man en tyst, nöjd och glad bebis som sällan ger hals med missnöje. Det var vidrigt på 80-talet. Barnsalar på BB, där man förövrigt var en hel vecka och inte fick åka hem förrän man hade bajsat! Jag som alltid har haft bekymmer med förstoppning, trodde aldrig jag skulle få åka hem. Till slut lyckades jag väl prestera en liten harplutt och överdrev den lite, och fick äntligen bli utsläppt från BB. Väl hemma, skulle man mata var fjärde timme. Allt annat var förkastligt för bebins mage behövde vila. Och man fick ju inte skämma bort den. Av samma bisarra orsak, skulle bebin sova i egen säng. Och dessutom kunde man kväva bebin om man råkade somna när man ammade i sängen. Bebin kunde kvävas av sina egna spyor och skulle därför alltid ligga på mage. Allt annat var lika ansvarslöst som att lämna en ettåring ensam med en skruvmejsel och en stickkontakt. Kolik var vanligt. Barnen skrek i timmavis. Vid 9 månader var det dags att skola in på dagis. Heltid.

Det som kanske är sämre idag, skulle väl vara alla dessa mammabloggar med prylar. Tack och lov att jag slipper bli påverkad av det där, men om jag vore ung och väntade mitt första barn, hade jag säkert ryckts med och farit illa av detta. I mina ögon är det absurt att publicera varenda byxa, pipmugg, bitring o.s.v. med bild, pris och beskrivning av form, funktion, inköpsställe och upplevelse av själva köpet, varan och priset och funktionen och ja.. ni fattar. Det är något religiöst i själva frossandet över shoppingen som jag värjer mig emot. Om nu de här mamma-bloggarna åtminstone hade handlat om själva barnet men icke! Det är accessoarerna kring, man fokuserar på. Där till framåtvända barnvagnar och kaffe latte på inomhusgallerior istället för kaffetermos och sittunderlag i sandlådan i ur och skur. Jag låter förmodligen som en bitter gammal tråkmåns men faktum är att det är i sandlådan, i den gemensamma leken med barnet man skapar relationen, närheten och förståelsen för sitt barn och det har man gott av senare.

Att vara ensamstående 80-tal vs 10-tal

På 80-talet var det lite mer skamfyllt. Det var helt okej för omgivningen att ställa näsvisa frågor, gärna lite nedlåtande, om vart barnets pappa var. Man blev ifrågasatt mer. Kunde man inte gjort annorlunda? Hade man inte ställt för stora krav och skrämt bort den stackars barnafadern, månne? Och nu skulle barnet behöva lida för att det hade en sådan krävande mamma! Eller hade man helt enkelt gått och blivit gravid med en idiot? Man fick stå ut med en och annan förmaning, för det låg ju i samhällets allmänintresse att man inte gjorde om det i framtiden. Idag är det inte så. Det är exceptionellt ovanligt att någon ens nämner något om en barnafader och när jag då förklarar att det ingen finns, ja, då är diskussionen slut. Visserligen befinner jag mig i den aktningsvärda åldern 40+, så att alla med självbevarelsedrift vet att tarvliga försök till förnumstiga uppläxningar slår tillbaka med full kraft, därför det är säkrast att hålla god min. Men jag tror ändå att det var svårare för ensamstående på 80-talet, inte bara för mig för att jag var så ung.

Det var så stigmatiserande att gå på föräldrakurs utan barnafader, att jag lånade in en killkompis för ändamålet. Han var förövrigt också med på förlossningen, av samma orsak. Min mamma var med som stöd för förlossningen och killkompisen för att jag skulle slippa alla menande blickar och kränkande kommentarer.

Nej, det var inte bättre förr, men jag tycker själv att jag fått med mig det bästa från två världar med ett kvarts sekel emellan och delar gärna med mig av mina tankar kring detta:-)

Anmäl
2013-05-27 17:18 #1 av: Ria74

Riktigt bra och intressant läsning!

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2013-05-27 17:27 #2 av: PogoPedagog

Intressant att höra skillnaden från någon med barn med stor åldersskillnad:)


Anmäl
2013-05-28 18:30 #3 av: SaraC

Tack för en intressant artikel :)

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2013-09-11 11:12 #4 av: Murvel

Tack för en intressant reflektion. 

Anmäl
2013-09-12 13:20 #5 av: Mabrotnosh

Tyckte detta var så intressant att jag skulle vilja ha mer.

Det som också är intressant är att det finns en punkt som absolut inte ändrat sig alls och det är amningen.

Anmäl
2013-09-12 14:54 #6 av: Nilamson

#5 Roligt att du tyckte ämnet var intressant! Jag skriver gärna mer om detta:-) Men hur tänker du att det där med amningen inte alls har ändrat sig? Amning som biologisk funktion har ju såklart inte ändrats men jag tycker att det svänger hit och dit kring amningen, går mode i olika förhållningssätt och att många kvinnor upplever en stress kring att andra ska ha åsikter kring detta. Jag har två barn till, som jag fött mitt emellan dessa två som det är ett kvart sekel i åldersskillnad på, och tycker jag fått olika råd slagna i huvudet varenda gång jag haft en liten nyfödd... Intressant om du har en annan upplevelse, så dela gärna med dig:-)

Anmäl
2013-09-12 15:20 #7 av: Mabrotnosh

Jag menar att amma är lika viktigt idag som det var förr att man blir tittad snett på om man väljer att inte amma alls. Jag valde att inte amma fick dock stöd av sambo och sjukhuset men omgivningen är väldigt hårda och det låter som om de tycker att jag misshandlar mitt barn. Förr var det liksom lika självklart som idag att man ska amma sitt barn. Eller har jag helt fel?

Anmäl
2013-09-12 21:49 #8 av: Nilamson

#7 Jag tycker nog att det värderas högre idag, att det är högre krav på att man ska amma, än det var förr. På 80-talet, skulle barnet i första hand bli uppfödd med näringsrik mat var fjärde timme. Inget som stimulerade amning, och vi var många som misslyckades. Bebisarna fick ofta flaska i barnsalarna på BB, medan mamman sov och skulle vila och det fanns en föreställning om att läkarvetenskap/forskning mm, var minst lika bra som naturen. Det var inte värdeladdad huruvida man gav flaska eller bröst. Nu finns det en slags moralisk aspekt av amningen, och man kan bli ifrågasatt om man flaskmatar sitt barn. Jag är så gammal och tillräckligt trygg och erfaren för att stå emot det mesta, men även jag slet som en besatt för att få amningen att fungera den här gången. Sökte hjälp på fyra olika ställen och la en tusenlapp på pumpar och amningsnappar och amningskuddar och BH:ar, och barnet hade konstant ont i magen, bajsade grön vätska som formligen sprutade ut, och mådde uppenbarligen inte bra. Jag fick inflammation i ryggen, svamp i brösten och annat, de fem veckorna som detta vansinne försegicks. Men även en period i början på 90-talet upplevde jag en liknande trend, och jag tror bara att det går i perioder och att olika kvinnor är olika känsliga för vilka signaler som samhället ger.

Anmäl
2015-08-14 12:10 #9 av: Nilam

Är det inte märkligt att omgivningen dömmer en ifall man flaskmatar men samtidigt inte låter oss amma precis när och vart vi vill? Jag ammar överallt och skiter i andra, men har hört om kvinnor som tvingats gå undan och gömma sig.

Anmäl
2015-08-14 18:01 #10 av: [TanatosNyx]

Eller dom som ifrågasätter om man inte ammat klart snart.. bebben är ju över 3 månader Pustar

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2015-08-20 11:03 #11 av: Carerik

Jag är en ammnings förespråkare men bara av en anledning: det var ju så himla smidigt och praktiskt, behövde bara ha med mig själv!
Självklart så går det naturligtvis att ge babysarna flaska, en kombo av båda brukar fungera bra för de flesta, det är ju meningen att matningen ska vara en mysig stund och det går ju att få till på båda sätten.
Gör allt enkelt- det du mår bra av mår den lille oxå bra av.
Går barnet upp i vikt och växer som det ska har ju ingen med att göra hur du föder upp ditt barn, BVC är inte alltid till hjälp utan kan stressa en ny förälder....

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.