Allmänt om barn

Låtsaskompisar

2007-06-05 02:12 #0 av: AnnaLundin

Många är vi föräldrar som har hört våra barn leka med någon vi inte kan se. Låtsaskompisar kan vara bra till mycket, någon att leka med, skylla på om något går snett eller förmana när "den" är olydig. Den mest kända av låtsaskompisar torde vara Alfons Åbergs påhittade kompis Mållgan.

Mer än hälften av alla barn har en eller flera låtsaskompisar under sin uppväxt och det är helt normalt.

Att uppfinna fantasivänner är en del av barnets normala utveckling. De första fantasivännerna brukar dyka upp i 2-3-årsåldern och sen utvecklas de efterhand som barnet blir äldre.

När barnet kommer i skolåldern blir låtsaskompisen mer som en inre vän, någon att prata med om sånt som är jobbigt. I tonåren är det ibland dagboken som får överta låtsaskompisens roll. 

Låtsaskompisar kommer i alla tänkbara skepnader, ekorrar, superhjältar eller elefanter. Men oftast är de ungefär av samma ålder och storlek som barnet själv. Det allra vanligaste är dessutom att låtsaskompisen är av samma kön som barnet, framförallt om barnet är en pojke.

Men även om de har olika skepnader så har de ofta gemensamma karaktärsdrag, som kan delas upp i följande grupper med olika funktion för barnet:

  • Tröst och sällskap
  • motivation och självreglering (motivera till läxläsning, att bli sams med verkliga vänner, att följa och bryta regler)
  • förstärka självförtroendet (låtsaskompisen beskrivs som liten och dum och barnet känner sig därmed bättre)
  • personlighetsutvidgning (experimentera med olika roller, kille uppfinner tjejkompis för att kunna leka det han vill)
  • livskvalitetsförhöjning (göra livet mer spännande)

De barn som har låtsaskompisar anses ofta vara kreativa och fantasifulla. Kom ihåg att det är barnens lek, att inte lägga sig i leken och försöka vara med eller "ta över" kompisens röst. Då blir det fel för barnet. Spela med om det behövs, inom rimliga gränser. Låt fantasivännen vara med, så länge den inte "tar över". Och säj ifrån när det börjar gå överstyr.

Detta var en kort sammanfattning utifrån egna erfarenheter blandat med artiklarna du hittar bland Relaterade länkar uppe till höger. LÄS DEM, de rekommenderas varmt!

Relaterade länkar

Av: Anna.Lundin

Datum för publicering

  • 2007-06-04
Anmäl
2007-06-05 02:13 #1 av: AnnaLundin

Berätta gärna DINA anekdoter om vad låtsaskompisar kan ställa till med! (mina egna berättelser kommer senare)

Anmäl
2007-06-06 23:41 #2 av: Lullan1

Intressant artikel! Min son har ingen låtsaskompis, men däremot så har hans kusin en riktigt busig "kompis" som gör det ena busstrecket efter det andra! Skrattande

Anmäl
2007-06-07 02:08 #3 av: AnnaLundin

I vår familj finns det ett antal låtsaskompisar. 5-åringen började med en "Morscha" tidigt, långt före den valingaste åldern nämnd i artikeln. Men hon var tidig med ALLT då... Tror hon kanske var knappt 2 när Morscha dök upp första gången. Morscha har sen fått några kompisar, där "Kallsa" och "Röschebösch" är de som är mest förekommande.

När sen lillasyster (nu 3 år) till sist började prata så hängde hon med på den svängen, så hon har numera en egen Morscha. Och hennes Morscha har en kompis som heter "LaaLash". (det är fanimej inte lätt att stava till dessa namn som man bara hört sagda förut!)

Häromdagen hörde jag deras lillebror, nu 2 år, för första gången nämna SIN Morscha...

%-åringens Morscha är väl den som har ställt till med mest krångel för oss. Jag menar, det är ju inte så lätt att köra en skottkärra med ett barn sittande tryckt mot ena sidan, för att inte sitta på Morscha, som sitter på andra sidan... Fundersam Eller när Morscha ALLTID satt ivägen i bilbarnstolen, så att man handgripligen var tvungen att flytta honom för att få ungen att sätta sig där...

Och på tal om det så är alla våra låtsaskompisar pojkar, trots att det är tjejer som har dem...

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.