Annons:
Etikettallmänt-om-barn
Läst 227 ggr
Anonym
Anonym
12/20/23, 4:35 PM

Socialen?

Jag och min make vill skaffa barn. Vi har läst väldigt mycket skräckhistorier om barn som blir omhändertagna av socialen för att föräldrarna har psykisk ohälsa. Nu är vi rädda att skaffa barn pga risken att bli av med dem.

Vi själva tror inte att våra svårigheter kommer stå i vägen för att ge barnen allt de behöver, men det betyder väl inte så mycket när det kommer till vad myndigheter anser. Självklart kommer det finnas svårigheter, men det är ju skillnad mot att det skulle vara omöjligt.

Både på psykiatrin och habiliteringen anser de att det inte skulle vara ett hinder för oss att skaffa barn. Men samtidigt ansåg de att jag skulle kunna ta körkort trots min sjukdom och det fick jag inte ändå av Transportstyrelsen. Så myndigheterna har ju sista ordet, oavsett vad andra tycker.

Jag har bipolär sjukdom typ II som de är osäkra på. Jag har återkommande depressioner. Jag har även Autism nivå 1 och ADHD. Min make har ADHD och ska utredas för autism. Jag har ansökt om sjukersättning och sjukpenning efter aktivitetsersättning. Min make arbetar heltid. Vi är 28-29 år. Vi har båda även en del fysiska begränsningar. Vi får hjälp med alla våra besvär.

Vi har verkligen tänkt igenom detta och pratat om hur vi vill göra med uppfostran och hur vi inte vill göra osv. Det är inget lättvindigt beslut och det är inte så att vi råkar bli med barn, som många annars blir. Vi vill vara förberedda, gå alls kurser man kan och bli de bästa föräldrarna man kan bli.

Men vi är ändå oroliga. Jag vill inte skaffa barn om de inte kommer få vara med sina föräldrar. Vad tänker ni? Vad vet ni om detta med socialen och risken för omhändertagande osv?

//Hannah

Annons:
Fridaaaa
12/20/23, 5:44 PM
#1

Många med diagnoser och psykisk ohälsa som har barn och fungerar utmärkt.
Det är inget hinder, så länge man kan sköta det.

sedan tänker jag: Hur ska ni kunna sköta barn om ni själva måste ha hjälp med fysiska besvär? Bara en tanke i välmening?

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

Lia
12/20/23, 6:00 PM
#2

Följer.

  • Redigerat 12/20/23, 6:00 PM av Lia
Anonym
Anonym
12/20/23, 6:17 PM
#3

Följer också, har lite liknande tankar. Måste väl finnas nån på psyk som vet nåt kanske?

Anonym
Anonym
12/20/23, 7:05 PM
#4

#1 Tack för svaret! Med hjälp för just de fysiska besvären menar jag att vi får medicinering 😊 vi kan sköta hemmet själva exempelvis.

#3 Vi hade en kurator på psykiatrin som var inriktad på just sånt, ett barnombud, men han har slutat och de har ingen ersättare, så vi vet inte vem man pratar med då.

Caeli
12/20/23, 7:43 PM
#5

Man ska kanske också tänka tanken att era barn kan ärva någon eller några av era diagnoser och därmed behöva extra stöd av er som föräldrar.

Anonym
Anonym
12/20/23, 8:20 PM
#6

#5 Precis, de tankarna går vi också i. Vi tänker att delvis har vi fördelen att vi gått igenom oerhört mycket jobbigt redan och kommer därför troligtvis kunna stötta dem på ett annat sätt än föräldrar som inte vet alls vad man gör.

Våra föräldrar hade ingen aning om eller förståelse över att vi ens hade några större problem eller vad man gör med det som visades. Så vi fick ingen hjälp förrän i vuxen ålder och inget direkt större stöd av dem som barn. Vi har löst det mesta på egen hand så vi är också medvetna om vad man ska hålla koll på och hur man ska få hjälp och även att själva kunna vara ett bra stöd. Vi hjälper ju varandra också, så vi är vana vid att kunna stödja och finnas till.

Sen handlar det ju såklart om orken att vara det här största stödet för ett barn. Sånt är ju svårt att veta i förväg såklart. Men vi är beredda på och förväntar oss att det kan behövas extra stöd på många olika vis som andra barn kanske inte behöver, det är väldigt viktigt för oss att kunna finnas där både emotionellt och praktiskt ifall de skulle få några svårigheter.

Tack för infallsvinkeln, det är ju jätteviktigt!

Annons:
Sindri
3/24/24, 11:44 AM
#7

Jag tror också att ni utmärkt väl kan klara detta. Men hur blir det om barnet blir riktigt dåligt? Kolik? Vaknätter? Grava AHDH- eller andra symptom? Hur mycket man älskar sitt barn och vill dess bästa finns det situationer när även föräldrar utan (märkbara) handikapp knappt klarar av det. Jag vill absolut inte låta för negativ, men det är bra att vara förberedd på det värsta.
Kan ni själva och barnet få stöd från era föräldrar eller andra släktingar? Det kan vara väldigt tungt för er alla när du blir riktigt deprimerad.

Det finns också något som heter Kontaktfamilj som kan vara ett stöd för hela familjen.
https://www.socialstyrelsen.se/mininsats/vad-kan-jag-gora/kontaktfamilj/

Upp till toppen
Annons: